Bästa 22 Disneyfilmerna
De 22 bästa Disney Animation-filmerna sedan 90-talet.
Walt Disney Animation Studios har producerat några riktiga mästerverk genom åren – men vilken Disneyfilm är egentligen bäst? I den här listan rangordnar vi deras 22 bästa filmer från 90-talet och framåt.
Från klassiker som Snövit och de sju dvärgarna (1937) till det senaste tillskottet Raya och den sista draken (2021) – Walt Disney Animation Studios har bjudit på animerad underhållning i världsklass i årtionde efter årtionde.
Totalt sett har Disney Animation släppt närmare 60 stycken långfilmer sedan premiären av Snövit på 1930-talet. För att underlätta den här rangordningsprocessen och slippa göra alldeles för svåra val (att bestämma vad jag ska äta till frukost är vanligtvis svårt nog för mig) tänker jag fullständigt ignorera samtliga filmer som gjordes innan 1990.
Det här är alltså en ranking av Disney Animations 22 bästa filmer sedan 90-talet.
Skandalöst, kanske några tycker? Helt och hållet rimligt, tycker jag. Det här är svårt nog ändå, säger jag! Jag har också valt att medvetet utesluta de senaste årens uppföljare. Det kändes för mycket som doping att få tävla med fler än en film (och jag behövde en anledning att sålla bort åtminstone några till filmer, okej?).
Nog med trams. Det här är viktiga grejer, så let's get to it – vilka är egentligen Disneys bästa animerade filmer?
LÄS MER: Senaste nytt om Disney+ på Filmtopp
Disneys bästa filmer – plats 22-12:
22. Bolt (2008)
"Bolt" är egentligen en ganska så avslagen Disneyfilm, och det skavde lite att inkludera den på listan framför några av de filmer som ratades. Med det sagt tycker jag att filmen har en kreativ premiss och efter några trötta år för Disney Animation under 00-talet kändes det ändå som om den kom med något nytt och fräscht.
21. Lilo & Stitch (2002)
Det här är nog den film på listan som jag har allra svårast att bedöma, för jag känner helt enkelt inte någon personlig koppling till Lilo & Stitch. Det är något med filmen som jag redan som 10-åring tyckte kändes för puttinuttigt för att kunna svepas med i handlingen.
Jag vet att det här är en favorit hos många, och en så här dålig placering kanske inte är helt rättvis, men den lyckades helt enkelt inte lämna något avtryck på mig.
20. Pocahontas (1995)
Trots att "Pocahontas" har en av Disney-på-90-talets bästa sångnummer – vilket säger en hel del – i form av “Färger i en vind”, så får den inte en bättre placering än så här.
Med ett nostalgiskt hjärta satte jag mig för att se om Pocahontas för något år sedan, och jag blev riktigt besviken – något som jag inte trodde var möjligt med Disneys animerade filmer från 90-talet. Disneymagin finns visserligen där, men mellan de minnesvärda scenerna var resan framåt betydligt mer forcerad än vad jag mindes den.
Pochahontas är okej, men den är långt ifrån bäst!
19. Prinsessan och grodan (2009)
Det ska nämnas att Prinsessan och grodan kom ut under en tid då jag hade växt ifrån barnfilmer och nostalgin för dem hade ännu inte hade kickat in ordentligt. Jag tror att timingen för filmen därför stod i vägen för att den skulle fånga mitt intresse på allvar, och det kan ligga till grund för den blygsamma placeringen.
Med det sagt är det ingen tvekan om att det här är en bra Disneyfilm. En aspekt som gör att den förtjänar sina hyllningar är hur den lyckades väcka känslan av klassiska och sagolika Disney till liv.
18. Bernard och Bianca i Australien (1990)
Jag är väldigt svag för Bernard och Bianca. Är de Disneys raraste karaktärer? Jag tror det. Det finns gott om roliga Disneykaraktärer, och det finns en hel del fräcka, otäcka och till och med anonyma Disneykaraktärer, men det finns inte många rara karaktärer. Bernard och Bianca är helt enkelt ett nödvändigt tillskott i Disneys universum.
Bernard och Bianca i Australien är dessutom en riktigt bra film, med en fantastisk skurk och en underbar blandning av spänning och humor.
17. Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen (2011)
"Winnie the Pooh" från 2011 fick den smidiga svenska titeln Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen, och det här är en bra film. Det är en god film. Filmen är vad allt innehåll med älskvärda Nalle Puh är – den är fin.
Men visst känns den inte helt som en Disneyfilm?
Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen räknas som en Walt Disney Animation Studios-film, och rent kvalitetsmässigt hade den kanske förtjänat en plats högre upp på listan, men en brist på Disneykänsla gör att den känns aningen malplacerad.
16. Kejsarens nya stil (2000)
"Kejsarens nya stil" har inte samma mysfaktor som många andra animerade Disneyfilmer, men den har humor i överflöd och känns betydligt mer human än många av de andra.
Det sistnämnda beror antagligen på hur bristfällig de vågade göra Kuzco som person i början av filmen – något som gör att lärdomarna han tar med sig i slutändan av den känns genuina.
