Tre bra och moderna spökskräckisar
Skräckfilmstips med spöken i fokus
Idag fortsätter jag att ranka skräckfilmer som har stått ut ur mängden och imponerat på mig. Under 2010-talet har marknaden för skräckfilm tyvärr inte varit så stor som jag hade hoppats på. Men när jag blickar tillbaka till de bästa skräckfilmerna under de senaste fem åren så känner jag på mig att genren kommer att göra en u-sväng.
3. The Babadook (2014)
Regi: Jennifer Kent
Med: Essie Davis, Noah Wiseman, Daniel Henshall m.fl.
Förra året var The Babadook Australiens stora bidrag till skräckisvärlden och när den nådde Sverige hade den redan mottagit en stor mängd hyllningar från kritiker runt om i världen.
I filmen får vi följa singelmamman Amelia (Essie Davis) som har problem med sin son Samuel (Noah Wiseman) som fruktar att monster ska komma ut ur hans garderob. När han hittar en barnbok – ”The Babadook” som visar sig vara olämplig och brutal, förändras tillvaron och en ondskefull närvaro hemsöker dem.
I "The Babadook" befinner vi oss i ett gråtonat Australien med en dämpad och drogande känsla. Jag minns att det gick fort för ångestmolnet att landa över mig, inte helt olikt det i We Need To Talk About Kevin (2011).
Stundtals är The Babadook ruskig och spännande. Och även om filmen saknar originalitet och inte ger dig en ny insikt i skräckfilmsvärlden så har den en rejäl styrka i det fantastiska skådespeleriet av Davis och Wiseman. The Babadook är en av de bättre spökskräckfilmerna de senaste fem åren, men den där ”Wow!”-känslan fick jag tyvärr aldrig.
2. The Conjuring (2013)
Regi: James Wan
Med: Patrick Wilson, Vera Farmiga, Lili Taylor m.fl.
"The Conjuring" är med hästlängder den mest uppmärksammade skräckfilmen under 2010-talet. Och det är inte konstigt sett till regissören James Wans fullträff med scenografen Julie Berghoff. Fotot är knivskarpt med kamerarörelser som kastar oss tillbaka till 70-talet. Från första minuten till den sista förstärker fotot spänningen och är filmens stora triumf.
Under flyttperioden till ett avlägset hus ute i skogen råkar familjen Perron ut för märkliga händelser. De misstänker att huset hemsöks och kontaktar spökjägarparet Ed (Patrick Wilson) och Lorraine Warren (Vera Farmiga) som tar sig an fallet och undersöker deras hem.
"The Conjuring" har ett fantastiskt anslag i vilket vi befinner oss i två kvinnors hem och deras porslinsdocka spökar. Scenen var så pass omtyckt att det gjordes en spin-off med dockan – Annabelle (2014).
När en film generar i spin-offs innebär det oftast att den är oerhört bra, men hur bra The Conjuring än är så faller den platt på samma ställer som The Babadook och saknar originalitet. Berättelsemässigt är filmen en spökskräckis i högen som du förmodligen ”redan har sett”. Men med dess foto är The Conjuring också den enda skräckfilm jag kan stänga av ljudet på och fortfarande uppleva någonting sevärt.
1. The Woman In Black (2012)
Regi: James Watkins
Med: Daniel Radcliffe, Molly Harmon, Roger Allam m.fl.
Vi befinner oss i England under tidigt 1900-tal och juristen Arthur Kipps (Daniel Radcliffe) skickas till en by för att arrangera försäljningen av en död kvinnas hus. I byn håller människor sig borta från huset Kipps ska besöka då snacket går att den döda kvinnans ande vaktar det.
The Woman In Black är en moderniserad old school-skräckfilm som påminner om Sleepy Hollow (1999) och From Hell (2001). Jag minns att jag såg filmen just för att Radcliffe var huvudrollsinnehavare och jag ville se honom som någon annan än Harry Potter. I filmen är Radcliffe trovärdig och hans emellanåt stela kroppsspel passar en djärv Kipps.
Filmen då?
The Woman In Black höll mig på hela tiden på udden av stolsätet och jag minns den som den läskigaste skräckfilm jag sett sedan Omen (1976). I många fall har Watkins film samma problem som The Babadook och The Conjuring – farorna som bemöts har redan setts, setts och setts!
Men det som räddar just "The Woman In Black" är inte bara att skräcken hela tiden skakar om mig, men att den har en vändning av högsta klass som inte heller är förutsägbar. Det gör den till 2010-talets bästa engelsktalande spökskräckis.