Tove Dalsryd ryter ifrån efter The Challenge: ”Jävla osköna killar”

Efter att ha sett hela säsongen av The Challenge Sverige tror jag inte att någon är förvånad över att det är tre riktigt osköna killar som står i final, och det ironiskt nog med tre riktigt sköna, sympatiska tjejer. Ja, jag kanske låter cyniskt, partiskt eller bara jävligt gnällig (som man ofta tenderar att göra när man är en "party pooper" och inte skrattar när osköna killar beter beter sig just oskönt).

I normala fall har jag ofta varit den som skrattar lydigt åt diffusa skämt och övertramp som är svåra att sätta fingret på och som är lättare att ignorera än att ifrågasätta. Men som tur är sitter jag bakom en skärm och behöver inte ta hänsyn till att bli den jobbiga, gnälliga "bitterfittan" i en grupp som gärna ser mellan fingrarna för (nästan) allas trevnad. Killarnas sviniga beteenden har i stort sett haft fri lejd under hela säsongen – mest på grund av att de alltid har hållit varandra om ryggen, som sviniga killar tenderar att göra.

"Utpressad, förnedrad och tvingad"

Ett av de mest minnesvärda ögonblicken jag tar med från den här säsongen är när Anthony blir riktigt obehaglig och skriker till Jennifer att hon är en "vidrig människa" och det bara är Joanna, av alla i gruppen, som säger ifrån. När Joanna sedan själv blir utpressad, förnedrad och tvingad till saker hon inte vill göra av just Anthony är hon smärtsamt ensam i att försöka stå emot honom.

Trots att riskera att bli den jobbiga bitterfittan har tjejerna, med Joanna och Jennifer i spetsen, tappert gång på gång försökt ifrågasätta killarnas beteende, men alltid fått ett oproportionerligt, aggressivt bemötande tillbaka. Som när Jennifer näst sista kvällen frågar Jens hur han kunde slänga sina vänner under bussen och möts av “Sluta med ditt jävla moralgnäll”. Men absolut jag förstår honom – när man har gjort något omoraliskt är det värsta som finns när någon uppmärksammar det med just sitt "jävla moralgnäll". Då måste man höja rösten och bli oproportionerligt aggressiv så att ingen ska våga ifrågasätta ens omoral igen.

"Förvånad över att produktionen inte satte ner foten"

Jennifer har varit totalt överlägsen sedan dag ett. Inte nog med att hon har dominerat i varenda tävling, hon har också haft ett verbalt och intellektuellt övertag. Trots det är det inte enbart därför hon står i final, för att komma så långt har hon varit tvungen att svälja mycket och vara den större personen ännu fler gånger. Vi tittare har fått lida med Jennifer, som skrattande har varit tvungen att avvärja både Viktors och Alexs outtröttliga inviter.

Detta tjat kan tyckas harmlöst för alla som själva inte har varit i hennes situation och jag är uppriktigt sagt förvånad över att produktionen inte satte ner foten. Till och med näst sista kvällen tjatade Viktor på att Jennifer skulle komma och lägga sig i hans säng, precis efter att Matilda, som han uppenbarligen också är intresserad av, har skrivit ett meddelande med läppstift på spegeln till honom. Jennifer försöker skratta bort det, på samma sätt som hon har varit tvungen att göra under hela säsongen för att vara kvar.

"Det ena vidrigare sättet än det andra"

Om jag ska vara ärlig hade jag svårt att förstå hur Jennifer kunde förlåta Viktor efter att han försökte rösta ut henne när de, under en period, inte längre var ett par. Men samtidigt var det ett väldigt smart drag i spelet, för om hon inte hade förlåtit honom kanske hon inte hade tagit sig hela vägen till final. Så hon fortsätter att skratta bort hans inviter – och efter att ha följt Viktor under säsongen förstår jag varför. För när han på riktigt kommer att inse att hon aldrig tänker ligga med honom, kommer han med största sannolikhet bli lika elak mot henne som han blev mot Elvira när hon till slut gjorde klart för honom att det aldrig skulle hända något mellan dem.

Samtidigt är dessa situationer långt ifrån svart eller vita. Bekräftelsen man får när någon så uppenbart visar att han vill ha en är svår att inte bli smickrad av, hur många gränser han än går över. Men när man plågsamt betraktar det utifrån, undrar man hur kul det egentligen är att skratta bort killars grisiga beteenden. Och faktum är att det är inte är kul alls. Det är förnedrande. I alla tider har tjejer behövt skratta bort mäns inviter, som de står i beroendeställning till, och hela The Challenge är uppbyggt så att paren är beroende av varandra – vilket killarna har utnyttjat till max, på det ena vidrigare sättet än det andra.

Så när finalen väl är över är min överväldigande känsla faktiskt lättnad. Lättnad över att slippa se hur dessa tjejer behöver vara instängda i ett hus med dessa riktigt jävla osköna killar.