14 filmer vi kan se tack vare Martin Scorsese

Grattis på födelsedagen, säger vi på Everdahl & Karlssons Film TV till Martin Scorsese, som fyller 80 i dag! Det är tack vare honom vi kan visa klassikern "Allt om Eva" på Zita i Stockholm 28/11 i skick som ny (beställ biljetter här).

Mest känd är Scorsese naturligtvis som regissör till hårdkokta filmer som Taxi Driver och Maffiabröder, men han är nästan lika berömd som en av världens största filmfans som aldrig missar en chans att tala sig varm för de gamla, och inte sällan bortglömda, filmer som han älskar. Och det är inte bara snack. 1990 grundade han The Film Foundation, som sen dess har restaurerat hundratals filmer och gjort det möjligt för folk över hela världen att se dem i fina kopior. 

Här är 14 personliga favoriter bland de hundratals filmer vars restaurering vi har Scorsese och The Film Foundation att tacka för:

The Fatal Glass of Beer (1933)

Det gamla paret Snavely bor i en ensligt belägen stuga i Yukon och väntar på att sonen Chester ska komma hem från fängelset. Många år tidigare flyttade nämligen Chester till storstaden och blev indragen i kriminalitet efter att ha druckit "det ödesdigra glaset öl". Återföreningen med sonen blir dock inte riktigt vad föräldrarna har hoppats på.

Den här kortfilmen på knappt 20 minuter är en parodi på hysterisk nykterhetspropaganda och äventyrsberättelser i stil med Skriet från vildmarken. Men man behöver inte veta nåt om det som parodieras för att uppskatta filmen. Det rör sig om surrealistisk humor på samma nivå som Alice i Underlandet, som ju också drev med på sin tid aktuella företeelser som ingen minns i dag. 

Tillgänglig på: YouTube.

Varför byta männen hustru?/Dodsworth (1936)

Sinclair Lewis roman från 1929 om en amerikansk bilfabrikör som säljer sin fabrik för att leva livets glada dagar i Europa filmades av William Wyler med en lysande Walter Huston (pappa till John) i huvudrollen. En av de klassiska filmerna om kulturkrockar mellan amerikaner och européer.

Tillgänglig på: dvd.

Jag minns min gröna dal (1941)

Gripande drama av John Ford, berättad i återblickar av den yngste sonen Huw, om en familj i Wales där alla hans bröder är kolgruvearbetare. Familjen är tätt sammansvetsad, men banden kan till slut inte stå emot allt hårdare tider och sämre arbetsförhållanden. Det låter som en pessimistisk berättelse, och är det väl på sätt och vis också, men i Huws minnen har föräldrarna och syskonen en moralisk resning som han bär med sig och som aldrig kan kuvas.

Filmen blev enormt populär under andra världskriget, när många familjer som förlorat söner drömde sig tillbaka till bättre tider. Påminner en hel del om Fords kanske mest kända film, Vredens druvor, från 1940 och är nästan lika bra.

Tillgänglig på: Microsoft Store, Google Play och iTunes.

De röda skorna (1948)

Färgstarkt drama i Technicolor om den unga ballerinan Vicky som slits mellan kärleken och konsten. För kärleken står en hårt arbetande ung och oetablerad kompositör och för konsten en berömd äldre dansimpressario som kan göra henne till en stjärna. Dansen är integrerad i handlingen på ett sätt som – märkligt nog – är rätt ovanligt i dansfilmer.

Tillgänglig på: iTunes och Cineasterna.

Allt om Eva (1950)

Sexfaldigt Oscarsbelönad klassiker från 1950 av Joseph L Mankiewicz om den unga Eve (Ann Baxter) som klöser sig fram till en skådespelarkarriär. Hennes väg till toppen kantas av ett galleri av lätt igenkännbara teatertyper. Manuset – ofta ansett som ett av tidernas bästa filmmanus – efter novellen The Wisdom of Eve av Mary Orr, har verklighetsbakgrund och bygger löst på historien om en sekreterare till den tyska skådespelaren Elisabeth Bergner.

I huvudrollerna ses Bette Davis och Anne Baxter och Marilyn Monroe gör en av sina tidigaste betydelsefulla roller.

Tillgänglig på: Microsoft Store, iTunes, Blockbuster och Rakuten TV.

Målaren på Moulin Rouge (1952)

Underhållande och färgsprakande film om den kortvuxna affischmästaren Henri de Toulouse-Lautrec, spelad av den ca en och åttio långe Jose Ferrer, som tvingades gå på knä för att klara rollen. Regissören John Huston lyckas mycket bra med att fånga miljöerna i det sena 1800-talets Montparnasse och de särpräglade personligheter som hängde där. Belönades välförtjänt med Oscars för bästa scenografi och kostym.

Tillgänglig på: Cineasterna.

