5 filmer om ett brott som spårar ur

5. Drive (2011)

Ryan Gosling spelar stuntföraren som extraknäcker som chaufför åt kriminella. Publiken får aldrig veta hans riktiga namn utan han tilltalas som ”Driver”. När han en dag beslutar sig för att hjälpa sin söta grannes man, som pressas på pengar, sugs han in i en värld kantad av mord. Fast Driver visar sig inte vara den som låter sig trampas på utan startar en personlig vendetta mot maffian.

Filmens främsta styrka är fotot. Den danske regissören Nicolas Winding Refn (Bronson) har gjort en makalöst snygg film. Färgerna, musiken och klippningen är en njutning. Hela Los Angeles sprakar av neonnyanser under nattetid och ger en nostalgisk 70-talskänsla, främst när det gäller huvudpersonens val av kläder och bilmodell. Visuellt är Drive ett konstverk.

Trots att filmen anspelar på bilkörning saknar Nicolas Winding Refn körkort och har kuggat uppkörningen ett flertal gånger.

4. Reservoir Dogs (1992)

Filmvärldens största filmnörd Quentin Tarantino skrev manuset till Reservoir Dogs under sin tid som anställd på en videobutik i Los Angeles. En kund kom på titeln till filmen efter att ha hånat ett filmförslag från Tarantino. Budgeten var dessutom så låg att skådespelarna fick använda sina egna kläder.

I denna stilbildande klassiker får vi följa en grupp kriminella som genomför en kupp mot en juvelbutik i centrala Los Angeles. Rånet går snett när polisen får nys om planen och skurkarna börjar misstänka att det finns en polisinformatör bland dem.

Tarantino är en duktig idétjuv och har hämtat handlingen från diverse amerikanska och japanska B-kriminalfilmer. Han har en mästerlig förmåga att blanda genrer och omvandla dem till sin egen subgenre. Filmens drivkraft är inte handlingen i sig utan dialogen, klippningen, ultravåldet och musiken. Ensemblen är utsökt handplockad och gjorde relativt okända namn som Tim Roth, Michael Madsen och Steve Buscemi till stjärnor över en natt. Harvey Keitel blev pånyttfödd efter en karriär på nedgång.

Reservoir Dogs premiärvisades på filmfestivalen i Cannes och blev en omedelbar klassiker. Filmen öppnade för Tarantinos bästa verk två år senare i Pulp Fiction.

3. Before the Devil Knows You’re Dead (2007)

Sidney Lumets sista film är hans mest underskattade verk. Ett familjedrama centrerat kring bröderna Hank och Andy (mästerligt spelad av Philip Seymour Hoffman och Ethan Hawke), som båda lever ett misslyckat liv. Hank kan inte betala underhåll till sin ex-fru och dricker för mycket, medan Andy förskingrar pengar och självmedicinerar sig med droger. En dag beslutar de sig för att råna sina föräldrars juvelbutik och på så vis påbörja resan mot den amerikanska drömmen. Men den tillsynes kassaskåpssäkra planen går snett, och snart brakar helvetet lös.

I sann Sidney Lumet-anda är dialog, musik och klippning i otroligt bra synk med varandra, vilket gör att ångestnivån – som successivt trappas upp – håller ett stenhårt grepp om publiken. Förutom temat desperation, utforskar Lumet familjehierarki; är ett brott mot den egna familjen mer berättigat om du alltid har blivit behandlad som det svarta fåret?

2. En enkel plan (1998)

Regissören Sam Raimi var mest känd för att ha gjort mindre seriösa filmer som Evil Dead. Därför var det många som höjde ögonbrynen när han tog sig an projektet, men En enkel plan skulle visa sig bli en av 90-talets mest underskattade filmer.

I en snöig amerikans håla lever bröderna Hank (Bill Paxton) och Jacob (Billy Bob Thornton) ett stillsamt men enformigt liv. Hank har ett lågavlönat jobb och ska snart bli pappa, medan Jacob är arbetslös och driver mest runt om dagarna. En dag gör de två bröderna och en vän ett makabert fynd när de hittar ett kraschat flygplan och en väska med två miljoner dollar. Planen blir att behålla pengarna och vänta till våren med att spendera dem. Men den enkla planen blir allt annat än enkel.

Filmens drivkraft är sympatin vi känner för karaktärerna. Raimi har skapat ett mörkt känslodrama som ifrågasätter moral och etik. Främst är det Billy Bob Thorntons Jacob vi sympatiserar mest med, som har mycket lidande i bagaget. Han belönades med en Oscarsnominering för det starka porträttet.

Baserad på en novell av Scott B Smith, som även skrev manuset. Filmen är både vassare och smartare än boken.

1. Fargo (1996)

”There’s more to life than a little money, you know. Don’tcha know that? And here ya are, and it’s a beautiful day. Well. I just don’t understand it.”

Repliken kommer från filmens protagonist Marge (Frances McDormand) i möte med ondskan (Peter Stormare), och likt en dikt summerar den vad girighet – i händerna på desperata människor – kan ställa till med.

I Bröderna Coens finaste verk får vi följa den desperata och djupt skuldsatta bilförsäljaren Jerry Lundegaard (William H. Macy). Han anlitar kriminalfilmhistoriens största amatörer för att kidnappa sin fru i syfte att pressa sin rike svärfar på pengar. Men planen går självklart snett i takt med att likhögen börjar växa.

Fargo är så mycket mer än ett simpelt kidnappningsdrama. Med ett penseldrag har bröderna målat upp ett humanitärt samhälle, driven av jantelagen ”Minnesota nice”, och vad som händer när yttre faktorer påverkar freden. Spelplanen är ett snöigt Minnesota, brödernas hemort, och är för att citera Ethan Coen ”ett Sibirien med familjerestauranger”. Lägg därtill en stor portion svart humor och vi har en av 90-talets bästa filmer.