Chef

Chef (2014)

  • 1 tim 54 min
  • Komedi
Uppdaterad 07 december 2019 kl. 09:12 | Publicerad 03 januari 2016 kl. 18:01
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Jon Favreau
  • Manus:
    Jon Favreau
  • I rollerna:
    Jon Favreau, Scarlett Johansson, Robert Downey Jr., Dustin Hoffman m.fl.

Carl Casper (Favreau) är köksmästare på en av Los Angeles finare restauranger. I början av sin karriär fick han toppbetyg av en av de skarpaste kritikerna i branschen och nu, tio år senare, ska samma kritiker komma och göra en ny bedöming. Idéerna för en ny meny flöder och hela köket är eld och lågor, tills restaurangägaren sätter ner sin fot och kräver att de ska satsa på samma meny de haft i alla år och som de vet funkar.

Recensionen blir en mardröm och Casper blir kallad tråkig och fantasilös. Han tappar behärskningen och råkar skämma ut sig själv inför hela restaurangen och besökarnas mobilkameror. Helt plötsligt är Casper arbetslös och måste reda ut sitt liv med sin exfru, Inez (Vergera), och hans försummade son, Percy.

Under ett besök i Miami får Casper erbjudande att köpa en food truck. Med drömmar om att få vara sin egen chef och bestämma över menyerna själv, startar han upp en rullande restaurang med inspiration från Inez hemland, Kuba. Med sig har han förra kollegan Martin (Leguizamo). De två tillsammans med Percy tar en roadtrip för att få hem Caspars food truck till L.A.. På vägen stannar de till i flera storstäder och snart är bilen en viral dunderhit tack vare det sociala mediet, Twitter.

Chef 2014
Jon Favreau och John Leguizamo. Foto: Sony Pictures.

Chef  är en fin och mysig film som tar oss på resa längs södra USA. En resa, både geografisk och emotionell, som under tidens gång för både familj och vänner närmare varandra. Samtidigt som bilderna på maten får det att vattnas i mun och den mättaste av magar att kurra, är platserna vi får besöka vackra och välvalda. Detta ihop med den homogena musiken stärker mitt välbehag för filmen och manipulerar mitt omdöme.

Jag saknar mer drama. Sista delen av filmen går nästan på raksträcka hela vägen in i mål och blir lite tafatt i slutet. Det blir inga större vändningar eller överraskningar. Chef gör mig glad från början till slut och är helt klart en feel-good-film jag kommer plocka fram igen någon gång, men spännande lyckas den aldrig att bli.

Bäst: Hur de lyckas presentera maten. Jag kan nästan känna smaken bara jag ser hur den tillagas. Här hittar du en lista jag har gjort om just matfilmer.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL