Jean-Claude van Dammes 6 bästa filmer

Nu kanske ni undrar om jag har fått en stroke eller nåt. Jag skriver oftast krönikor där jag gnäller på allt från uttjatade koncept till Oscarsbelönade skådespelare. Menar jag då att en sparkande belgare går säker? Saken är den att svaret på dessa två frågor inte är ett direkt nej.

När jag var nio år gammal fick jag en hjärnblödning. Konvalescensen var rätt lång. För att muntra upp mig lät min mamma mig hyra nästan vilka filmer jag ville. Det blev för det mesta en massa actionfilmer. Jean-Claude van Damme såg tuff ut på VHS-omslagen, så jag valde några av hans filmer. Och jag blev faktiskt inte besviken.

Nu för tiden gör gamle Klåddan lågbudget-actionfilmer som dyker upp på streamingtjänsterna titt som tätt. Uppenbarligen har dessa filmer en publik. Inte för att jag känner någon som tittar på hans senaste filmer. Själv gav jag upp när han gjorde Universal Soldier: Day of Reckoning, vilket jag har skrivit om tidigare.

Början av 90-talet var en helt annan historia. Då fick han jobba på filmer med lite högre budget och både regissörer och motspelare höll lite högre klass. Dessa filmer, och ett par av dem som kom innan, kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, trots att belgarens talang som skådespelare är mycket begränsad och att hans engelska bitvis är så dålig att jag undrar om han inte lärt sig sina repliker fonetiskt. För trots alla dessa brister, är han den enda belgaren som gjorde min konvalescens lite lättare.

Van Damme kom nyligen med beskedet att han ska spela in sin sista film. Sedan kommer han gå i pension. Därför tycker jag att det är på sin plats med denna lilla lista, som främst är för de som växte upp med filmerna. Men det kanske även finns en och annan actionfantast där ute som har missat dessa små pärlor. Filmerna är ordnade i kronologisk ordning. För jag vill inte välja en favorit.

Bloodsport (1988)

Klåddan fick sitt genombrott med den här enkla filmen, som handlar om en hemlig kampsportsturnering. Ett tag påstods det att filmen var baserad på en verklig historia, men det visade sig snart att verklighetens Frank Dux hade hittat på det mesta. Jag tycker filmen främst är sevärd för att det är van Dammes genombrottsfilm.

"Bloodsport" är som alla andra filmer om kampsportsturneringar. Han kommer dit, spöar allt motstånd, finner en vän i storvuxen amerikan (Donald Gibb) och möter en riktigt elak jävel i sista ronden. Sagda elaka jävel spelas av Bolo Yeung, som även spelade en elak jävel i Enter the Dragon, vilket var Bruce Lees sista film, som även den handlade om en kamsportsturnering. Vi ser även Forest Whitaker, av alla människor, i en tidig roll.

Double Impact (1991)

Den första av tre filmer där Jean Claude spelar dubbla roller är också den bästa (han har säkert gjort det fler gånger sedan dess, men jag har bara sett de tre första) . Budgeten var fortfarande rätt låg i den här filmen, men den kommer långt på sitt enkla hämndtema och sina underhållande actionsekvenser. I upplösningen gör tvillingarna, båda spelade av den muskulösa belgaren, upp med skurkarna i en klassisk uppgörelse där våra hjältar tar sig an horder av skurkar.

Karaktärsskådespelaren Geoffrey Lewis (även Juliette Lewis pappa) ger filmen en smula tyngd. Klåddan får även göra upp med Bolo Yeung igen.

Universal Soldier (1992)

Någon kom på att det kanske kunde vara en bra idé att para ihop den lille belgaren som är bra på kampsport med den store svensken som är bra på kampsport. Budgeten är lite högre och i regissörsstolen sitter ingen mindre än Roland Emmerich, som idag är mest känd för katastroffilmer som Independence Day, Day After Tomorrow och 2012.

Filmen handlar om två soldater som dödar varandra i Vietnamkriget och sedan återupplivas som supersoldater. När något går fel (som det alltid gör), blir Dolph Lundgrens supersoldat psykotisk och löper amok medan van Damme försöker fly med Ally Walker i släptåg.