Hämndens skugga/The Big Combo (1955)

En polis som är besatt av ett gammalt fall som länge har gäckat honom, en gangster som alltid tycks ha ett vattentätt alibi, en vacker kvinna som är gangsterns halvt motvilliga trofé och som polisen blir förälskad i. Om den intrigen känns välbekant så är det för att den oftast fungerar. Och lägg till en effektivt och mycket originellt iscensatt slutsekvens med skottlossning i en omväxlande dimmig och starkt upplyst gränd så har vi en riktigt lyckad film noir.

Regissören Joseph H. Lewis är mest känd för Gun Crazy, men The Big Combo ligger inte långt efter. 

Tillgänglig på: dvd/blu-ray

Trasdockan/The Night of the Hunter (1955)

Charles Laughton regisserade bara en film, men den blev en odödlig klassiker. Robert Mitchum, i sin kanske allra bästa filmroll, spelar en ond präst som förföljer två föräldralösa barn i ett olycksbådande och kargt mellanvästern. Veteranen Lillian Gish, vars karriär sträcker sig tillbaka till stumfilmstiden, spelar en änka som skyddar barnen. En unik film, men om den ändå känns välbekant så beror det på att den är bröderna Coens främsta inspirationskälla och har gett eko i otaliga av deras filmer.

Tillgänglig på: Google Play och iTunes.

Ett ansikte i mängden/A Face in the Crowd (1957)

Andy Griffith, mest känd som tv-komiker i The Andy Griffith Show på 1960-talet, är häpnadsväckande obehaglig i rollen som en radiopersonlighet på vischan som utvecklas från att vara en oförarglig lokalkändis till att bli en hänsynslös politisk demagog på riksnivå av närmast fascistiskt snitt.

Filmen är regisserad av Elia Kazan (Linje Lusta, Storstadshamn) och en tydlig föregångare till mediekritiska filmer som Network från 1976.

Tillgänglig på: dvd/blu-ray.

Ärans väg (1958)

Stanley Kubricks genombrottsfilm handlar om franska soldater som ställdes inför rätta för feghet under första världskriget och är en skoningslös skildring av militär korruption och inkompetens. Ärans väg var förbjuden i Frankrike i 18 år och står sig fortfarande som en av de främsta antikrigsfilmerna.

Tillgänglig på: iTunes och Google Play.

Ett moln på min himmel/Bonjour Tristesse (1958)

Mycket sevärd filmatisering av Françoise Sagans på sin tid skandalomsusade roman, med Otto Premingers karakteristiska långa tagningar i vidfilmsformat. Men mest berömd är nog filmen som inspirationskälla till Jean-Luc Godards Till sista andetaget. Godard såg Jean Sebergs rollfigur i Till sista andetaget som en förlängning av hennes roll i Bonjour Tristesse, där hon spelar en rastlös tonårsdotter till en uttråkad, förfallen playboy (David Niven). Dottern gör sitt bästa för att undergräva pappans romans med en kvinna från England (Deborah Kerr).

Tillgänglig på: iTunes.

Det ljuva livet (1960)

Satirisk dramakomedi om ytligt societetsliv, skriven och regisserad av Federico Fellini. Känd framför allt för två saker: 1. Det var här ordet paparazzi myntades, efter den samvetslösa fotografen Paparazzo (Walter Santesso), som är beredd att göra vad som helst för att ta en bild av en kändis. 2. Scenen där Anita Ekberg badar i Fontana di Trevi i Rom. 

Tillgänglig på: Draken Film, TriArtPlay, Blockbuster, Google Play och Cineasterna.

Leoparden (1963)

Författaren Giuseppe di Lampedusa var konservativ och filmregissören Luchino Visconti var kommunist. Men båda var adliga, och när Visconti filmade den postumt publicerade romanen Il gattopardo skapade han en skildring av överklass i utförsbacken som kan mäta sig med Orson Welles The Magnificent Ambersons.

Den 205 minuter långa versionen som vann Guldpalmen i Cannes är förmodligen förlorad för alltid, men man känner inte att något saknas i The Film Foundations vackra restaurering på 183 minuter. Burt Lancaster spelar huvudrollen som Don Fabrizio, en markägare och gentleman i 1800-talets Palermo som inser att den gamla världen håller på att dö. Den långa balscenen som avslutar filmen har blivit berömd.

Tillgänglig på: Cineasterna.

Harmonica – en hämnare/Once upon a time in the west (1968)

Sergio Leone är mest känd för sina spaghettiwesterns, producerade i Italien men inspelade i Spanien. Men den här gången begav han sig till Monument Valley i Arizona, inspelningsplats för flera av de mest kända amerikanska westernfilmerna, t.ex. Diligensen och Förföljaren. Resultatet blev den perfekta blandningen av de båda westernstilarna: storslaget tragisk som en klassisk western och fräckt skräpig som en spaghettiwestern. Att Henry Fonda spelar den mest hjärtlösa skurk som setts på en bioduk (eller bildskärm) säger allt.

Tillgänglig på: SF Anytime och iTunes.

Mer läsning:

• 7 av Martin Scorseses bästa filmer
• Scorsese listar sina 10 thrillerfavoriter
• 8 spaghettiwestern du måste se