TV-serier som slutar i cliffhangers – Finns det nåt värre?

Jorden invaderas av en högteknologisk utomjordisk ras, som styr med järnhand genom utvalda människor. Fascism är tidens melodi. En familj gör sitt bästa för att överleva och bekämpa fienden. De flyr sin stad precis innan alla invånare ”överlämnas”, ett öde som är lika med döden. De gömmer sig i de djupa skogarna. Ett av barnen dör. Sedan finner de tillflykt i en annan stad. Då hettar konflikten med utomjordingarna till. Pappan i familjen offrar sig genom att frysas ned, för att vara en soldat i det kommande kriget. Det sista vi ser av honom är hur dörren till hans kapsel stängs. Mamman i familjen är utanför staden och ser ut att bli utplånad av en atombomb.*

Herregud!!!

Hur FAN ska det här gå?!

Tydligen inte alls. För TV-serien ifråga lades ner efter sin tredje säsong.

*Jag har valt att inte ange TV-seriens titel här, för att undvika spoilers.

Vad är en cliffhanger?

"Cliffhangers" har funnits nästan lika länge som spelfilmen. Det började redan under stumfilmseran. Då visades så kallades ”serials” på biografer. Ett avsnitt var ungefär tjugo minuter långt och byggde på enkel spänning. Avsnitten slutade ofta med en cliffhanger, i vilken hjälten eller någon annan befann sig i fara, exempelvis dinglandes från en klippa (=cliffhanger). Detta gjorde det troligt att publiken skulle återvända för att se nästa avsnitt.

I moderna TV-serier kan vi ofta få en cliffhanger i slutet av en säsong, så att vi vill se nästa säsong. Personligen är jag inte överförtjust i cliffhangers, då jag måste vänta flera månader på att få se vad som händer (såvida jag inte bingear en redan avslutad TV-serie). Men jag förstår varför säsonger avslutas på detta sätt och har funnit mig i det.

Vad jag inte finner mig, vad jag VÄGRAR finna mig i, är när TV-serier läggs ner efter en cliffhanger. När det görs med halvbra serier är det rätt irriterande. När det händer med bra TV-serier blir jag förbannad.

MER LÄSNING:
De bästa serierna 2020
"Naked Attraction" utmanar min nakenångest
Krönika: Jag saknar den gamla Tarantino…

Oupplösta cliffhangers.

"Southland" (2009-2013) är det bästa polisdramat jag någonsin har sett. Det var en realistisk och ofta oerhört rå TV-serie om polisers vardag i Los Angeles. Karaktärsskådespelaren Michael Cudlitz stod för sitt livs prestation som den sammanbitne veteranen John Cooper. I slutet av femte säsongen går han i konflikt med poliser, som inte vet att han är polis. Han skjuts ner. Och där tyckte producenterna tydligen att det var okej att avsluta Southland.

"Terminator: The Sarah Connor Chronicles" (2008-2009) är det närmaste Terminator-franchisen någonsin har kommit att vara bra sedan "Terminator 2: Domedagen". Sarah (Lena Headey) och John Connor (Thomas Dekker) försöker bekämpa Skynets tillkomst samtidigt som de jagas av ”Cromartie” (Garret Dillahunt), en T-888 som har skickats tillbaka i tiden för att mörda John.

Första säsongen slutade med en riktigt snygg cliffhanger när Cromartie dödade ett helt SWAT-team, ackompanjerad av When the Man Comes Around av Johnny Cash. Andra säsongen avslutades med att John skickades till en framtid där ingen har hört talas om honom. Det är en mörk och hemsk framtid. Och där kommer han tydligen att stanna… för all framtid, då serien lades ner efter två säsonger.

"The 4400" (2004-2007) handlade om hur 4400 försvunna människor plötsligt dyker upp samtidigt på samma ställe. Det spelar ingen roll om de försvann för sjuttio år sedan eller en månad sedan; de har inte åldrats en dag. Och de har olika superkrafter. Det var en spännande serie som tog upp teman som masshysteri, xenofobi och maktbalans. Många är sura för att TV-serien lades ner just som det såg ut som att stora delar av befolkningen i Seattle skulle få superkrafter. Själv är jag förbannad för att jag aldrig fick veta om Tom Baldwin (Joel Gretsch) någonsin skulle återförenas med sin fru (Karina Lombard), som försvann under mystiska omständigheter.

Knep för att få ihop den knop som knyter ihop säcken!

