Vad nya Justice League behöver ordna

Snyder påbörjade som bekant arbetet med att sammanfoga DC:s mäktigaste superhjältar men fick abrupt kliva ner från regissörsstolen när han drabbades av en tragisk personlig tragedi. In kastades Marvel-stjärnan Joss Whedon för att slutföra projektet vars konstnärliga vision ständigt bråkade med Snyders. Kvar blev Justice League: provocerande identitetslös mellanmjölksrulle, sliten mellan två gudfäder.

Hoppet är dock det sista som lämnar människan, sägs det. Vi behöver något att idealisera och att sträva efter. Att kunna mysa ner oss under en ullig och tröstrikt filt för att stänga ute den karga, och ack så knäckande, verkligheten. Tack och lov är väntan över. Vi har fått lön för vår ivriga längtan: Snyder cut av Justice League är på väg till den sprillans nya streamingtjänsten HBO Max. Prisa filmgudarna! Idag vill jag botanisera i vilken otämjd potential den här "sanna" versionen av Justice League faktiskt har. Mycket nöje!

5: Ett tydligare arc till Batman

Den Batman vi möter i Batman v Superman är knappast läderlappsmannen sanna persona. Han är nedbruten, trasig och hämndbegäret har gnagat på hans moraliska kompass. Därför såg jag fram emot att se Ben Afflecks bittra psykopat-hjälte utvecklas och inspireras av Supermans utomjordiska mänsklighet. Slutför det som påbörjades i Batman v Superman ordentligt och låt karaktärerna utvecklas över flertalet filmer. 

Visst, originalversionen av Justice League innehåller den här karaktärsutvecklingen. Dessvärre sprintar Whedon igenom den. Precis som med tågluffare är det resan som är målet när det kommer till karaktärsutveckling och resan skojas här bort kvickt den för att ge plats åt den genomusla CGI-skurken Steppenwolf. Och när vi ändå pratar om skurken...

4: Rätta till Steppenwolf

Den mest smärtande synd en filmskurk kan begå är inte att vara genomusel. Jag minns Arnold Schwarzeneggers usla gestaltning av Mr Freeze och Tommy Lee Jones hysteriska felsatsning med en pirrande glädje i hjärtat. Nej, den värsta synden är att vara generisk och Steppenwolf är superhjälteskurkarnas motsvarighet till okokta snabbmakaroner. 

Därför håller jag mina ömma tummar att Snyder lyckas kurskorrigera den vresige Apokolips-ledaren till något mer än en lådletande tråkmåns. Utforska hans relation till Darkseid och förse honom med några karaktärsdrag utöver att han bär en tuff hjälm och gillar att erövra.

3: Bygga till något ännu större

Originalversionen av "Justice League" var som bekant först tänkt att bli två maffiga filmer. Snyders smed minst sagt ambitiösa planer för rättvise-gänget så jag hoppas han får fortsätta om hans version blir en succé.

Därför hoppas jag att små hintar om vad framtiden kan bjuda på strösslas ut genom filmens mustiga fyra timmars speltid. Inte för "in your face" som Batman v Superman utan små ledtrådar för serietidningsfantasterna. Det vore något det! 

2: Ge mer utrymme till Wonder Woman

Jag tror ingen var helt beredd på vilken charmant mysig solo-rulle Wonder Woman skulle visa sig få. Jag blev blåst av biofåtöljen och hade urtrevligt med hjältinnan jag trodde skulle bli uteslutande töntig och politiskt toppstyrd.

Därför blev besvikelsen över Wonder Womans sparsamma nyttjande i Justice League. Gadots charm var som bortblåst och hon har övergett ledarskapet för att hennes pojkvän dog under första världskriget. Wonder Woman besitter något de övriga hjältarna hittills inte gör: hopp! Ge henne utrymme att spraka loss i ideologiska debatter med en sorgtung Superman eller varför inte en pojkaktigt naiv Flash? Det fanns några enstaka sådana scener i bioversionen men jag behöver mer!

1: Stå för den mörka tonen!

Den främst problematiken med bioversionen av "Justice League" är tonen. Snyders mörka och existentiellt laddade tematik gifter sig inte för ett ögonblick med Whedons "ZAPP!" och vässade humor. Det krävs en tydlig kreativ röst för att dra den här skutan över mållinjen och den rösten är Snyders.

Warner Bros. ville med Justice League få mumsa på Marvels kaka och det är helt rimligt. Kakan har trots allt dragit in ca 22,5 miljarder dollar och gjort obskyra serietidningsnamn som "Groot" till populärkulturell allmänbildning, men problemet är att den kakan redan existerar. DC behöver se över vilka hål och målgrupper Marvel hitills inte täckt och det arbetet påbörjade Snyder med Man of Steel och Batman v Superman. Inga strålande filmer på något vis bör tilläggas men med en tydligt utmejslad ton och kurs. Snyder cut behöver fortsätta hamra där det finns plats annars blir resultatet som bioversionen: identitetslöst trist.

För fler krönikor --> Scrolla vidare!