Alla Star Wars-filmer rankade – från sämst till bäst

Så här på självaste Star Wars-dagen är det givetvis på sin plats att åter lyfta fram vår ranking av alla nio Star Wars-filmer inom Skywalker-sagan samt de två spinoff-filmerna.

Star Wars är världens största filmuniversum, med miljontals fans världen över och ett stort maskineri utöver filmerna vad gäller produkter som tv-spel, serier, merchandise och mycket mer.

Filmtopps skribent Rasmus Torstensson har tagit sig an den gedigna utmaningen att lista samtliga biofilmer, från sämst till bäst. Det rör sig alltså om George Lucas filmer, den nya trilogin och de två spinoff-filmerna.

Alla 11 Star Wars-filmer rankade från sämst till bäst

11. Star Wars Episode IX – The Rise of Skywalker (2019)

Det blev en snopen final på Skywalkersagan. Äventyret som började 1977 fick så småningom sitt slut, men till vilket pris? Totalt haveri under sista halvtimmen där det inte bara rids på ute på ett rymdskepp utan också bjuds på den ena mer såpiga twisten efter den andra.

Filmens klart godkända startsträcka väger upp betyget… något.

10. Star Wars Episode VIII – The Last Jedi (2017)

Flera gamla bekanta dyker upp även denna gången och starkast lyser Carrie Fischer som Leia. Hon omger sig hela tiden med en värme. Luke Skywalkers entré kan nästan ses som motsatsen. Vi får flera förklaringar till varför han hållit sig undan och gör som han gör. Hamill gör ett starkt avtryck. Givetvis strösslas det med flera referenser från de tidigare filmerna på ett positivt sätt och fansen kommer att bli nöjda.

The Last Jedi är en klassisk andrafilm, en upptakt till la grande finale. 

9. Solo: A Star Wars Story (2018)

Det är uppfriskande att se Lucas färgglada universum ta time out från det sedvanliga grandiosa berättandet där ljus och mörker möts i svulstiga strider på liv och död. Solo: A Star Wars Story påminner i både ton och estetik betydligt mer om Rouge One. Vi bjuds på en smula nyanserade karaktärer och galaxens öde vilar inte i våra protagonisters händer. Vi får helt enkelt följa ett band av svindlares och lurendrejares stormiga tillvaro. Piggt!

Dock är denna solo-flygtur inte utan en del rejäla luftgropar. Filmens första akt präglas av ganska träiga actionscener och en del billigt doftande CGI. Tempot studsar mellan segt och ryckigt och jag hinner inte knyta an till karaktärerna på det vis jag vill. Tack och lov vässas porträtten när historien väl tar fart. Men det dröjer. Kanske för länge?

Filmen är även en smula förutsägbar. Du som kan din heist-genre kan säkerligen lista ut samtliga svängar längs vägen. Jag saknar även en riktigt minnesvärd sekvens som utmanar plus en mer dynamisk skurk än en lätt ansiktsgrillad Paul Bettany.

På det hela taget är "Solo: A Star Wars Story" en fullt godkänd spinoff som ofta är överraskande fräsch och charmerande.

8. Star Wars: Episode I – Det mörka hotet (1999)

Efter tjugotvå års uppehåll valde Star Wars urfader George Lucas att återuppta filmserien med att göra en prequel-trilogi, det vill säga tre filmer som utspelar sig innan originaltrilogin. Detta eftersom de tidigare filmerna hade fått en enorm populärkulturell status.

Det mörka hotet är den första filmen i kronologisk ordning i Star Wars-sagan och handlar om hur jedi-riddarna Qui-gon Jin och Obi-Wan Kenobi tillsammans med Padmé, drottningen av Naboo, finner en viss Anakin Skywalker. Vidare skildras dennes väg ifrån slavpojke till Padawan.

Filmen kom att bli toksågad av många kritiker för sin mer barnvänliga framtoning jämfört med originaltrilogin. I mina ögon är filmen inte riktig lika dålig som många vill få det till, men det tar inte bort faktumet att jag håller den som sämst i serien. Det mörka hotet är alldeles för lekfull och slätstruken för min smak och det där episka mörkret som återfinns i de andra filmerna saknas. Filmen känns mer som ett rutinmässigt matinéäventyr och filmens ärkeskurk, Darth Maul, är både endimensionell och tråkig.

