Vad hände med chick flicken? Den ikoniska genren lyser med sin frånvaro

Att slå på en klassisk chick flick från 2000-talet brukade kännas som att kastas tillbaka till barndomen – glittrigt, ytligt, charmigt, och alltid med ett lyckligt slut. Men idag verkar varje ny film i genren behöva vara mörk, självmedveten och traumabearbetande. Har vi tappat bort det som gjorde chick flicks till en bra guilty pleasure?

När allt var rosa och lite korkat – på bästa sätt

Tro det eller ej men det fanns en tid då man kunde luta sig tillbaka och försvinna in i en värld där Jennifer Garner vaknade som 30 (13 going on 30), där Kate Hudson skulle driva Matthew McConaughey till vansinne (How to Lose a Guy in 10 Days), och där Elle Woods vann ett rättegångsfall med rosa pennor och Harvard charm (Legally Blonde).

Ingen frågade ”men vad har hon för barndomstrauma?” eller ”vad symboliserar den där outfiten egentligen?”. Det behövdes inte. Den klassiska chick flicken byggde på tre pelare: romantik, komedi och en lätt överdriven syn på livet. Det var lättsmält och framför allt: det var roligt.

Trauma är den nya touchen

Men spola fram till idag, något har förändrats. Romantiska komedier bär ofta på ett sorts mörker, nästan som ett krav. Det är inte längre tillräckligt att vilja bli kär eller få drömjobbet. Du måste också bearbeta något djupt: en död förälder, en destruktiv relation, depression, existentiell tomhet. Se bara på filmer som Det slutar med oss, Rye Lane och The Life List – där romantik existerar, men alltid tillsammans med skam, trauma och ett filter av melankoli.

​​Det är inte nödvändigtvis dåligt – många av de här filmerna är briljanta – men frågan är: varför har den klassiska chick flicken blivit passé? De få chick flicks som faktiskt görs idag saknar ofta det som en gång definierade genren: den skruvade humorn, den sprakande kemin mellan huvudpersonerna, och de där smått provocerande, men ikoniska premisserna.

Ta Irish Wish som ett exempel på hur den moderna chick flicken försöker leka med samma typ av magiska premiss – ett önskemirakel, ett bröllop, en förlorad kärlek – men utan att riktigt våga något. Allt är så snällt, så PK att det aldrig riktigt lyfter. 

Förr var det lite skruvat, ibland moraliskt tveksamt – men det var kul, och det funkade. Idag känns det som att allt måste passera genom ett filter av korrekthet innan det får vara en film.

Vad säger det om oss?

Vi lever i en tid där all underhållning ska betyda något. Vi är en generation som vill se representation, djup, lager och analys – och det är i grunden något positivt. Men i jakten på att göra allt meningsfullt, har vi kanske glömt bort värdet i det som en gång var enkelt.

Att romantik inte behöver vara dekorerat med trauma för att ha värde. Att en karaktär kan vara inspirerande utan att ha ett mörkt förflutet. När Elle Woods står i rättegångssalen i Legally Blonde och vinner genom optimism och skönhetskunskap – är det inte också en sorts styrka?

Kanske återvänder vi i smyg

Det kanske mest intressanta i allt detta är hur ofta vi ändå återvänder till 2000-talets chick flicks. På sociala medier görs det edits på The Princess Diaries, rewatch-kulturen för filmer som Mean Girls eller Clueless blomstrar, och nya generationer upptäcker frenetiskt John Tucker Must Die.

Det finns ett slags skamfylld nostalgi här – en längtan efter det tillåtande, okomplicerade, nästan barnsliga. Kanske är det därför filmer som "Barbie" blev så kraftfulla: de kombinerade komedi med ett medvetet budskap, utan att förneka det ena eller andra.

LÄS OCKSÅ: Romantiska komedin med Matthew McConaughey trendar – störst i världen

Behöver allt vara så djupt hela tiden?

Vi behöver inte välja mellan lättsamt och meningsfullt. Men just nu verkar det som om filmvärlden tror att vi inte längre klarar av att njuta av något som inte har ett djupt budskap. 

Kanske är det tvärtom. Kanske är det mest radikala idag att få skratta, känna lite fjärilar i magen och tro på det hopplösa – utan skam. Kanske är feel good inte så ytligt. Kanske är det precis det vi behöver. Jag saknar minst sagt den klassiska chick flicken.