7 sevärda filmer av Christian Petzold
Djupdyk i Petzolds filmografi
Johan Andreasson bjuder oss på en ovärderlig guide över Christian Petzolds många sevärda filmer.
Fler experttips från Johan Andreasson:
"Barbara" av Christian Petzold, som visas på SVT Play till och med 20 februari, är en stramt berättad och mycket spännande thriller om en läkare från Östtyskland (handlingen utspelas 1980) som planerar att fly till Väst, men tvekar på grund av lojalitet mot sina patienter. Den är dessutom, med sin relativt raka berättelse, en idealisk ingång till Petzolds laddade, stämningsfulla och ofta gåtfulla filmer.
Christian Petzold är inspirerad av 1940- och 50-talets Hollywood, speciellt thrillers och melodramer, men hans filmer handlar om Tysklands moderna historia från andra världskriget och framåt. Petzold är född och uppvuxen i Västtyskland, men hans föräldrar var flyktingar från Öst och tillståndet som flykting sliten mellan två världar finns med i nästan alla hans filmer.
En thriller av Petzold är alltid något mer än bara en thriller. Den innehåller i regel också en kärlekshistoria, gärna av det besatta slaget, och ofta något spöklikt eller övernaturligt. Den klassiska film som påverkat honom allra mest är utan tvekan Alfred Hitchcocks Vertigo/Studie i brott.
Christian Petzolds tre mest kända filmer utöver "Barbara": Phoenix, Transit och Undine kan alla hyras av den som blivit sugen på mer och är man dessutom beredd att prova strömningstjänsten MUBI så finns ytterligare tre tidiga långfilmer att se.
Här följer en kort presentation av filmerna, inte kronologisk, utan i den ordning jag rekommenderar att man ser dem.
1. Barbara (2012)
Nina Hoss, som spelar huvudrollen i många av Petzolds filmer med auktoriteten hos gamla Hollywoodstjärnor som Ingrid Bergman och Grace Kelly, är här en läkare som av politiska skäl omplacerats från Östberlin till ett sjukhus på landsbygden. Den hemliga polisen Stasi håller henne under ständig uppsikt och samtidigt blir hennes nya chef förälskad i henne. Hon är hela tiden inställd på att fly till Väst, men planerna kompliceras av att hon börjat känna ansvar för en psykiskt skör flicka som rymt från ett arbetsläger och tagits in på sjukhuset.
Kan ses på SVT Play.
2. Phoenix (2014)
I mitt tycke Petzolds allra bästa film. Kan enklast sammanfattas som en sorts spegelvänd Vertigo, där vi ser allt ur den kvinnliga huvudpersonens synvinkel istället för att identifiera oss med mannen som vill förvandla henne till en annan person.
Den här gången spelar Nina Hoss en överlevande från ett koncentrationsläger som skadats så svårt att hon tvingats genomgå plastikkirurgi. Hon beger sig till Berlin för att söka upp sin man som hon fortfarande älskar, men som hennes vänner misstänker är den som förrådde henne till nazisterna. Mannen har under tiden skilt sig från henne i tron att hon är död och nu inleds en intrig som tänjer på gränserna för det sannolika på ett sätt som får Hitchcock att framstå som diskbänksrealist. Men genom att lita till hundratio procent på berättelsens känslomässiga styrka lyckas Petzold föra den till ett fullständigt tillfredsställande slut.
Kan hyras på t.ex. SF Anytime och iTunes.
3. Undine (2020)
”Om du lämnar mig måste jag döda dig, det vet du.” Det här är en kärlekshistoria som inte är rädd att ta i med starka känslor och Undines ord till pojkvännen som gör slut med henne är bokstavligt menade. Hon är ett sagoväsen, en havsnymf, som för att få en själ måste bli tillsammans med en människa, men som också, för att överleva, måste döda honom om han överger henne.
Undine är en medeltida saga som bygger på ännu äldre myter, men samtidigt en film om stadsplanering i efterkrigstidens Berlin. Med andra ord ett exempel på Christian Petzolds oöverträffade förmåga att blanda genrer som kan tyckas främmande för varandra, i det här fallet fantasy, romantisk komedi och arkitekturdokumentär. Filmens bildberättande hör till det bästa jag sett – håll utkik efter scenen med det exploderade akvariet – och följer en sorts drömlogik som gör att den är oavbrutet överraskande.
Kan lånas gratis på bibliotek som är anslutna till strömningstjänsten Cineasterna och hyras på t.ex. TriArtPlay och SF Anytime.
