5 strålande uppföljare!
Uppföljarna som levererar!
Uppföljare jobbar nästan alltid i uppförsbacke. En film gör succé och en beställning på ytterligare en film i samma serie görs. Redan innan den kommit jämförs del alltså med sin föregångare. Ibland går det lyckligtvis vägen ändå. Här kommer Filmtopps lista på fem strålande uppföljare:
Biovåren och sommaren har nått sitt slut. September tågar in med hösten som följeslagare med regn, rusk och ännu fler mysiga filmkvällar att vänta. Uppföljarna har haglat, i vanlig ordning, över våra biografer landet över och lämnat undertecknad med några riktigt fina, och några mindre fina, filmminnen. Även hösten bjuder på nya kapitel till rullar som The Kingsman, Thor och Blade Runner.
Därför kan vi på Filmtopp inte motstå chansen att lista, och rekommendera, ytterligare fem grymma uppföljare! Dessa nya kapitel är inte nödvändigtvis bättre än originalen, men som ändå lirar i samma filmdivision. Saknar du någon film på vår lista så är inte hoppet ute, chansen är hög att just den rullen du saknar står att finna på någon av våra tidigare listor!
With Blood on my Hands: Pusher 2 (2004)
Pusher 2 gör, i mitt ödmjuka tycke, i princip allt en uppföljare ska göra. Den står stadigt på egna ben, men är samtidigt stabilt förankrad i originalets smutsiga, panikartade undre värld. Frågetecknet kring ettans protagonist, Frank, lämnas åt vår fantasi och istället får vi följa odugligen Tony och hans kriminella eskapader. En karaktärsstudie som inte sparar på krutet.
LÄS VIDARE: 7 Uppföljare som faktiskt är bra
Mads Mikkelsen förvandlar en ganska platt birollsfigur från första filmen till en fullfjädrad karaktär laddad till bredden av demoner. Pusher 2 är en en mumsig blandning av faderskomplex, snedsteg och ljuvt, smutsigt våld i regi av Nicolas Winding Refn (Drive, The Neon Demon).
The Raid 2: Retaliation (2014)
The Raid 2 är alla actiondårars våta dröm. Regissören Gareth Edwards andra Raid-film är en smärtsamt vacker våldsuppvisning som pulveriserar fler knäskålar än Jackie Chan på tjack. En 2 och 30 min lång actionfest där det enda som smäller högre än alla brutala knogmackor är hur hårt min haka slår i bordet, och det görs till och med ett ärligt och hyfsat lyckat försök till en engagerande historia. Ett vansinnigt imponerade bråkparty, även om jag är en av få som föredrar den första delen, så går det inte att förneka hur oerhört kompetent utförd The Raid 2 faktiskt är.
Batman: Återkomsten (1992)
Jag vet. I Batman-frågan befinner jag mig i en minoritet som ser Tim Burtons original som rätt sömnig och uppföljaren som kronan på läderlappens gotiska verk. 1991 var Burtons stil fortfarande fylld av liv och han blandade härligt bäcksvart mörker med tramsigheter (pingviner med raketer på ryggen, någon?). Jag är stormförtjust i Batman: Återkomsten!
LÄS VIDARE: Uppföljarna som överträffar originalen
Castingen i uppföljaren är så gott som perfekt. Michelle Pfieffer greppar rollen som Catwoman perfekt med sina läderprydda handskar och Danny DeVito lägger i högsta växeln som ärkesvinet The Penguin. Michael Keaton känns fortfarande mystiskt oberäknelig som läderlappen och bildrutorna är proppade med karisma och en härligt lustfylld tolkning av Gotham City.
Dawn of the Planet of The Apes (2014)
Att den positiva överraskningen Planet of the Apes: (R)evolution skulle överträffas av en ännu mer positiv överraskning trodde nog ingen. Tvåan i denna reboot-serie drabbades av ett regissörsbyte tidigt, och snart stod det fast att Matt Reeves (Cloverfield) skulle axla ansvaret bakom kameran. Jag blev tidigt orolig.
LÄS OCKSÅ: Vår recension av tredje filmen i serien - War for the Planet of the Apes
En oro som ströps av ett par rejäla primat-händer signerade Andy Serkis och den övriga magnifika ensemblen. Dawn markerar ännu ett segertåg för CGI-teknik och som publik kan vi följa minsta känsloyttring i apornas digitala ansikten. Storyn visade sig vara en ganska potent historia om ledarskap och gruppsykologi och Koba som skurk är en ljuvlig blandning pathos och trasighet. Dawn överträffar föregångaren!
Gremlins 2 (1990)
Gremlins 2 är en klassisk vattendelare. Regissören Joe Dante tillsätter höga doser satir, djävulskap och absurditeter till sitt lyckade Gremlins-recept. Originalet ligger mig varmast om hjärtat, så jag kan förstå den ilskna grupp fans som anser att tvåan ballade ur, men jag är störtförtjust. Det är flamsigt, tramsigt, småläbbigt och underbart.
Gremlins 2 tar stora kliv från de skräck-ursprung som präglade stora delar av ettan, och tar istället vara på det absurda. Ett halv armé av dessa enerverande små kräk tar över Amerikas mest högteknologiska och avancerade skyskrapa där möjligheterna är oändliga. Resultatet? Det får du se på egen hand.
Är du nöjd med denna lista eller tycker du att jag pratar i skägget? Låt oss gärna höra!