Ovan nämnda TV-serier har ju ett antal år på nacken. Nu för tiden försöker i alla fall vissa distributörer och producenter lösa problemet med den oupplösta cliffhangern i plötsligt nerlagda TV-serier.

1) Ny distributör!

"Lucifer" och "The Expanse" har flyttat från en distributör till en annan – Lucifer från Fox till Netflix och The Expanse från Syfy till Amazon Prime. Detta gav oss upplösningen på diverse cliffhangers i dessa serier. Förhoppningsvis kommer de nya distributörerna ha så pass mycket framförhållning att de knyter ihop säcken innan serierna läggs ner (igen).

2) Knyt ihop säcken med en film!

"Firefly" (2002-2003) var en så kallad "space western". Serien utspelade sig i framtiden när mänskligheten har koloniserat olika planeter. Det finns rymdskepp, högteknologiska vapen och elaka imperier, men seriens ton och teman har mer gemensamt med western-genren. Firefly fick bara fjorton avsnitt. Det blev ramaskri bland fansen när serien lades ner. Firefly avslutades visserligen inte med en cliffhanger, men serien hade väckt tillräckligt många frågor om vad som gjorde besättningsmedlemmen River (Summer Glau) så viktig för Alliansen att vi skulle sukta efter mer.

Firefly är ett tidigt exempel på en TV-serie vars trogna och envisa fanskara såg till att vi fick ett ordentligt avslut. Två år efter Firefly hade lagts ner fick vi långfilmen Serenity. Det känns lite som att de som inte hade sett serien kastades rakt in i handlingen. Som ett fan av serien var jag dock mycket nöjd med hur den säcken knöts ihop.

3) En extra lång final!

En del TV-serier bjuder på ett sista extra långt avsnitt för att ge sina fans ett ordentligt avslut. Sense8 (2015-2018) var en bitvis rörig TV-serie, men den får en guldstjärna för hur den avslutades. Sense8 bjöd på ett hela två och en halv timme långt sista avsnitt. Det var ett riktigt matigt avsnitt, där vi bjöds på en hel del pang-pang, fick svar på alla våra frågor, och där våra hjältar kom samman på alla möjliga vis. Denna föredömliga avslutning avslutades med orden ”For Our Fans”.  

Det måste gå att förhindra!

Vi befinner oss i en gyllene tid för TV-serier. Det produceras fler TV-serier än någonsin och många har hög kvalité. Detta innebär, så klart, att konkurrensen är hårdare och att många TV-serier läggs ner.

Detta är något som produktionsbolagen och distributörerna är medvetna om. Säsongerna kommer fortfarande att avslutas med en cliffhanger; det är inte en konvention de kommer sluta med. Därför behöver det finnas en nödlösning på plats om TV-serien ifråga inte skulle förnyas.

Öronmärkt budget för ett dubbelavsnitt.

Om en TV-serie får mer än en säsong skulle produktionsbolagen exempelvis kunna lägga undan en viss budget för ett avslutande dubbelavsnitt. Detta skulle inte bara tillfredsställa fansen, utan även underlätta när gamla TV-serier köps in av exempelvis streamingtjänser.

För folk pratar med varandra. Jag såg några avsnitt av Quarry (2016) för några år sedan. Serien handlar om en Vietnamveteran (Logan Marshall-Green) som tvingas bli lönnmördare åt en mystisk man som kallas The Broker (Peter Mullan). Jag såg inte mer än de två-tre första avsnitten när Quarry kom ut. Något år senare fick jag hela första säsongen på DVD av Filmtopp. När jag upptäckte att Quarry bara fick en säsong, var jag rädd för den fruktade oavslutade cliffhangern.

Så jag frågade Filmtopps egen Jonatan Blomberg, som har väldigt bra koll på de flesta TV-serier, om serien avslutades ”ordentligt”. Hans svar var ”på sätt och vis”. Det dög för mig, så jag kollade igenom Quarry, som mycket riktigt rundades av någorlunda i sista avsnittet. Det visade sig vara en mycket välskriven och spännande TV-serie. Men jag hade nog inte sett den om jag inte visste att den skulle få ett ordentligt avslut.

Jag tror inte att någon vill se en TV-serie som inte får ett ordentligt avslut.

Vad tycker ni om oupplösta cliffhangers?

Är det någon serie som ni fortfarande går och undrar över hur den skulle sluta?

Kommentera gärna på Facebook!