No Cannes Do – vad du inte får göra på filmfestivalen

... men med elegans och status kommer även en hel del förväntningar. Genom festivalens historia har allt från filmskapare till festivalbesökare fått möta den kalla handen när de misslyckats med att leva upp till dessa förväntningar.

Nedan följer händelser där åtminstone en festivalaktör velat säga ”No Cannes do”:

Titulera sig själv som nazist? No Cannes do.

Lars von Trier – tidigare vinnare av Palme d’Or med Dancer in the Dark (2000) – deltog på festivalen 2011 med sin film Melancholia.

Under presskonferensen för filmen påbörjade von Trier ett smärtsamt raljerande kring sina sympatier för Adolf Hitler. Trots flera försök att nästla sig ur situationen kunde han inte låta bli att gång efter annan tala varmt om världshistoriens kanske allra mest hatade man. Till slut gav von Trier upp helt och kallade sig själv för nazist.

Till råga på allt sitter stackars Kirsten Dunst – som vann pris för sin huvudroll i filmen – bredvid och försöker att agera professionellt, trots den extremt obekväm situationen. Lars von Trier blev kort efter presskonferensen portad från festivalen och välkomnades tillbaka först 2018.

Glömma klackarna hemma? No Cannes do.

Under 2015 års festival portades en grupp kvinnor från en visning efter att de misslyckats med att leva upp till klädkoden. Problemet? De bar inte högklackat.

Trots att en av kvinnorna skall ha lämnat klackarna hemma av medicinsk anledning blev de nekade att komma in. Reaktionerna lät dock inte vänta på sig och festivalen kritiserades snart från alla möjliga håll, med en hel del kändisar i täten av protesterna.

Förvänta sig respekt från festivalpubliken? No Cannes do.

Cannes festivalpublik är inte känd för att hålla igen – ser publiken någonting som de inte gillar kommer det att höras. Många är filmerna som buats ut under festivalens historia.

Ibland har innehållet ansetts för motbjudande, som under visningarna av Lars von Triers Antichrist (2009) och Gaspar Noés "våldtäktsfilm" Irreversible (2002). Under visningen av den senare filmen skall närmre 250 personer lämnat föreställningen och ett par av dessa ska enligt "legenden" ha behövt syrgas efter sin upplevelse.

Lustigt nog är det även betydligt mer kritikerrosade filmer som fått sig en törn av publiken. De mest anmärkningsvärda filmerna som blivit utbuade är kanske Martin Scorseses Taxi Driver (1976) och Quentin Tarantinos Pulp Fiction (1994).

Det om något är bevis på att ingen kan räkna med hyllningar på Cannes Filmfestival.

LÄS MER: Alla Tarantinos filmer rankade

Förolämpa Katolska kyrkan? No Cannes Do.

I början av 60-talet vann de legendariska filmskaparna Federico Fellini och Luis Buñel varsin Palme d’Or, Fellini med klassikern Det Ljuva Livet (1960) och Buñel med Viridiana (1961). Det var dock inte alla som var lika vänligt inställd till filmerna som juryn i Cannes. Den Katolska kyrkan ansåg Det Ljuva Livet vara för blasfemisk och påstod att den gjorde narr av Kristi återkomst.

Viridiana – med den mer kontroversiella handlingen om en nunnas sexualitet – stod på tur året därpå och förkastades även den av Katolska kyrkan. Katolska kyrkans motstånd till filmerna ledde bland annat till att den rådande Franco-regimen bannlyste filmerna i Spanien.

Mankini på stranden? No Cannes Do.

Under 2006 var Sacha Baron Cohen på besök i Cannes med sin film, Borat. För att promota filmen trädde Baron Cohen in i karaktär och bestämde sig för att besöka stranden iklädd endast sin mankini. Med lyxyachter för miljoner som bakgrund, under världens kanske mest prestigefyllda filmfestival, gick Baron Cohen runt på stranden och visade det mesta.

Även om några egentliga konsekvenser uteblev så stal Baron Cohen betydligt mer av rampljuset än vad arrangörerna antagligen var bekväma med eller upplevde som acceptabelt.

LÄS MER: Årets bästa filmer