Trots detta bjuds det på häftig action, underbara miljöer som alltid i Star Wars-universumet samt fantastisk musik ifrån John Williams. Lägg därtill en riktigt cool Liam Neeson i rollen som Jedi-mästare Qui-Gon och resultatet blir ganska bra.

7. Star Wars: Episode  II – Klonerna Anfaller (2002)

Den andra filmen i den prequel-trilogin berättar hur klonkrigen börjar och visar Anakin som jedi-padawan till Obi-Wan Kenobi. Parallellt med att Anakins krafter som jedi ökar berör filmen den gåtfulle senator Palpatines framfart inom politiken.

I jämförelse med Det mörka hotet är Klonerna anfaller snäppet vassare. Även om den där mer lättsamma stämningen delvis kvarstår, består innehållet av något mer svärta. Som den omöjliga kärleksrelationen mellan Anakin och Padmé. Allting känns på något sätt lite djupare och mer detaljerat. Att favoriten Christopher Lee briljerar gör inte saken sämre.

Här finns det lite för gott om action och det känns mest som att man försöker ösa på med allting på en och samma gång. Det blir helt enkelt lite för mycket av det hela. Allt som allt är Klonerna anfaller en stark film som nosar på en fyra, men det ojämna tempot drar ner betyget.

6. Rogue One (2016)

Detta tillskott i den intergalaktiska sagan utspelar sig mellan Det mörka hotet och Stjärnornas krig. Filmen handlar i korta drag om rebellernas riskabla jakt på ritningarna till det beryktade massmördarvapnet dödsstjärnan. På vägen dit får tittaren dessutom följa ett antal sidospår.

Egentligen är filmen en ganska linjär, dock välgjord, blockbuster. Bra specialeffekter, tight tempo och en stark hjältinna i form av Felicity Jones Jyn Erso. Dessutom har filmen en riktigt cool slutscen, där varje Star Wars fantast nog inte kan låta bli att få gåshud. Hur som helst saknar jag minnesvärda bikaraktärer, ofta svischar de förbi i bara farten, och de olika sidospåren presenteras inte alltid på ett engagerande sätt. Men Ben Mendelsohn spelar skurk och det är ju coolt!

5. Star Wars: Episode VI – Jedins återkomst (1983)

Sista filmen i den äldre trilogin och också den sista i kronologisk ordning levererar en mängd twistar som George Lucas är känd för. Utan att avslöja något tycker jag att det är underbart när saker och ting skildras mer i gråskalor. Lucas får tittaren att ifrågasätta vad som egentligen är gott och ont, speciellt efter filmens slutkläm.

Kritiker menar ofta att Lucas är dålig på att ge liv åt sina karaktärer och det kan jag till viss del hålla med om. Exempelvis är jag inget fan av Jabba the Hutt, tycker han mest är i vägen. Hur som helst hamnar detta problem i skuggan av som Darth Vader. I min bok en av filmhistoriens mest komplexa och välskrivna karaktärer.

Det är svårt att hitta något att klaga på men tycker filmen stundtals är något för humoristisk och lättsam för min smak. Ewokerna är ett exempel på detta. Jag vet att det är många som gillar deras inblandning, men jag anser att de kunde ha fått en mindre betydande roll. Detta till trots är Jedins återkomst en mycket bra film med en av tidernas bästa slutscener. Gåshudkänslan finns där med jämna mellanrum, men det känns som om att något saknas för en fullpoängare.

4. Star Wars: The Force Awakens (2015)

Det är många som har hävdat att The Force Awakens till stor del är en reboot av Stjärnornas Krig och jag håller med till viss del. De bägge berättelsernas struktur liknar verkligen varandra. Historien är rak och enkel att förstå och fokus läggs istället på filmens karaktärer och hur de utvecklas under filmens gång. Även om strukturen är snarlik och vissa karaktärer återvänder ifrån originaltrilogin presenteras här en rad nya och mycket intressanta personligheter. Nya hjältinnan Rey (Daisy Ridley) är stencool och även den ängsliga Finn (John Boyega) bidrar med humor. Men klart starkast lyser ändå den personliga favoriten Adam Driver i den nya skurkrollen som Kylo Ren, en komplex karaktär med många nyanser. Han når inte riktigt upp till Vader-nivå, det är inte lätt, men hans karaktär bådar sannerligen gott inför de efterkommande filmerna.

