Tankar kring Hollywoods etniska underrepresentation

Även i Hollywood pratas det mycket om mångfald och jämlikhet. Inte bara mellan män och kvinnor utan också mellan människor av olika etniciteter. Majoriteten filmroller går till vita män och kvinnor, men om du ser till människorna runt omkring dig, är representationen inte riktigt som på vita duken. Precis som manusförfattaren James Gunn sa: "att överkompensera inte är en lösning för att förbättra kvinnliga roller i filmer", så är det heller ingen lösning att göra filmer där alla är av samma etnicitet. Det gör inte att mörkhyade får mer plats om vi fortsätter göra filmer där det antingen enbart är mörkhyade eller vita skådespelare. Effekten kan istället bli att de sätts gränser mellan olika etniciteterna än ett inkluderande.

Till viss del är det okej att världen på film inte alltid stämmer överens med verkligheten, för film är inte den exakta verkligheten utan någons fantasi. Däremot borde film som ska spegla samhället faktiskt göra det. Frågan är egentligen varför filmindustrin är så rädd för mångfald? Filmer distribueras över hela världen och drar en större publik om fler etnicitet är med, och inte bara som i 12 Years a Slave (2013) där mörkhyade får spela slavar, de måste få andra typer av roller också.

På den latinamerikanska skådespelerskan Lupe Ontiveros IMDb-sida står det att hon ska ha spelat hushållerska/städerska över 150 gånger. Vad är det i hennes ursprung som gör att hon inte är kvalificerad nog för att spela en typisk amerikansk kvinna? Ontiveros berättade om latinamerikanernas roll i samhället:

– "They don't know we're very much a part of this country and that we make up every part of this country. When I go in there and speak perfect English, I don't get the part."

Ansvaret går egentligen hela vägen ner till manusförfattarna – att inte ha med etniciteter i sina karaktärsbeskrivningar om det inte är viktigt för handlingen. Alla ska ha en lika stor chans att få rollen, även om det sen kommer ner till vem som filmskaparna tycker spelar rollen bäst – åtminstone i teorin. Den fantastiska skådespelaren Bruce Lee fick en gång frågan av en journalist om han ser sig själv som kines eller nordamerikan och Lees svar är ett riktigt "mic drop-moment".

– "I want to think of myself as a human being, because under the sky, we are but one family, it just so happens, we look different."

Det är vad film- och teveindustrin bör visa upp, det är vad vi bör lära våra barn och tillämpa i samhället. Alla har samma mål, i Hollywood är det att skapa bra filmer som folk vill se. Förändringen måste alla i filmindustrin bidra till för att göra skillnad.