15. Skattkammarplaneten (2002)
Det är förvånande att se hur (bitvis) usel kritik Skattkammarplaneten fick när den kom. Kanske kände finsmakarna där ute att den här typen av fantasy-/sci-fi-tolkning av en litterär klassiker var för ful? Kanske avvek den för mycket i ton från 1900-talets sagolika Disneyrullar?
Oavsett anledning kan jag tycka att filmen förtjänade bättre. I mina ögon är det en kittlande och modig adaption som åtminstone nådde fram till mig.
14. Tarzan (1999)
"Tarzan" är en jättebra film, men hos mig letade den sig aldrig riktigt hela vägen in i hjärtat. Det är svårt att sätta fingret på varför, men det är någonting med karaktären Tarzan som jag tycker är svårt att relatera till. Jag tror att det kanske grundar sig i en ångestladdad känsla kring att han som människa lever i en värld som är så begränsad, både fysiskt och intellektuellt.
Jag tycker som sagt att det här är en riktigt bra film, och jag kanske letar fel i den, men kan det vara så att Tarzan helt enkelt är för dum för att förtjäna en plats på topp tio?
13. Trassel (2010)
När "Trassel" kom ut kändes det sedan en lång tid tillbaka passé med de klassiska sagorna om prinsessor, men trots det lyckades Disney göra en film om Rapunzel som verkligen kändes modern.
Trassel är en rolig och fin Disneyfilm som lyckas dansa sig förbi klyschorna på ett mycket imponerande sätt.
12. Herkules (1997)
Jag undrar hur många barn det fanns på 90-talet som plötsligt kände en extrem fascination för grekisk mytologi efter att ha sett Herkules? Jag vet att jag åtminstone var en av alla som inte kunde få nog av världen efter att ha sett filmen.
Med den grekiska mytologin att luta sig mot är det givet att Herkules skulle bli en film med en fantastisk handling. Det var också givet att Disney förr eller senare skulle landa just där och hämta inspiration från den grekiska mytologin. Frågan är bara varför det inte har skett oftare? Borde vi inte se till att det blir en ändring på det?
Vem av oss tar på sig ansvaret? Vem ringer Disney och tipsar om att det finns mycket mer material att hämta här?
LÄS MER: De bästa filmerna på Disney+
De 11 bästa Disneyfilmerna:
11. Vaiana (2016)
Jag vet att många hade placerat Vaiana ännu närmare pallen, men jag vet inte, det är någonting som skaver och gör att jag inte kan forcera in den på topp 10-listan. Det är en fantastisk film, med underbara miljöer, så jag vet inte riktigt vad det är som gör att den faller på målsnöret.
En sak som jag dock kan säga är till Vaianas nackdel är översättningen av sången "You're Welcome", som på svenska blev "Håll till godo". Översättningen i sig känns en gnutta långsökt, även om den (kanske) fångar andemeningen, men det här är en barnfilm i första hand och vilket barn kan förhålla sig till begreppet "håll till godo" år 2016?
Upprörande, det är vad det är.
10. Big Hero 6 (2014)
Trots att "Big Hero 6" inte har så många år på nacken tycker jag redan att den börjar kännas som en aningen bortglömd pärla. Filmen känns modern utan att förlora sin Disneycharm, och det är nog det som gör den så bra.
Big Hero 6 har lyckats förankra den där sagolika Disneykänslan i en värld som samtidigt känns väldigt lik vår egen. San Francisco och Tokyo-fusionen känns dessutom väldigt inspirerad.
9. Frost (2013)
"Frost" är egentligen inte en personlig favorit – inte rent innehållsmässigt – men jag kan trots allt se filmens storhet.
Det som gör att den fick en så pass bra placering på listan är att den fick mig att minnas hur det var att vara barn, och en mycket större komplimang än så vet jag inte om jag kan dela ut. Filmen lyckades kittla den där känslan av hype och snudd på besatthet – den man kunde uppleva som barn när man upptäckte något nytt – så jag kan verkligen förstå att den blev ett sådant kulturellt fenomen.
Jag vet att en del av er hade placerat Frost på en bättre placering, och andra hade haft den helt utanför topp tio, men ni vet vad man säger ... bara, let it go!
8. Raya och den sista draken (2021)
Egentligen vet jag inte om Raya och den sista draken har hunnit sjunka in tillräckligt för att jag ska kunna berättiga en så här bra placering för filmen, men spontant känns det inte alls orimligt. Filmen blir på något sätt ett bevis på hur stabilt hög kvalitet Disneys animerade filmer har hållit de senaste åren.
Visst, det kanske fortfarande är en bit kvar till storhetstiden i slutet på 80- och början på 90-talet, men den förkroppsligar ändå att vi gör rätt i att återigen sätta oss framför Disney Animation-filmer med höga förväntningar.
7. Röjar-Ralf (2012)
För mig var Röjar-Ralf filmen som demonstrerade att Disney Animation Studios var tillbaka på allvar efter ett, i mina ögon, ganska trött 00-tal.
