10 usla skådespelarinsatser i briljanta filmer
En bra film kunde inte rädda dessa skådespelare
Det finns många dåliga filmer med usla skådespelarinsatser, men mer sällsynt är kanske bra filmer där en skådespelare ändå är dålig. Vi på Filmtopp listar 10 exempel på när detta hänt.
10 skådespelarinsatser som inte håller måttet i sevärda filmer
1. Sofia Coppola i "Gudfadern del III"
Michael Corleone börjar bli gammal och längtar efter att enbart få göra lagliga affärer. Han bestämmer sig därför för att utse sin brorson Vincent till efterträdare, men istället för lugn och ro dras han in i blodiga intriger med ledare från den katolska kyrkan.
Gudfadern del III är inte samma mästerverk som de tidigare två filmerna, och verkligen inte en av filmhistoriens absoluta bästa. Men den är ändå en bra film, som står ut med ett väldigt uselt skådespeleri från en person: Sofia Coppola. Francis Ford Coppolas dotter gör inget jättebra intryck, och gör sig nog bäst bakom kameran. Det bevisade hon till exempel när hon vann en Oscars för Lost in Translation.
2. Cameron Diaz i "Gangs of New York"
Gangs of New York äger rum i stadsdelen Five Points på Manhattan under 1860-talet. Här är stadens poliskår korrupt och gatugängens våld härjar fritt bland folk. Efter att som lite bevittnad sin far bli brutalt mördad 16 år tidigare, återvänder nu Amsterdam Vallon till platsen för att utkräva hämnd.
Martin Scorsese hade en dröm om att göra den här filmen redan på 70-talet, men fick vänta i 30 år på att förverkliga det hela. Det blev totalt tio nomineringar på Oscarsgalan. En som däremot var långt ifrån att bli nominerad var Cameron Diaz. Valet av henne till rollen Jenny har gång på gång ifrågasatts. Den främsta kritiken brukar gälla hennes irländska dialekt, som är ruskigt usel.
3. Quentin Tarantino i "Django Unchained"
Django Unchained handlar om slaven Django. Han träffar på Dr King Schultz, en prisjägare från Tyskland som behöver hjälp att få tag på Brittle-bröderna. Han bestämmer sig för att förvärva Django, och lovar att frige honom så fort de utfört sitt arbete.
Quentin Tarantino är en utmärkt regissör, det råder det inget tvivel om. Hans skådespelartalang är däremot inte något att hänga i granen. Han gillar att vara med i sin egna filmer, och ibland funkar det. Den här gången blev det dock inte lyckat. Om Cameron Diaz fått hat för sin dialekt i exemplet innan, tycker jag den även är befogad för Tarantinos dialekt i denna.
4. Russell Crowe i "Les Misérabels"
Musikalen Les Misérables handlar om Jean Valjean, en exfånge som i flera år jagats av den hänsynslösa polismannen Javert. Detta eftersom han en gång bröt mot sin villkorliga frigivning. En dag väljer Valjean att ta hand om fabriksarbetaren Fantines dotter Cossette. Det blir ett beslut som förändrar deras liv för evigt.
Filmatiseringen från 2012 hyllats, framför allt genom Anne Hathaway som även vann en Oscars för sin insats. Det fick däremot inte Russell Crowe, som snarare kritiserades starkt. Egentligen har kritiken kanske varit lite väl hård, för skådespeleriet är inte så farligt. Däremot sjunger han inte något vidare, och det är inte bra om du är med i en musikalfilm...
5. Keanu Reeves i "Bram Stoker's Dracula"
Greve Dracula har bestämt sig att hitta kärleken igen, fyrahundra år efter att hans älskade dött, och reser därför från Transylvanien till London. Där söker han upp en ung kvinna, som är en exakt kopia av hans avlidna käresta. Hans mål? Att förena sig med sin älskling i resten av hans eviga liv.
