8 strålande ensemblefilmer

När Aristoteles myntade uttrycket ”Helheten är större än summan av delarna” kanske det inte syftade på filmens värld, men när det gäller de här åtta filmerna klingar hans ord likväl väldigt sanna.

Spotlight

Tom McCarthys berättande om pedofilskandalen inom den katolska kyrkan i Boston vann Oscarn för bästa film av en anledning. Spotlight är en grävjournalistfilm i sann All the President’s Men-anda som belyser en viktig och tung historia som många i Sverige säkert inte hade koll på innan filmen kom ut. Filmen tjänar sitt delikata material på ett utmärkt sätt då vågskålen mellan det informativa och underhållande alltid balanseras precis rätt.

MER LÄSNING: 12 sevärda filmer om journalister

Den utbredda mörkläggningen som nystas upp krävde många olika aktörer som spelas av en rad högprofilerade skådespelare. Mark Ruffalo, Michael Keaton, Rachel McAdams, Stanley Tucci och Liev Schreiber är några av dem som bidrar med draghjälp till att få ihop Spotlight till en obekväm men fantastisk slutprodukt.

JFK

Oliver Stone har aldrig varit någon att skygga undan från komplicerade och kontroversiella händelser ur USA:s historia. Detta gäller kanske allra mest för hans version av vad som KANSKE var förklaringen bakom Kennedymordet 1963. Stone låter teorierna flöda fritt i JFK och om man bara kan acceptera filmen som en strikt hypotetisk återberättande är det oerhört underhållande att avnjuta.

Kevin Costner, Tommy Lee Jones, Joe Pesci, Jack Lemmon och Gary Oldman – för att bara nämna några – får alla sätta sina egna avtryck på detta färgstarka och nervkittlande utdrag från Stones våta ”what if”-drömmar om vad som hände på Dallas gator den där novemberdagen 1963.

Boogie Nights

Hard Eight var en lovande start men det var Boogie Nights som verkligen satte Paul Thomas Anderson på kartan. Hans porrepos från 70-talets Los Angeles ledde till Mark Wahlbergs stora skådespelargenombrott samtidigt som det väckte liv i Burt Reynolds dalande karriär. Wahlberg och Reynolds är dock långt ifrån de enda skådespelarna som sticker ut. Den tjocka rollistan innehåller exempelvis även Julianne Moore, Philip Seymour Hoffman, William H. Macy och John C. Reilly, alla i roller vars sällskap man som tittare aldrig har tråkigt i.

Visst, Mark Wahlberg får det mesta av filmens rampljus men det som gör Boogie Nights så oerhört rewatchable är hur varje sidokaraktär känns så intressant och fullfjädrad att det lika gärna hade kunnat göras filmer om fem-sex andra karaktärer utöver Wahlbergs Dirk Diggler.

Cloud Atlas

Wachowski-systrarnas bombastiska och tidsöverskridande drama fick efter sin premiär 2012 stämpeln som en dyr flopp. Är det en perfekt film? Långt därifrån, men för de brister som Cloud Atlas har så är det likväl en storskalig, maffig film som inte går att beskylla för att vara tråkigt konventionell eller ointressant.

MER LÄSNING: Riktigt bra sci-fi-filmer!

Filmen utforskar idéer om hur våra själar endast är till låns för att sedan färdas decennier och världsdelar bortom oss själva, något som görs med hjälp av flera välkända ansikten. Tom Hanks, Hugh Grant, Halle Berry och Susan Sarandon är några av de Hollywoodjättar som här spelar olika karaktärer i olika tidsperioder i denna världsomvälvande och unika film.

Identity

Mordmysteriegenren känns som gjord för en framgångsrik ensemblefilm, något som syns i James Mangolds Identity. En rad, för varandra okända människor samlas under natten av ett regnoväder vid ett slitet motell mitt ute i ingenstans när dem, en efter en, börjas mördas. Vad som följer är ett kusligt detektivarbete där både vi hemma i soffan och de kvarvarande gästerna försöker lista ut vem den skyldiga är.

Den enkla premissen utförs oerhört elegant med hjälp av bland andra John Cusack, Ray Liotta och Rebecca De Mornay som spelar några av de strandade besökarna i denna pulshöjande thriller.

Dazed and Confused

Filmen som blev Richard Linklaters stora genombrott är kanske det ultimata exemplet på vad som gör en film med en stor karaktärsensemble så inbjudande. I Dazed and Confused går det att argumentera för att det finns upp emot 20 huvudkaraktärer, men man kan lika gärna säga att det inte finns en enda.

Filmen följer en brokig skara elever under deras sista dag innan sommarlovet, och bland eleverna på Lee High Schol går det att hitta en mängd unga, då okända skådespelare som fortsatte med att gå mot fina framtida karriärer. Tillsammans skildrar dem tonårstiden med all dess osäkerhet, ung kärlek och inbillad coolhet som det innebär på ett fantastiskt charmigt sätt. Och som om det inte vore nog, SOUNDTRACKET!

Nashville

Mannen som, tillsammans med mycket annat, gjorde sig känd för att jobba med stora rollbesättningar ska såklart också in någonstans på den här listan. Med filmer som MASH, Short Cuts och Gosford Park blev Robert Altman synonym med ensemblefilmen. Min egen personliga favorit av Altmans filmer är dock 1975s Nashville.

MER LÄSNING: Robert Altmans bästa filmer!

Under dagarna inför ett stort politiskt konvent får vi i filmen följa en rad - för varandra okända människor – vars tillvaro vävs samman under filmens gång, detta med kirurgisk precision av Altman.

Lock, Stock and Two Smoking Barrels

Guy Ritchie skapade mer eller mindre en ny genre med sina ”geezer-gangsterkomedier” tidigt i karriären. Gemensamt är att de alla följer en brokig skara kriminella och nyckfulla individer i deras försök att lägga vantarna på samma värdefulla föremål. Detta görs bäst i hans debutfilm med det aningen dyslexiframkallande namnet Lock, Stock and Two Smoking Barrels.

Porrkungar, pokerspelare och gangsterbossar hamnar här – på ett eller annat sätt - i luven på varandra i en historia som tar en vändning efter en annan vilket resulterar i en högst underhållande resa att följa.

Vilka ensemblefilmer tycker ni saknas på listan?