Som väntat, möts de två europeiska kamsportarna i en slutuppgörelse som heter duga. Och innan dess får Lundgren bevisa att han kan vara en hyfsad skådespelare om han får chansen. Klåddan bevisar inte riktigt samma sak. Men han visar rumpan två gånger. Det är nästan lika bra.

Hard Target (1993)

Det här är en sann actionpärla från 90-talet. Hong Kong-regissören John Woo bestämde sig för att ge Hollywood ett försök. Han stannade i ungefär tio år med blandad framgång. I sin första Hollywoodfilm slog han sig samman med van Damme. Resultatet är enormt underhållande.

I New Orleans driver Fouchon (Lance Henriksen) och hans hantlangare en jaktverksamhet. För en halv miljon dollar åt gången får rika ”jägare” jaga hemlösa män. Van Damme dras in i det hela när han går med på att hjälpa dottern till en av de hemlösa männen. Snart är han titelns ”hard target”.

John Woo är i finfin form i den här filmen. Han blandar kampsport med eldstrider. Det är inte alla som vet det, men van Damme har tränat mycket balett, då det är bra träning och väldigt bra för rörligheten. Med hjälp av Woos regi och stilbildande slowmotion-sekvenser har Klåddan aldrig sett mer graciös ut. Lägg till att Lance Henriksen myser i skurkrollen och du har ett helt klart sevärt actionspektakel.

Timecop (1994)

Här vet jag inte riktigt om de tog sig lite vatten över huvudet med grundidén, som bygger på tidsresande snutar. Ett par korta sekvenser i filmen utspelar sig 1929 och 1963. Resten av filmen utspelar sig i nutid (vilket var 1994) och framtiden (”2004”, fast med VR och självkörande bilar). Det känns bitvis lite klent.

Trots dessa brister är "Timecop" ytterligare en van Damme-favorit. Filmen kommer långt på att manuset är någorlunda välskrivet. I regissörsstolen satt Peter Hyams, som har en rätt stadig hand. I birollerna ser vi karaktärsessen Bruce McGill och Ron Silver, som gör mycket för att kompensera för van Dammes bristande skådespelartalang.

Klåddans tidsresande snut kommer en tidsöverskridande konspiration på spåren. Och hans främsta vapen mot skurkarna är de där magnifika benen. I en scen i filmen slåss han endast iklädd kallingar och går UPP i split på en diskbänk. Bara en sådan sak!

Sudden Death (1995)

Detta är "Die Hard" i en hockeyarena. Ett gäng skurkar tar gisslan i ett VIP-bås och sätter ut sprängmedel. Peter Hyams återvänder till regissörsstolen. I skurkrollen ser vi Powers Boothe, ytterligare ett karaktärsess, som kan utmana Lance Henriksen i att mysa i sin skurkroll.

Den enda som kan stoppa Boothes elaking är en före detta brandman, som numera är vaktmästare. Denna brandman/vaktmästare är också en hejare på kampsport av någon anledning. Klåddan visar var actionskåpet ska stå när han gör upp med diverse skurkar med hjälp av sina höga sparkar och… en vattenpistol!

Jag brukar tycka att "Die Hard"-kopior är tröttsamma. Sudden Death är dock ett undantag. Den är spännande, smart och väldigt, väldigt våldsam. På bästa möjliga vis. Jag vet inte vem som kom på idén att sätta på Klåddan ett överdimensionerat hockeyställ, men det ser onekligen kul ut när han levererar en av sina höga sparkar med benskydd som är nästan lika stora som han är.

Bonus: Volvoreklamen

För några år sedan medverkade van Damme i en reklam för Volvo lastvagnar. Reklamen är känd som ”Epic split”, då gamle Klåddan går ner i split mellan två lastbilar. Och, ja, det är episkt. Det ska noteras att denna artikel inte är sponsrad av Volvo Lastvagnar. Eller Enya.

Hur gick det med min konvalescens?

Jo, tack. Det gick alldeles utmärkt. Det finns inget som en muskulös belgare för att motivera en att återfinna balansen och lära sig kompensera för en synskada.

Tack, Jean-Claude. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt actionbultande hjärta.