Crime Time (2017)

Tony (Augusti Maderia) och Antonio (Érico Brás) är barndomsvänner från en hård uppväxt. De lovar dyrt och heligt att alltid hålla ihop och i vuxen ålder är de båda poliser som jobbar för att försöka städa upp den gamla hemstaden. Men Tony börjar tröttna på det hårda otacksamma livet och när han får ett erbjudande om att sälja bilder från brottsplatser till media kan han inte säga nej.

"Crime Time" är löst baserad på historien om Wallace Souza (1958 - 2010), en brasiliansk programledare och politiker. Serien är dock inte alls någon biografi (den utspelar sig till exempel i nutid) och tar sig stora friheter med historien. Tony är en osympatisk huvudkaraktär redan från start. Efter 30 minuter in i första avsnittet filmar han en kvinna som dör för att det blir bra film. Att känna sympati med huvudpersonen är såklart knappast ett krav inom fiktion, men är något som måste hanteras varsamt för att behålla intresset. Den finessen är dock bristfällig och att heja på Tony är inget man gör. Man hejar inte på de andra skurkarna för den delen heller.

Kvinnoporträtten är nästintill obefintliga. De enda som får vara med är de obligatoriska dansarna på strippklubben (som alla serier om personer inom kriminella kretsar tydligen måste ha) och den gnälliga hemmafrun som kan smörjas med pengar. De övriga skurkarna är också nästintill endimensionella stereotyper, speciellt Tonys granne som blir hans närmsta hand i hans nya kriminella bana.

Den största beståndsdelen i "Crime Time" är Brás i rollen som Antonio. Han lyckas ändå skapa ett visst emotionellt djup, och som är den enda karaktären jag känner för. Tyvärr skuffas hans historia i skymundan för de kriminellas.