Sämsta filmerna 2020 – Se upp för dessa!

Att år 2020 har varit ett svårt år för filmindustrin råder det ingen som helst frågan om. Premiärer har skjutits upp, inspelningar har ställts in och streamingjänsterna tycks ha dukat fram en hel del gamla rester för att åtminstone ha lite nytt material att bjuda på.

Trots detta har vi också fått se en hel del utmärkta produktioner komma få liv med. Se exempelvis vår lista med årets bästa filmer och den med årets bästa serier för att få dig en bild av alla de härliga godbitar, som trots omständigheterna, nåt en hungrig publik.

Vi på Filmtopp har ändå gjort grovjobbet och sett det allra mesta, oavsett hur dåligt det har varit. Detta för att kunna varna dig om de riktiga minorna. De flesta av dem kommer från den högproduktiva Netflix-fabriken, men det även biograferna har fiskat upp några bottennapp.

Årets sämsta filmer 2020.

Holidate (Netflix)

Emma Roberts och Luke Bracey gör sitt bästa för att rädda det sjunkande skepp till film som är Holidate. Men det är inte lätt när intrigen i den romantiska komedin bygger på situationer som känns fullständigt orealistiska. Återigen levererar Netflix något som förr i tiden skulle ha gått direkt till DVD.

Bronx (Netflix)

Bronx är en hårdkokt film med en många gånger onödigt krånglig handling. Det ständiga uppradandet av karaktärer och deras handlingar får en att ibland tänka på annat. Karaktärerna skärper inte heller intresset. Hårfagra män med vapen och kvinnor som inte säger särskilt mycket eller skriker på hjälp.

Coffee & Kareem (Netflix)

Skådespelararna Ed Helms och Terrence Little Gardenhigh bildar ett omaka par i denna förbluffande usla actionkomedi. Dialogen består mest av svordomar och vulgariteter i en film där huvudkaraktärerna inte lyckas frammana någon kemi överhuvudtaget.

Love. Wedding. Repeat. (Netflix)

Uddlös romantik och beigea karaktärer i ett somrigt Italien. De vackra miljöerna till trots är 'Love. Wedding. Repeat. en ytterst uddlös romantisk komedi där vare sig karaktärer, story eller dialog imponerar. Ingenting är minnesvärt med filmen.

The Wrong Missy (Netflix)

Utdrag ur Filmtopps recension:

"Humorn i The Wrong Missy påminner mig om när jag bowlar. Jag är väldigt dålig på bowling. Visst händer det att jag råkar få till en strike, men klotet hamnar för det mesta i rännan. Precis som skämten i The Wrong Missy. Det värsta skämtet är Hellstar, en sorts underlig persona som Missy antar genom att lägga saker på ögonen, stoppa in sitt hår ovanför läppen och prata med skrovlig röst."

Desperados (Netflix)

Skämt ska hålla även i manusväg, det fungerar inte att slänga in en skojig scen när huvudkaraktären tappar sin vibrator framför ett barn. På tal om barnet vet jag inte riktigt om det återkommande pedofilskämtet satt för den delen heller.

Project Power (Netflix)

Project Power är en hopplös film i och med att den å ena sidan tar sig på för stort allvar, och å andra försöker vara humoristisk på det mest halvdana sätt man kan tänka sig. Tyvärr är också karaktärerna platta och actionsekvenserna skrattretande usla.

The Babysitter: Killer Queen (Netflix)

Detta är verkligen en film som inte lyckas med mycket. Det är tråkig komedifilm, splatterlös splatterfilm och en mesig skräckfilm. Även om du gillade första Babysitter-filmen lär uppföljaren göra dig besviken. Men om du har ungefär nittio minuter av ditt liv som du gärna kastar bort, då är detta en film för dig.

A Fall From Grace (Netflix)

Bland Netflix egna produktioner finns det titlar värdiga visningar på vita duken, men också de som förståeligt nog inte fick biodistribution. Denna thrillersoppa tillhör den senare kategorin och skapar få anledningar att vilja beta av upphovsmannen Tyler Perrys samlade verk.

Bad Boys For Life (Bio)

Will Smith och Martin Lawrence är tillbaka i Bad Boys For Life. Lökig dialog, rörig action och klumpig sentimentalitet. Detta är mer ”bad” än någonsin.

Brahms: The Boy 2 (Bio)

Manus och regi består från första filmen, vilket både förvånar och förklarar. Det är mycket som återkommer och de händelselösa närbilderna på Brahms blir tidigt tjatiga. Gällande berättandets krypande tempo är det både hjälpande och stjälpande. Hjälpande på så sätt att filmen känns mognare än typiska rysare sprängfyllda med jump scares, och stjälpande genom att den stannar i viloläge för länge för sin korta speltid.

X-Men: The New Mutants (Bio)

På 90-talet fanns det en genomgående trend att reboota filmer genom att ersätta ensemblen med barn, och på så sätt anpassa dem för den yngre publiken. Vem minns inte Lilla Jönssonligan, ABBA Teens och James Bond Junior, för att nämna några. Konceptet andades nytänk och var en injektion för branschen. I dag är det ett tecken på desperation, och när 20th Century Fox och Marvel lanserar sina nya X-Men-film, The New Mutants, där den vuxna mutant-ensemblen bytts ut till förmån för hormonstinna tonåringar, blir det därför svårt att inte skaka på huvudet.

Cats (Bio)

Jag älskar katter. Jag älskar musikaler, det som Tom Hooper tidigare skapat och den stjärnspäckade casten. Men vad ÄR det här? Ursäkta den trötta vitsen, men det är många missar i denna kattastrof!

Dolittle (Bio)

När Robert Downey Jr. tycks ha lagt Iron Man-dräkten på hyllan, tar han sig an den ikoniska rollen som Dr. Dolittle. Här agerar han mot animerade djur när han tillsammans med en beundrande pojke ger sig ut för att finna en ovanlig växt, som sägs kunna bota alla världens sjukdomar. Filmen riktar sig till en yngre publik, men de lär inte uppskatta denna trista och halvdant animerade film.

After We Collided (Bio)

After We Collided är den andra filmen baserad på Anna Todds bokserie om kärlek mellan unga vuxna. Som en direkt fortsättning på förra årets magplask "After" erbjuder filmen inget nytt. Tittaren bjuds på samma kombination av klichéer, dåligt skådespel och halvdana sexscener. Det hela känns lika uppfriskande som en lång reklamfilm för tonåringar.

Bloodshot (Bio)

Vin Diesels nya actiondänga "Bloodshot" förkroppsligar actiongenrens identitetskris där det flirtas vilt med 90-talets råbarkade hämnarfilmer samtidigt som man vill stå med en stålförstärkt militärkänga i superhjältefilmens trygga hage. Resultatet blir ett söligt återbruk av idéer vi redan njutit av i många, och framförallt, bättre filmer.

The Grudge (Bio)

Många är vi som redan i unga år halvt skrämdes ihjäl av den fasansfulla demonen Kayako. Bara tanken på plötsliga attacker av den svarta massan med hår får nackhåren att resa sig. Men ska det börja pillas på en sådan kultklassiker bör det göras med finess och kreativitet - något som saknas i denna onödiga nyversion.

Artemis Fowl (Disney+)

På pappret lovar Disneys påkostade film Artemis Fowl mycket, men den slutar i platt fall och är mest långtråkig fantasy helt utan känsla. En film som alla som är över sex år bör undvika.

För fler listor --> Scrolla vidare!