Jimmy Olofssons ärliga ord om Bonde söker fru: ”Fick lära mig den hårda vägen”

Wow! Vilken sommar, vilket fantastiskt äventyr, var ska jag börja?

Det var en helt vanlig försommarkväll i april, med ögonen på presentationsvideon på tv:n så fattade jag pennan efter ett kort samtal med min syster. Att lämna hamsterhjulet – plugga, jobba, äta, sova – och få göra något helt nytt; Så fantastiskt det var, så självförverkligande, jag rekommenderar alla starkt att testa på något helt nytt i livet någon gång! Wow!

Vilka fantastiska människor man har träffat, dels det goa, glada, pushande tv-teamet men framför allt alla härliga brevskrivare. Majoriteten av oss manliga brevskrivare har en reunion inbokad nu i jul, så härligt att detta ledde till så många nya vänskaper. 

Tiden på Sundbyholm var så härlig, det var nationaldagsveckan och ni kanske minns vädret? Det andra jag minns var hur den flytande födan förgyllde kvällarna – nu vet jag hur det kändes sommaren 94. 

"Att få uppskattning av män i min egen ålder är en obeskrivlig känsla"

Jag lärde mig så oerhört mycket i sommar! Dels lärde jag mig mycket om mig själv och jag gillade framför allt hur grabbarna uppskattade hur jag var i grupp, att jag var den där som såg alla och pushade när det behövdes, som satte ord på jobbiga situationer, jag blev helt enkelt en trygg person i den annars otrygga tillvaron då vi alla gjorde något helt nytt för oss. Att få uppskattning av män i min egen ålder, det är en känsla som är obeskrivlig. 

Angående uppskattning så får jag det av alla jag träffar i verkligheten, de tycker att jag varit så modig och tuff och utlämnande. Någon sa, något i stil med, till mig: ”Vill tacka dig för att du förgyller den så annars väldigt dystra tillvaron som nu omvärlden befinner sig i”. 

Jag jobbar som lärare och det har blivit en grej där. Så många elever tittar, jag tror att någon tv-person bör tacka mig för att jag är den som får unga att konsumera gammalmedia igen, haha. 

"Fick lära mig hur onyanserat det svenska folket är i sociala medier"

Nyfikenheten från elever, kollegor, vänner? Käften gick i somras, det erkänner jag, men inte en enda har förmedlat det vidare. Vilka vänner jag har, nu vet man att man kan lita på dem ordentligt! Hela hösten har bestått av att lura skjortan av elever och kollegor, de har varit så nyfikna! Att jag ännu inte försagt mig får mig att tro att jag kanske har en skådespelarkarriär… Att bli igenkänd (jag är inte känd, är väldigt noga med det!!!) tycker jag är kul, det är framför allt från det äldre gardet, de tror att de är så tysta när de viskar högt om att ”Det är han från tv”, så gulligt. 

Enda smolket i glädjebägaren var att jag fick lära mig, den hårda vägen, hur onyanserat det svenska folket är i sociala medier. Jag fick visserligen ikläda mig rollen som den inkompetenta stadsbon (eller Östermalmsbon som längtar hem till gymmet, enligt sociala medier) och ja, det var jag i rutan, men hur vissa drar sina egna slutsatser om hur man är som person är skrämmande. Jag är från en småländsk by på tjugo personer, pappa har varit bonde och syrran är hobbybonde, jag är simkunnig. När jag sa att Mimmi var min framtida fru drev jag ju men det fattar inte vissa, och kan hålla i ett verktyg. 

Det andra jag framför allt lärde mig var gårdssysslorna, så pass mycket Linda själv sa till mig att att jag borde köpa en gård. Vi får väl se hur det blir med det…

Jimmy Olofsson