Bästa biroller – Filmtopp samlar birollskådespelarna

Det alla har gemensamt här i listan är deras fantastiska förmåga att alltid göra en film sevärd. Det känns i stort sätt problemfritt att glo igenom en trist rulle bara för att få se dessa aktörers insats, oavsett hur kort den är. Ibland har vi tur och får se dessa skådisar i huvudroller. Hur underbart det än är hoppas jag alltid i hemlighet att detta inte ska bli en vana eftersom jag föredrar att ha mina birollsfavoriter som ljusglimtar. 

Kjell Bergqvist/Bill Murray 

 

Kjell Bergqvist är Sveriges egen Bill Murray och Bill Murray är USAs egen Kjell Bergqvist. Frågan är vem som bäst porträtterar trötta, slitna brutna män bäst av dem. Murray är mer lakonisk medan Kjell Bergkvist är mer utåtagerande. Bergqvist har lite större hjärta medan Murray känns mer uppgiven. Tough call, möjligt att de får dela tron. 

 

Favoritbiroll Murray:  Den uppgivne rektorn Herman Blume i Rushmore (1998)

Favoritbiroll Bergqvist: Den till synes rigoröse sommarpappan Yngve Johansson i Den bästa sommaren (2000) 

Bastante Goodman är något extra. Hur underbar är han inte i Cohenbrödernas filmer eller som vice dekan Laybourne i tv-serien Community? Dessutom har han pondus och karisma nog för att rädda vilken skitfilm som helst. Synd att hans viktproblem hämmar hans produktivitet. 

 

Favoritbiroll: The Dudes hetsiga polare Walter Sobchak i The Big Lebowski (1998) 

 

”Han som ser lite konstig ut”. En väldigt vanlig beskrivning av Steve Buscemi. Hans utseende kanske många gånger gjort det svårt för honom att få huvudroller men det är en gåva för oss birollfantaster. Buscemi får oftast spela diverse knepiga sorgliga eller/och roliga karaktärer, men stundom även rätt tunga actionroller. 

 

Favoritbiroll: Töntige retrosamlaren Seymour i Ghost World (2001)

 

Frances McDormand lyckas alltid vara tuff och charmig. Hon fick en välförtjänt Oscar för hennes supersköna roll i Fargo (1996) som gravid polis och har ytterligare 3 nomineringar i bagaget. Hon är en ljusglimt att se fram mot i så gott som alla Cohen-filmer. 

 

Favoritbiroll: Bestämda och kontrollerande mamman Elaine Miller i Almost Famous (2000). Min första tanke var direkt på hennes roll i Fargo men det är rätt otydligt om hon har en biroll där eller inte.

 

William H. Macey kan se så fantastiskt bedrövad ut att jag börjar le när jag tänker på det och ofta får han spela just misslyckade karaktärer. Han gör det så himla bra och oftast med glimten i ögat. Ser fram mot att snart få nöta genom Shameless (2011-). 

 

Favoritbiroll: Deprimerade före detta genibarnet Donnie Smith i Magnolia (1999)

Christoph Waltz fullständigt överglänser flera av filmbranschens tyngsta namn i sina Tarantinoroller, men samtidigt är dessa roller och hans bidrag i Carnage (2011) det enda jag har sett med honom. Om Waltz fortsätter leverera lika imponerande roller med större karaktärsvidd så kan han lika gärna ta och sätta sig på birollstronen direkt, men om det visar sig att han alltid mer eller mindre kommer spela på samma kort som i dessa filmer kan han gått få vänta. Det är ett bar kort, men Kjelle och Murray sitter på spader ess med sina återkommande brutna män. Antar att det mest rättvist vore att kika genom Christoph Waltz tyska filmer innan jag uttalar mig helt. 

 

Favoritbiroll: Iskalle Hans ”The Jew Hunter” Landa i Inglorious Basterds (2009)