Fem filmer du bör undvika på första dejten!
Det finns filmer för romantiska stunder – det här är inte den typen av filmer.
I slutet av en avslappnad första dejt sätter ni er i soffan för att mysa framför en romantisk film – helt rätt. Var dock noga med vilken film ni väljer att titta på, annars kan stämningen bli aningen stel...
Kärleken segrar inte alltid – i alla fall inte i filmens värld. Cupid råkar ibland avfyra sina sylvassa pilar på helt fel personer och med helt fel tajming. Detta är givetvis en ypperlig grogrund för ångestladdade filmer. Idag går jag igenom fem stycken djupt oromantiska filmer. Dessa ångest-pärlor lämnar dig ärrad, ensam och emotionellt blåslagen. Föreslår dejten din någon av nedanstående filmer bör du lägga benen på ryggen illa kvickt – du har nämligen träffat en vrickad, störd individ. Detta är vår topplista över fem filmer du bör undvika på första dejten.
5. Gone Girl (2014)
Plötsligt är Nick Dunnes (Ben Affleck) fru, Amy Dunne (Rosamund Pike), spårlöst försvunnen. Ett intensivt sökande följer och till slut blir Nick själv föremål för en polisundersökning och ett mediadrev av guds nåde. I denna thriller vrider och vänder regissören David Fincher ständigt på mina förväntningar och jag har aldrig ett säkert fotfäste i mer än några minuter i taget. Det är skicklig mediasatir insvept i Finchers signifikativa, suggestiva bildspråk. Myspys! Men absolut inte på första dejten!
Fincher fullkomligt pulvriserar äktenskap och tvåsamhet denna thriller. Affleck och Pike kväver varandra i återblickarna på deras äktenskap "glansdagar" och deras relation kippar efter andan på panikartat manér. Fincher hypnotiserar mig i filmsoffan och jag följer uppmärksamt varje vriden och burlesk vändning historien tar. När en av våra huvudroller i filmens tredje akt frivilligt penetrerar sitt sköte med en trasig glasflaska, ja, då kapitulerar jag och svartlistar Gone Girl som en otrolig, men vidrig, thriller. Ej material om du vill att dina kärlekssträngar ska plinkas på.
4. Revolutionary Road (2008)
Har du också gått runt med en smäktande nyfikenhet om hur Kate och Leos relation hade sett ut efter "Titanic" om stackars DiCaprio hade överlevt? Det gjorde jag också. I Revolutionary Road får vi svaret. Det är minst lika hjärtskärande som deras olyckliga romans ombord på det osänkbara skeppet.
I Sam Mendes drama paras turturduvorna återigen ihop. Välkommen till 50-talets idylliska förort! Här vår vi möta det gifta paret April (Kate Winslet) och Frank Wheeler (Leonardo DiCaprio). Dock råder det trubbel i paradiset. Detta är ett äktenskap som sjunger på sista versen och misshandlar skoningslöst sina två deltagare.
"Revolutionary Road" är en kärleksfilm, men inte på något vis en kärlekshistoria. Vi får följa paret ner i det mörkaste av diken där svartsjuka och hjärtesorg växer kvickare än ogräs och det är smärtsamt att beskåda turturduvorna växa ifrån varandra och till slut - avsky varandra. Mendes film är otroligt stark och se kärleksparet krampaktigt klamra sig fast och hålla liv i en stendöd romans är stundtals ren tortyr – och absolut inte kompatibelt med en första dejt.
MER LÄSNING: Leonardo DiCaprios bästa filmer
3. Shame (2011)
På tredje plats finner vi Steve McQueens skoningslösa porträtt av sexmissbrukaren Brandon (Michael Fassbender). McQueens filmiska slägga drämde till med full kraft rakt på solar-plexus och lämnade mig mållös, utmärglad och emotionellt paralyserad. Fassbenders brutalt ärliga gestaltning klöser bort allt vad petitesser heter och levererar sin livs skådespelarprestation. Brandon är en livs levande kärnreaktor som bara väntar på att implodera och oskadliggöra allt han håller kärt.
Märks det att jag är oerhört förtjust i "Shame"? Det är ett av de mest nakna och genomskärande karaktärsporträtt som skramlar omkring i min minnesbank. Att genomlida Brandons öde som självdestruktiv sexmissbrukare tillsammans med en nytänd flamma är däremot ett skräckscenario av rang. Att trycka in Shame i blu-ray spelaren under en första dejt vore att begå romantiskt självmord. Mitt tips är: Ge upp allt hopp om mänsklig närhet först, se Shame efteråt. Det gör hela processen mindre smärtsam.
2. Blue Valentine (2010)
Nästa gutturala käftsmäll ut på min lista är Derek Cianfrances "Blue Valentine". Låt inte dig titeln förvilla dig, detta relationsdrama hör inte hemma på alla hjärtans dag.
Liksom "Revolutionary Road" tar "Blue Valentine" avstamp i ett äktenskap vars fogar knakar – ljudligt. Åren har varit stygga mot huvudrollerna Dean (Ryan Gosling) och Cindy (Michelle Williams). När de möttes som ungdomar sprakade kemin, flammor slog och Cupids pilar borrade sig långt innanför huden på dem. Dock har relationen har fått sig bastanta törnar på vägen. Paret försöker desperat att hålla gnistan vid liv men de har sen länge övertrasserat sina ömhets-konton.
Blue Valentine är ett klockrent agerat drama som stundtals är så brutalt ärligt att jag intar en dyster fosterställning i min filmsoffa. Den manglar dina drömmar om den ljusrosa monogamin i ett realistiskt ösregn som lämnar dig smutsig, dyblöt och otroligt obekväm. Blue Valentine tillhör idag en av mina absoluta favoritfilmer bland moderna draman, men det kommer dröja lång tid innan jag åter tar mig an den.
1. Closer (2004)
Jag har sett "Closer" en gång. En gång torterade jag mina horn – och trumhinnor – med denna sotsvarta djupdykning i otrohet, falskhet och lismande kärlekspar. Det är utan tvivel en fantastiskt kompetent utmejslad film av regissören Mike Nichols med strålande skådespelarprestationer i spetsen. Nichols laddar boxningshandsken full med ångestladdade ämnen och som effektivt slår ut tandskyddet på mig så spottet yr.
MER LÄSNING: 15 minnesvärda filmpar
Vi ser Natalie Portman, Julia Roberts, Cliwe Owen och Jude Law i huvudrollerna och hela ensemblen strålar! I synnerhet Portman räcker ett stadigt långfilmer till sin gulliga image från Star Wars och Garden State. Regissören Nichols slår ogenerat på mina mörkaste strängar i en rulle som säkerligen är ensam orsak till skilsmässor, osämja och allmän härdsmälta i människors samliv. Closer jonglerar med radioaktiva ämnen som jag helst inte tar i med tång och hazard-dräkt. Ett bitskt och bäcksvart relationsdrama av rang, helt enkelt.
Detta var mina "tips" på fem djupt oromantiska rullar. Har du några skräckexempel?