Bästa filmerna på Göteborg Film Festival 2022
Starkt år för Göteborg Film Festival
Med ett gäng fantastiska filmer står det klart att årets upplaga av GFF är en att minnas. Under festivalens sluttamp tar Filmtopp tillfället att belysa de verk som berört oss mest. Nedan följer de bästa filmerna på Göteborg Film Festival 2022!
Göteborg Film Festival börjar lida mot sitt slut och det är dags att lyfta fram årets största höjdpunkter. Bland de bästa filmerna på Göteborg Film Festival 2022 hittar vi verk från flera delar av världen. Inte minst den iranske mästerregissören Asghar Farhadis senaste drama A Hero, Billie Augusts välkomna comeback på dansk mark, Pakten, och Maggie Gyllenhaals regidebut The Lost Daughter, med Oscarsbelönade Olivia Colman i huvudrollen.
Filmtopps krav för att en film ska få ta plats på vår lista är att den tilldelas minst en fyra i betyg av våra recensenter.
Obs: filmer kan komma att tillkomma innan festivalen tackar för sig för den här gången. Missa inte heller Filmtopps fullständiga sammanställning över de bästa filmerna 2022.
De bästa filmerna på Göteborg Film Festival 2022
Tillfälligheter och fantasier
Land: Japan
Regi: Ryûsuke Hamaguchi
Handling: Den där iskylan när ditt ex träffat någon och du får höra om det från den nya. En hämndaktion med oväntade konsekvenser. Ett slumpartat möte med fel person som visar sig vara helt rätt. Fokuset är på kärlekens olika faser och förvecklingar i denna charmerande episodfilm berättad från ett kvinnligt perspektiv.
Motivering: Det här är ett stillsamt men samtidigt oerhört vackert japanskt stycke film. Med sina skådespelare och sitt träffsäkra manus som verktyg, skildrar Hamaguchi på ett melankoliskt sätt hur möten mellan filmens karaktärer antingen väcker deras känslor av ånger till liv, eller gör dem varse om vilka konsekvenser deras livsval lett till. Det är fantastiskt skildrat.
Recension – Tillfälligheter och fantasier (2021)
Sundown
Land: Sverige, Mexiko, Frankrike
Regi: Michel Franco
Handling: Sundown med Tim Roth och Charlotte Gainsbourg handlar om en brittisk, välbärgad familj på semester i Acapulco, Mexiko, tills ett rop på hjälp från fjärran avbryter semesterresan. När en släkting bryter upp familjens täta band, uppstår överraskande spänningar.
Motivering: Trots att nästan ingenting händer i Michel Francos Sundown är spänningen hela tiden olidlig. Med kameran som spegel och genom knivskarp sensmoral får Franco tittaren att reflektera kring sitt eget sätt att se världen.
Drive My Car
Land: Japan
Regi: Ryusuke Hamaguchi
Handling: Berättelsen bygger på en novell av Haruki Murakami och kretsar kring skådespelaren och regissören Yūsukes sorgearbete efter att ha förlorat sin fru och dotter. Innan fruns bortgång förstår vi att de har ett ansträngt förhållande. Hon är otrogen men han väljer att se bortom det och avslöjar inte för henne att han känner till det. På något vis älskar de fortfarande varandra. Vad som förorsakar hennes otrohet får vi aldrig reda på. Två år senare ska Yūsuke regissera en uppsättning av Tjechovs pjäs Onkel Vanja. Till sin hjälp samlar han in både nya bekantskaper men också en av de som hans fru var otrogen med.
Motivering: Filmen består till stor del av nästan hypnotiska dialogscener. Karaktärer kan ibland tala i minuter och det är framför allt då som det välskrivna manuset verkligen skiner. Som att totalt uppslukas av en roman.
Recension – Drive My Car (2022)
A Hero
Land: Iran
Regi: Asghar Farhadi
Handling: Rahim sitter i fängelse på grund av en obetald skuld. Under en två dagars permission försöker han övertyga sin fordringsägare att efterskänka en del av skulden, men det går inte som planerat.
Motivering: Trots sitt spännande och ganska filosofiska upplägg, där just frågan om vad som utgör en hjälte egentligen innebär och hur vi förhåller oss till våra hjältar, är A Hero ingen av Asghar Farhadis bättre filmer, utan den ligger i paritet med Det förflutna (2013). Samtidigt är regissörens lägstanivå så pass hög att hans sämre filmer fortfarande är bra mycket bättre än det mesta.
