Bio på julhelgen – vilken film ska jag se?

Frågan är vilken av de båda filmerna, som går segrandes ur publikkampen? Bergströms film har redan setts av en halv miljon biobesökare. Årets internationella juldagsfilm är den dunderhyllade "Carol". Ett drama med Cate Blanchett och Rooney Mara. Redan nu spekulerats det om att Blanchett förmodligen kommer belönas med Oscarsstatyetten för sin roll.

Filmtopp har självklart recenserat filmerna, ta del av recensionerna nedanför.

En man som hete Ove

Regi: Hannes Holm

Med: Rolf Lassgård, Bahar Pars, Tobias Almborg m.fl.

Genre: Komedi

Vresige femtionioårige Ove, spelad av Rolf Lassgård, styr kvarteret med järnhand. Under sin dagliga morgonpromenad låser han in felparkerade cyklar, antecknar registreringsnumret på bilarna på parkeringsplatsen, dubbelkollar grannarnas källsortering och mycket mer. Ingen kommer undan Oves ilskna blick, oavsett om du följer regelverket eller inte. I Oves värld är alla idioter, alla utom han själv och hans bortgångna hustru Sonja. Inte blir det heller bättre av att han förlorar jobbet.

Utmattad av omvärldens inkompetens bestämmer sig Ove för att sätta punkt på sitt jordliga liv och påskynda sin försoning med Sonja. Men att ta livet av sig visar sig vara betydligt svårare än vad han hade föreställt sig. Finklädd och välkammad, med snaran runt halsen, avbryts han av att det nya grannparet knackar på dörren; höggravida Parvaneh och maken Patrik (Tobias Almborg). Ofrivilligt dras Ove in i en oväntad vänskap med den utlandsfödda grannfrun.

Hannes Holms filmatisering av Fredrik Backmans bok är en riktig crowd pleaser. Det är lättsmält, trevligt, klichérikt och alla får lära sig något av varandra; främst Ove av Parvaneh som han till en början är högst skeptisk till. Genom långa tillbakablickar får även vi i publiken lära oss att Ove egentligen har ett hjärta av guld och att det är livets orättvisor som har gjort honom till den tjuriga gubbjävel han är idag. Det är också dessa tillbakablickar som är filmens brist. Till viss del eftersom skådespelet är av varierande kvalitet, men främst eftersom de känns kraftigt konstruerade.

Schabloner till trots, har En man som heter Ove en del fina stunder. Lassgård gör en bra roll och fast att det blir lite tjatigt att höra honom skrika ”idiot” till varenda kotte, har han tillräckligt med karisma för att få mig att vilja se mer. Dessutom är Lassgårds och Bahar Pars samspel fint. Hon är helt rätt för rollen och bjuder på mycket charm. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om detta blir årets stora publiksuccé.

Bäst: Det bjuds på en del skön svart humor under filmens första halvtimme.

Sämst: Filmens sista halvtimme är alldeles för sentimental för min smak.

Carol

Jag kan räkna på en hand hur många filmer jag har sett, som jag har varit livrädd för de ska ta slut. ”Carol” är en av dem. 

Film: Carol (2015)

Regi: Todd Haynes

Med: Cate Blanchett, Rooney Mara, Kyle Chandler m.fl.

Genre: Drama

Todd Haynes filmatisering av Patricia Highsmiths roman "The Price of Salt" är ett ypperligt kärleksdrama om två kvinnors dubbelliv i 50-talets homofoba USA. Den romantiska duon utgörs av överklasshustrun Carol (Cate Blanchett) och hobbyfotografen Therese (Rooney Mara).

Från att deras blickar möts över disken i leksaksaffären Therese jobbar i, skapas en gemensam fascination för den andra parten. Blyga och osäkra Therese beundrar den självständiga och eleganta Carol, som i sin tur lockas av Theresas oskuldsfulla uppsyn. Carol är mitt uppe i en skilsmässa, Therese bor med sin sambo Richard.

Eftersom historien utspelas under en tid när homosexualitet inte är något det pratas öppet om, inte ens i filmen, är det inte helt lätt för Carol och Therese att veta var de har varandra. I en scen analyserar Richards filmälskande lillebror Billy Wilders Sunset Blvd. Han vill mäta korrelationen mellan karaktärernas känslor med vad som faktiskt sägs. Samma sak gäller för karaktärerna i Carol. Det mesta sägs egentligen med uttrycksfulla blickar och sneglande ögon, inte verbalt.

Förloppet över hur Carol och Thereses relation gradvis blir mer intim är, med detta i åtanke, superbt skildrat. Haynes ska ha en eloge för hur han lyckas göra en klapp på axeln så erotiskt laddad. Men givetvis vore inte denna sensuella kraft möjlig utan de starka skådespelarinsatserna. Blanchett bjuder på en av årets finaste prestationer. Finns det ens någon i branschen som kan överglänsa henne?

Nu är det inte bara skådespelet som är fantastiskt, de tekniska bitarna håller minst lika hög nivå. Med mättade färger, välkomponerat foto och en säker blandning närbilder och diskreta point of views, är Carol årets snyggaste film. Bildspråket är hypnotiskt och når sin peak under en drömsk bilscen; trettio sekunder filmmagi.

Filmen utmärks också av hur välskrivna karaktärerna är. Exempelvis kan vi skönja en stor ensamhet och trötthet hos Carol, som är less på att behöva leva ett dubbelliv. Fast det är inte bara Carol och Therese som har målats med en stor palett emotioner och intressen, utan även filmens biroller. Vi förstår varför alla reagerar som de gör eftersom deras egna förutsättningar och det rådande tidsperspektivet presenteras med små men tydliga detaljer för den observante.

"Carol" är klassisk amerikansk film i sitt esse. Tveklöst en av årets bästa filmer, om inte den allra bästa. Jag var flera gånger orolig att filmen skulle ta slut eftersom jag genuint brydde mig om Carol och Theresas relation. En underbar känsla jag knappt har känt tidigare.