Oscarsbelönade skådespelare: Hur gick det sen?
På toppen av sina karriärer – men sen då?
I den här artikeln granskar jag fyra stycken Oscarsbelönade Skådespelare, en representant per nomineringskategori. Blev den efterföljande karriären fortsatt framgångsrik eller irrar de planlöst runt i B-filmernas vidsträckta öken?
Vilka skådespelare går hem som segrare denna gången? Den 89:e upplagan av Oscarsgalan går av stapeln ikväll och det är många filmfantaster, undertecknad inkluderad, som knappt kan vänta på att framtidens Oscarsvinnare ska utses. Precis som för oss tittare är galan oerhört intressant för branschfolk, fast ur en mer populistisk synpunk. Speciellt kampen om skådespelarpriserna är laddad då en nominering ger en utmärkt chans att synas i rampljuset. I dagens filmvärld – speciellt Hollywood – agerar aktörer och aktriser i stor utsträckning som marknadsföringsobjekt för sina PR-ansvariga och blir mer attraktiva för produktionsbolag med en nominering i bagaget.
Givetsvis förstärks den magnetiska effekten vid en vinst. Det hör inte till ovanligheterna att en nybliven Oscarsbelönad skådespelare syns till i ett par potentiella storfilmer åren efter vinsten. Då självklart med titeln "Academy Award Winner" inpräntat i filmens trailer med glödgat järn. Men behöver en Oscarsvinst nödvändigtvis leda till en succéartad framtid i det långa loppet?
Joe Pesci – Maffiabröder (bästa manliga biroll 1991)
"What do you mean funny, funny how?" Joe Pesci levererade en av den moderna filmhistoriens mest kända repliker i Martin Scorceses gangsterberättelse Maffiabröder (1990). Filmen igenom spelade Pesci den hänsynslösa Tommy DeVito med en odiskutabel självklarhet. En ikonisk rollinsats som, enligt mig, helt rättvist gjorde Pesci till Oscarsvinnare.
Eftersom han har blivit starkt sammankopplad med Maffiabröder blev han ofta typecastad i liknande roller. Han spelade en snarlik roll i Casino (1995) – en annan Scorseseproduktion – och en mindre roll i Oliver Stones JFK. Annars kanske mannen med det smattrande munlädret är mest känd för sin komiska timing, något han fick visa prov på år 1992 med Ensam hemma 2 och Min Kusin Vinnie. För sin insats i den sistnämnda vann han pris för bästa komediskådespelare på American Comedy Awards.
Dock blev de efterföljande åren inte speciellt framgångsrika. Faktum är att Pesci tog en paus 1998-2006 och har sedan dess bara gjort mindre betydelsefulla roller. Däremot är han klar för en relativt stor roll i The Irishman, ytterligare en gangsterrulle signerad av Scorsese. Nyligen avslöjades det att rättigheterna till filmen, som väntas ha premiär under 2018, köptes av Netflix. Kul för oss abonnenter, Scorsese + Pesci + gangster = sant!
Angelina Jolie – Stulna år (Oscar för bästa kvinnliga biroll 2000)
I rollen som den djupt psykotiska tonåringen Lisa charmade den då 25-åriga Angelina Jolie Oscarsjuryn och tog hem filmvärldens ädlaste pris. Filmen Stulna år fick ingen övrig uppmärksamhet av juryn, den fick istället Jolie när hon efteråt hånglande med sin egen bror.
Om man tittar på hennes filmografi finns där både höga berg och djupa dalar. Action och äventyrsrykarna Tomb Raider (2003), Alexander (2004) och Beowulf (2007) gjorde väl ingen glad? Jag har överlag svårt för henne i den typen av roller, trots att det finns mer lyckade exempel i samma genre. I min värld är hennes Oscarsnominerade huvudrollsprestation i Clint Eastwoods gripande och ganska otäcka drama Changeling (2008), det bästa hon har gjort. Ett varmt filmtips från mig!
Strålkastarljuset har alltid lyst klart på denna skådespelerska. Delvis genom ett omskrivet privatliv, delvis genom sin frekventa närvaro på biografer världen över. Stjärnglans frodas i Jolies ansikte i varje morgon, hon äter framgång till frukost. Hur som helst efterlyser jag fler kvalitativa prestationer, får jag ett till pretentiöst sömnpiller likt Beowulf kapitulerar jag!
Sean Penn – Mystic River (Bästa manliga huvudroll 2004)
Redan under 1990-talet var Sean Penn en hyllad storstjärna, men det tog flera år innan han slutligen Oscarsbelönades. I Clint Eastwoods hyllade Mystic River, en film där samtliga skådespelare går på högvarv, briljerade Penn i en komplex roll. Porträtteringen av den hetlevrade och före detta kriminelle Jimmy Markus – mannen vars liv förändras när hans dotter hittas död – är i mina ögon Penns bästa roll i någonsin.
Efter vinsten fortsatte Penn att ha ett framgångsrikt 2000-tal, där han bland annat regisserade mästerverket Into the Wild (2007). Även som skådespelare visade han framfötterna, han vann sin andra Oscar i kategorin bästa manliga huvudroll 2009 för sin tolkning av gay-aktivisten Harvey Milk i Milk (2008).
Sedan dess har det gått tyngre. Åren efter den senaste Oscarsvinsten har inte kantats av några hyllade insatser, varken som skådespelare eller regissör. Filmen The Last Face (2016), som Penn regisserade, floppade ordentligt både hos kritiker och biopubliken. Senast han hade en huvudroll var i actionrullen The Gunman (2013). Den filmen imponerade inte på mig, det var som valfri Neeson-actionfilm fast utan Liam Neeson i huvudrollen.
Det återstå att se om Sean Penn lyckas att återhämta sig. Dock tror jag att han, innan karriären är över, kommer att göra en "Oscar bait" och bli aktuell för prisgalorna igen.
Marion Cotillard – Le Vie en Rose - Berättelsen om Edith Piaf (bästa kvinnliga huvudroll 2008)
Den absorberande Marion Cotillard blev den första franska skådespelerskan att vinna en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i en fransktalande film. Hennes gestaltning av sångerskan Edith Piaf tog också hem pris på Golden Globe och BAFTA i samma kategori.
Sedan rollen har Cotillard gjort en karriär i Hollywood. Hon har bland annat haft betydande roller i flera Christopher Nolan produktioner (Inception, The Dark Knight Rises) samt i Woody Allens Oscarsbelönade dramakomedi Midnatt i Paris (2011). Förra året var hon aktuell i krigsthrillern Allied tillsammans med Brad Pitt.
Trots att hon landat flera stora roller i Hollywood är det i franska filmer som Cotillard får ut sin fulla potential. År 2012 Oscarsnominerades hon för sin huvudroll i Dardenne-brödernas Två dagar, en natt och hon har figurerat i den unge Cannesfavoriten Xavier Dolans filmer. Med sin slående skönhet och sin gnistrande karisma tror jag att Marion Cotillard kommer att vara ett namn i Hollywood en tid fram över. Hon har inga som helst problem med det engelska språket, men känslan är ändå att hon spelar ut till fullo när hon får använda sitt modersmål. Mer franskt om du vill ha en till Oscar, Cotillard!
Vilka skådespelare tror du får gå hem euforiska från Oscarsgalan på denna gång? Hur tror du att deras framtida karriärer ser ut? Tyck till och diskutera!