Som vanligt bidrar John Williams med grym musik och jag gillar hur JJ Abrahms bara använder sig av CGI-effekter när det verkligen behövs. Hur som helst är filmen inte fläckfri. Dialogen är stundtals ganska träig och mattar snarare av filmens tempo än bidrar. En annan grej jag störde mig på var att vissa twister blev alltför uppenbara och chockmomenten aldrig riktigt uppstod. Därtill fanns det mindre plotholes och småsaker som jag störde mig på.

Överlag är "The Force Awakens" en mycket bra film, en storartad bioupplevelse och en återkomst som jag förstår många fans är nöjda med.

3. Stjärnornas krig (1977)

I den allra första Star Wars-filmen presenterades konflikten mellan rebellerna och imperiet för första gången och det är även här som flera ikoniska karaktärer gör entré: Han Solo, Darth Vader, Luke Skywalker, R2-D2, C-3PO, Leia med flera.

För att vara en film ifrån 70-talet är effekterna helt fantastiska. När jag såg om episode IV tänkte jag verkligen på vilken detaljrikedom som finns från största rymdskepp till minsta varelse. Måste även här ge en extra eloge till John Williams som med sin revolutionerande musik visade hur episka filmstycken skall låta. En annan som skall överösas med beröm är James Earl Jones som gör rösten till Darth Vader. Vilken gåshud han framkallar och vilken skräck han ingjuter hos tittaren!

Star Wars är sannerligen ett tidlöst äventyr, som såhär 40 år senare är mer aktuellt än någonsin. Trots att episode IV är en fantastisk film, finns det filmer i serien som jag anser vara ännu större mästerverk, därav placeringen. 

2. Star Wars: Episode III – Mörkrets hämnd (2005)

Jag kommer aldrig någonsin glömma första gången jag såg Mörkrets hämnd i en smockfull, liten salong. Min kärlek för mörka, tunga filmer föddes definitivt här, för just mörk och skrämmande är precis vad Mörkrets hämnd är. Om man jämför med de andra filmerna i prequel-trilogin är svärtan mer påtaglig, ständigt närvarande, likt Herr Ågren på axeln. Man känner hela tiden på sig vad som skall hända, trots detta slår klimaxet ner som en bomb.

Filmen innehåller en stridsscen mellan Obi-Wan och Anakin som verkligen är något extra och det känns som min gåshud vill frigöra sig ifrån kroppen och leva ett eget liv när jag ser den. Till skillnad ifrån många andra tycker jag att Hayden Christensen sköter sig bra som Anakin och porträtterar dennes inre resa på ett bra sätt. Hans insatts i den tidigare filmen var väldigt ojämn men här höjer han sig rejält när det betyder som mest. Också Ewan McGregor är mycket bra i rollen som Obi-Wan, han skapar en sympatisk person som man verkligen känner med.

Jag vet att många inte håller "Mörkrets hämnd" lika högt som jag gör, men eftersom denna film har format mitt filmintresse så mycket, kan det inte bli något annat än ett toppbetyg. Jag ryser fortfarande lika mycket när jag ser om den.

1. Star Wars: Episode V – Rymdimperiet slår tillbaka

Värdens bästa uppföljare? En av världens allra bästa filmer? Enligt min utsago är mitt svar "ja" på bägge frågorna. Rymdimperiet slår tillbaka är en av de filmer jag säkert har sett tio gånger. Jag får aldrig nog av den. Jag skulle kunna skriva en uppsats om vad som är bra med filmen, men håller mig kort och koncist.

Här finner du filmvärldens mäktigaste skurk, innovativ action, lysande blandning av dialog och spänningsmoment, samt minnesvärda karaktärer. Utöver detta kryllar Rymdimperiet slår tillbaka av klassiska scener. En av dem, där endast fem ord uttalas, är en av mina absoluta favoritscener inom film någonsin. En upplysning om att fem ord ibland är allt som behövs för att skapa filmmagi.

George Lucas initiativ att anlita Irvin Kershner som regissör var verkligen ett genidrag. Han levererar ett svårglömt rymdäventyr med mist sagt imponerade vändningar när det kommer till både karaktärer och story.

I mina ögon bjuder Rymdimperiet slår tillbaka på oslagbar fantasy och är en av filmhistoriens störta mästerverk.