Filmen är Pixaresque i sin approach att ge sinnesnärvaro till icke-själsliga ting, och den lyckas göra det på ett sätt som inte kännas som en billig imitation. Det är dock inte det som gör Röjar-Ralf till en bra film, utan det är dess karaktärer som är så otroligt lätta att känna för och relatera till.
Vem av oss har inte känt oss som en bugg i systemet någon gång?
6. Ringaren i Notre Dame (1996)
Jag vet, jag vet. Du tycker att den-och-den-och-den filmen är så mycket bättre än Ringaren i Notre Dame – men det här är en placering som jag är redo att dö för! (Testa mig dock inte på den punkten).
För mig är Ringaren i Notre Dame den Disneyfilm som visar upp allra störst hjärta. Filmen är så otroligt full av mörker att det nästan är ett mirakel att den lyckas ingjuta hopp i tittaren. Perspektivet som min ålder har inbringat (som gör det där mörkret i filmen så mycket mer påtagligt) kan ha bidragit till den höga placeringen för Ringaren i Notre Dame, men det bör inte vara till dess nackdel, snarare tvärtom.
Att filmen forsätter att växa efter så många år bekräftar bara hur bra den faktiskt är.
5. Zootropolis (2016)
"Zootropolis" är nog, efter en hel del dividering fram och tillbaka, den Disney Animation-film från de senaste åren som är allra bäst. Det som imponerar på mig mest med Zootropolis är hur välkonstruerad världen för filmen känns – jag upplever den som både stor och genomtänkt. Kvantitet och kvalitet, helt enkelt.
Jag tycker också den är uppfriskande i att den har en protagonist (Nick) med så många tydliga brister.
4. Mulan (1998)
"Mulan". Hur bra är inte Mulan egentligen? Jag har svaret. Mulan är helt otroligt bra! Jag minns än idag hur förtrollad jag blev av filmen när jag såg den för första gången som sexåring.
Mulan var en film som gjorde att jag som barn inte behövde längta tills jag var gammal nog att se annat än barnfilmer – den hade allt som behövdes ändå. Filmen rymmer nämligen en berättelse som är stor och mångfacetterad, men som ändå var enkel att ta in även som barn.
Hörrni, hur bra är inte Mulan egentligen?
3. Skönheten och odjuret (1991)
När jag var liten var jag för cool för Skönheten och Odjuret. Det var ju en tecknad film med romantik i fokus. En kärleksfilm? Fy, vad töntigt. Det känns som om det var ungefär så jag resonerade, men trots det lyckades den lämna ett stort avtryck på mig. Innerst inne har den nog alltid legat mig varmt om hjärtat.
I filmens styrka ligger också de fantastiska bikaraktärerna. Som del i den unge prinsen förfall, som ledde till att han förvandlades till Odjuret, får de per automatik en backstory som är djupare än vad sekundära karaktärer har fått i många andra Disneyfilmer.
Jag kan nämna få andra Disneyfilmer, eller filmer överhuvudtaget, som väcker lika mycket empati som Skönheten och Odjuret.
Det här är kanske inte den tredje filmen på listan som jag hade valt att klicka igång idag, men i ett försök till någon form av objektiv bedömning känns en topp tre-placering trots allt rimlig. Skönheten och Odjuret är helt enkelt fantastisk.
2. Aladdin (1992)
Gjorde jag rätt nu? Förtjänar Aladdin att ta andraplatsen före Skönheten och Odjuret? Nu blev det så i alla fall.
Aladdin är en underbart fin film, och den är spännande från start till mål. Det är svårt att säga exakt vad det är som gör filmen så bra, men det kanske också är det som är grejen? Som helhet är det en komplett film.
Vi har en protagonist som armbågar sig fram i världen från sitt liv på gatan, vi har en antagonist som är både skrämmande och manipulativ i sin målmedvetenhet, vi har en prinsessa med det godaste av hjärtan och ett behov av att ta kontroll över sitt öde, och vi har gott om skratt att hämta från Anden.
Aladdin är med andra ord hela paketet.
1. Lejonkungen (1994)
"Lejonkungen" vann. Behöver det sägas mer? Lejonkungen vinner alltid, det är lag bland oss 90-talister. Att säga något illa om den här filmen kan mycket väl resultera i landsförvisning, eller någonting ännu värre.
Men det var väl klart att Lejonkungen skulle vinna det här? Titta bara på Simba på bilden ovan. Han vet att han är bäst. Han visste att han skulle vinna. Där svassar han stöddigt fram med sin nya, frodiga man och han vet. Han vet. Med ett sådant självförtroende är han väl medveten om att han spelar en roll i tidernas kanske bästa animerade film.
Utförligare motivering än så behövs inte?
Det här var i ärlighetens namn en av de svårare rankingarna jag har knåpat ihop under mitt liv, så det är bäst att jag slutar skriva nu – annars kommer jag bara att ändra ordningen ännu en gång.
Du hittar majoriteten av filmerna på Disney+.