I filmen spelar Keanu Reeves Jonathan Harker, och använder där en brittisk dialekt som verkligen inte imponerande på någon. Reeves har själv sagt att han var långt utanför sin comfort zone, och att skådespelarkollegan Gary Oldman blåste honom av skärmen varje gång de hade en scen tillsammans. Keanu funkar bra som actionhjälte eller i humorrollen, men i drama fungerar det inte.
6. Mickey Rooney i Frukost på Tiffany's
I en av Audrey Hepburns mest klassiska filmer spelar hon den excentriska kvinnan Holly. Hon bor i New York och har bestämt sig för att gifta sig rikt med en brasiliansk miljonär. Samtidigt bor hon granne med författaren George, som kanske egentligen är den rätta mannen för henne.
Här sticker skådespelarinsatsen ut, eftersom den inte bara är dålig utan dessutom väldigt problematisk. Mickey Rooney spelar en kariaktyr av en japansk man, och jag överdriver nog inte om jag säger att det faktiskt är en nidbild av japaner som spelas upp. Det är också anledningen till att Filmtopp i en annan lista menade att filmen inte hade kunnat gjorts i dag.
7. January Jones i X-Men: First Class
X-Men: First Class berättar om hur allt startade. Vänskapen mellan Charles Xavier och Erik Lehnsherr behandlas, och hur deras grupper X-Men samt Brotherhood of Mutants grundades. Samtidigt försöker de stoppa Hellfire Club, ledda av Sebastian Shaw, från att starta ett kärnvapenskrig.
Här vet jag faktiskt inte riktigt vad som gick fel. Filmen är till att börja med bra, och blev en kassasuccé för Fox. January Jones är hyllad för sin insats i Mad Men, och har även gjort flera andra bra insatser. Men här levererar hon sina repliker med lika stor inlevelse som en död fisk. Det känns nästan som att hon inte ens ville vara med i filmen...
8. Johnny Depp i Kalle och chokladfabriken
Kalle är en liten pojke som bor trångt tillsammans med sin fattiga familj. En dag lanserar Willy Wonka, ägaren till en godisfabrik, en tävling där fem lyckliga vinnare får chansen att besöka fabriken. En av dessa blir Kalle, som tillsammans med sin morfar beger sig på ett äventyr de sen ska glömma.
När filmen kom ut den fick den goda recensioner, och den blev en av 2005-års mest inkomstbringande filmer. På senare år har dock kritiken växt, och jag är nästan helt övertygad om att det till stor del beror på Johnny Depp. Hans insats var kritiserad redan när filmen kom ut, och inte har den blivit mindre sedan dess. Självklart hade han ett manus att gå efter, men han bidrar också själv till att skapa en väldigt obehaglig Willy Wonka.
9. Julia Roberts i Michael Collins
År 1916 inleder irländska frihetskämpar ett krig mot engelsmännen, med målet att lämna den brittiska unionen. Detta blir startskottet för det som sex år senare leder till den irländska fristaten. En av frontfigurerna var politikern Michael Collins, spelad i filmen av Liam Neeson.
Det här med irländska dialekter är svårt hörrni. Cameron Diaz har vi redan nämnt, men även hennes skådespelarkollega Julia Roberts får ställa sig i skamvrån. Hennes dialekt är direkt dålig, i en film som annars vann Guldlejonet på Venedigs filmfestival och även nominerades till ett par Oscars.
10. De flesta i Gran Torino
I Gran Torino får vi stifta bekantskap med Walt Kowalski, en gammal krigsveteran som inte har så mycket för sig i livet. En dag ertappar han grannpojken när denne försöker stjäla hans bil, en Gran Torino. Det visar sig dock att pojken blivit tvingad av ett ligistgäng att göra det, och Walt bestämmer sig istället för att hjälpa pojken och hans familj.
Det är kanske lite hårt att ta upp den här filmen. Majoriteten av rollistan bestod av personer som saknade skådespelarerfarenhet. Det märks också, tyvärr. Credd ska ges till Clintan som försökte lära dem längs vägen, och med tanke på att flera aldrig ens hade gjort en film förut har man ändå överseende med insatserna. Egentligen är det kanske då än mer imponerande över hur bra filmen trots detta blev.