Pakten
Land: Danmark
Regi: Billie August
Handling: Filmen berättar om den kända författaren Karen Blixen, som vid 63 års ålder mötte den 30-årige poeten Thorkild Bjørnvig vars memoarer berättelsen bygger kring. Deras speciella band och relation hölls hemlig, som en pakt, och de lovade varandra att berätta om den först när någon av dem hade dött.
Regi: Bille Augusts val att filmatisera memoarerna, vilket placerar handlingen i en specifik tid, med en specifik blick, skapar en spännande dynamik som ofta saknas i genren. Avsteget från den tröttkörda amerikanska modellen, som berättar om en känd persons liv från början till slut, är totalt bortblåst. Vilket är en oerhört frisk fläkt.
The Lost Daughter
Land: USA
Regi: Oliva Colman
Handling: En kvinnas semester vid havet tar en mörk vändning när hennes besatthet av en ung mamma tvingar henne att konfrontera hemligheter från sitt förflutna.
Motivering: The Lost Daughter är en stark regidebut av filmens huvudrollsinnehavare Olivia Colman, som visar moderskapets komplexitet och lager. I takt med att filmen flyter fram i behagligt tempo fördjupas det konstanta och ibland otacksamma arbetet som mamma. Filmen får en verkligen att reflektera över moderskapet och uppskatta det enorma arbete det innebär, hur jobbigt det än kan bli. Något vi med vackra och välkomponerade tillbakablickar får se att Leda verkligen haft erfarenhet av.
Recension – The Lost Daughter (2021)
De oskyldiga
Land: Sverige, Norge
Regi: Eskil Vogt
Handling: Ida tröttnar på att leka med sin gravt autistiska storasyster Anna och följer i stället med den jämnårige Ben in i skogen. Där visar han upp konster som inte går att förklara. Men han är inte den enda som besitter mystiska krafter. Det som börjar som en oskyldig lek förvandlas snart till en maktkamp på djupaste allvar.
Motivering: Hela känslospektrumet kommer till tals i "De oskyldiga". Det finns ögonblick som vi inte kan undgå att le brett åt för att några minuter senare känna verklighetens kalla örfil på kinden. Förhoppningsvis är denna berättelse är startskottet för en ny era av övernaturliga filmer i Norden. En av de klart bästa filmerna på Göteborg Film Festival 2022.
Recension – De oskyldiga (2021)
Maya Nilo (Laura)
Land: Sverige
Regi: Lovisa Sirén
Handling: Nilo är en feministisk skribent, som lever ett välordnat liv med sin man och 13-åriga dotter Laura. När hennes oansvariga syster, vars projekt ständigt tenderar att gå i stöpet, både “kidnappar” Nilos Volvo och dotter och drar söderut kastar hon sig efter. Målet för resan är Portugal, där systrarnas komplicerade och just cancerdiagnostiserade mamma bor, tillsammans med Mayas son, som det nu har blivit dags att ta ansvar för.
Motivering: Under de cirka 90 minuterna möts man av magstarka scener med stundtals kornigt och varmt foto varvat med nära bilder och svepande kamera där komik och kärlek tar plats. Ett välarbetat manus och Bahar Pars och Zhala i rollerna ror hem det höga betyget.
Recension – Maya Nilo (Laura) (2022)
To Kill the Beast
Land: Argentina
Regi: Augustina San Martín
Handling: Emilia har inte sett sin bror Mateo på flera år. När deras mamma går bort resor hon från Buenos Aires för att söka upp honom på hans senaste kända adress; en avlägsen plats i den frodiga djungeln. Här florerar lokala myter och legender och ett farligt väsen verkar ströva omkring, som tros vara en ond mans ande som antar formen av olika (o)djur. Emilia tar in på sin mosters slitna vandrarhem och en ny, inre resa tar sin början.
Motivering: San Martín utforskar här skräck och rädsla, mystiken går i hård kontrast till det galet igenkännbara och det bär frukt. Filmen är en visuell skönhet som fångar genom tunga undertoner och esoteriska drag. Genom vad som sägs men främst av vad som inte sägs, samt allt som visuellt fångas på bild, kommer San Martín med intensitet under huden på oss.