4. Transit (2018)
Mycket originell filmatisering av den tyska romanen med samma namn från 1944, med samma skådespelare i huvudrollerna som i Undine: Paula Beer och Franz Rogowski. Rogowski spelar en man som flyr från ett koncentrationsläger till Marseille, antar en död författares identitet och blir förälskad i en mystisk kvinna (Beer). En rätt ordinär thrillerintrig kan tyckas – det originella ligger i att filmens tidsplan är helt flytande.
Inga försök har gjorts att få Marseille att se ut som på 1940-talet, men samtidigt är det inte riktigt nutid heller. Många ser Transit som Petzolds mästerverk, men för mig blir den ibland lite i flummigaste laget. Dock mycket sevärd för den ödesmättade stämningen och samspelet mellan Beer och Rogowski.
5. The State I’m In/Die innere Sicherheit (2000)
En berättelse vi sett många gånger är den om ett romantiskt ungt par på flykt undan rättvisan. En berättelse vi aldrig har sett – utom i den här filmen – är den om ett medelålders par på flykt undan rättvisan tillsammans med sin tonårsdotter. Redan i sin första långfilm från 2000 hittade Petzold sitt vinnande recept: att blanda till synes oförenliga genrer.
The State I’m In är lika delar politisk thriller och vardagsrealistisk uppväxtskildring. Det sägs aldrig rent ut, men efter hand förstår vi att föräldrarna är övervintrade terrorister som hållit sig gömda långt efter att alla deras gamla kumpaner blivit gripna eller gett upp. De extrema omständigheterna till trots beskrivs de ungefär som en vanlig familj. Mannen och kvinnan grälar ibland, men alla år tillsammans har svetsat samman dem och dottern är som vilken tonåring som helst: mer intresserad av killar, popmusik och tjuvrökning än av att hålla sig undan från polisen. Tonvikten ligger på dotterns strävan att bryta sig loss från föräldrarna, men så rånar de en bank och alla måste plötsligt hjälpas åt.
Kan ses på MUBI.
6. Jerichow (2008)
”Jag sitter fast i ett land som inte vill ha mig tillsammans med en kvinna som jag har köpt.” Den som beskriver sitt hopplösa läge är Ali, en turkisk invandrare i en håla i forna Östtyskland. Där har han blivit den rikaste och mäktigaste mannen i trakten genom att äga en liten, rätt sjabbig snabbmatskedja. Kvinnan han pratar om är hustrun Laura (ännu en gång Nina Hoss), som muckat från fängelset svårt skuldsatt och gift sig med Ali för att han kan betala av hennes lån. Vi behöver ytterligare en person för att skapa en klassisk kärlekstriangel: Thomas, veteran från de tyska styrkorna i Afghanistan som luspank återvänt till sin barndomsstad för att begrava sin mor och försöka renovera det fallfärdiga huset som han växte upp i till beboeligt skick. När Ali blir av med körkortet på grund av rattfylla anställer han Thomas som chaufför och det börjar genast slå gnistor mellan Thomas och Laura.
Den som tycker sig känna igen intrigen från James M Cains roman The Postman Always Rings Twice gissar helt rätt, men filmen avviker precis lagom mycket från originalet för att förbli oviss och spännande hela vägen till slutet och dessutom fungera som en berättelse om främlingsfientlighet och ekonomiska klyftor i ett fortfarande delat Tyskland.
Kan ses på MUBI.
7. Yella (2007)
Liksom "Jerichow" en nytolkning av ett existerande verk, Herk Harveys skräckklassiker Carnival of Souls från 1962, och samtidigt en historia om Tyskland efter Berlinmurens fall. Här utvecklas vad som i grund och botten är en spökhistoria till en satir över nyliberal kapitalism och banker med tveksam etisk kompass. Nina Hoss (vem annars) spelar en ung kvinna från det forna Öst som är sugen på att göra karriär inom finansvärlden men upptäcker att hennes lysande utsikter inte är fullt så lysande som de har utmålats. Och hur kunde hon överleva den där bilolyckan på väg till första jobbintervjun?
Skildringen av ojämlikheten mellan Tysklands båda halvor fungerar, precis som i Jerichow, utmärkt, men för en gångs skull så tycker jag att beroendet av förlagan blir lite för starkt. Man behöver inte ens ha sett Carnival of Souls, det räcker med att ha sett eller läst nästan vilken spökhistoria som helst, för att kunna identifiera de osaliga andarna och ana hur det hela kommer att sluta.
Kan ses på MUBI.
MER LÄSNING: 8 filmer om serietecknare