John Wick-filmerna rankade från sämst till bäst

Sedan barnsben har undertecknad haft actionfilm kokande i sina vener. Jag är uppvuxen med John Rambo i nappflaskan och en John McClane-gose bredvid mig i spjälsängen. Underhållningsvåld och vardagsdövande eskapism har alltid lyckas förgylla mina sämsta dagar och det finns inget som tyder på att detta skulle komma till att ändras. Måhända nådde genren sin absoluta peak på 80-talet, men en hel del moderna adrenalin-junkies håller den blodiga fanan högt. Jag tänker på filmserier som Mission: Impossible, The Raid och inte minst John Wick. I dagens text vill jag rikta lite extra uppmärksamhet åt den sistnämnda.

Keanu Reeves skjutglade ex-torped mötte en svältande actionpublik 2014 och blev, mycket tack vare sin glödande kärlek till hantverket, en succé. Uppföljarna började filas på omedelbart och nu, 2023, är franchisen ett faktum. John Wick: Chapter 4 skjuter sig för tillfället fram på våra biografer men nu tycks allt tyda på att action-sagan faktiskt nått sitt slut. Självklart är passar vi på Filmtopp på att smida medan järnet är glödande varmt och ställer nu Wick-rullarna mot varandra i en riktigt våldsorgie till topplista. Det här är John Wick: från sämst till bäst.

John Wick: Chapter 3 - Parabellum (2019)

Wicks tredje film är tveklöst den svagaste, utan att för den delen vara dålig eller ens medioker. John Wick 3 pressar upp actionscenerna från del två och är, som vanligt, snuskigt tighta. Reeves sliter som ett djur och det är tack vare regissör och f.d. stuntman Chad Stahelski som är rena rama professorn i rumpsmiskandets ädla konst. Det är en fröjd att beskåda handgemäng och pang-pang som faktiskt visar skådespelarna och inte klipper runt stuntmän var och varannan sekund. Dock hamnar del tre på sista platsen av en stor och ofrånkomlig anledning: den känns enbart som "filler". Trean har inte heller någon minnesvärd skurk för John att puckla, vilket i actionsammahang är att betrakta som en oförlåtlig blunder.

 John Wick: Chapter 2 (2017)

Jag minns det glasklart, hur jag satt ensam i en av salongerna på mitt älskade Biostaden i Kalmar och väntade på att John Wick äntligen skulle göra comeback i Chapter 2. Jag blev inte besviken. Del två expanderade mytologin som originalet bara snuddade vid och introducerade en hel värld där torpeder och andra skjutglada kufar lurade i varenda hörn. Visst, det är också nu Wick-rullarna tar klivet långt förbi trovärdighetens stratosfär, men originalet var väl knappast att betrakta som en dokumentär heller? Skurkarna är helt ok, storyn lite mer relevant än i del tre och Reeves sedvanligt ball.

John Wick: Chapter 4 (2023)

Filmen som nu tagit strid mot Oscarsgalan och kräver att en ny priskategori introduceras: bästa stunts! Och ja, era gamla stofiler, fixa detta nu. John Wick: Chapter 4 är det yttersta beviset på att blådårarna som offrar sina liv för vårt höga nöjes skull förtjänar en rejäl statushöjning i branschen. Chapter 4 är en odyssé i action och innehåller så många fullkomligt spektakulära scener att det är svårt att värja sig, eller för den delen välja ut en favorit. Fotot är dessutom lysande. Enda anledningen till att del fyra inte står segrande i rankningen är att Johns hämnd-turné inte längre slår på någon emotionell trumma. Därför kan det vara svårt att hänge sig 100%. Rent tekniskt är Chapter 4 dock klart bäst i serien. 

John Wick (2014)

Slutstriden har varit hård och brutal men vinnande ur bataljen går första filmen. Samtliga uppföljare är tekniskt överlägsna, men originalet har något som uppföljarna nästan helt saknar: hjärta! När ex-torpeden Wicks fru avlider efter en tids sjukdom får han en hund i gåva för att inte tappa hoppet om livet. Hunden blir som bekant brutalt ihjälsparkad av en kriminell skitunge och detta får Wick att bokstavligt talat gräva upp stridsyxan och ge sig ut på hämndturné.

Det finns få saker som provocerar en publik lika starkt som våldsamheter mot djur och vips har Wick väckt blodlusten hos samtliga i filmsoffan. Originalet vinner bataljen tack vare att vi emotionellt bondar med vår huvudperson samt att han i första filmen faktiskt är (hyfsat) sårbar och härligt labil. John Wick är dock inte en perfekt film. Visuellt envisas regi-duon Stahelski och Leitch med en del lökig stilism och med uppföljarna fräscht i huvudet kan actionbiten kännas lite sparsmakad, men den här gången vinner hjärta över teknisk briljans, om än hårfint. 

Detta var min topplista över John Wick-rullarna. Håller du med?