Oppenheimer vann 7 Oscars under nattens gala

Den 96:e Oscarsgalan skulle ha startat en timme tidigare än vanligt, men fick en något sen start. Det var bara en försening på sju minuter, men galan är ökänd för att vara långdragen, så det bådade inte gott. Tack och lov höll galan sedan ett bra tempo, vilket gjorde att värden, Jimmy Kimmel, till och med kunde skämta om att det fanns tid över mot slutet.

Inte programledarnas afton

Detta var inte direkt en afton som kommer minnas för programledarnas insatser. Julianne Hough och en gravid Vanessa Hudgens stapplade sig genom intetsägande intervjuer på röda mattan. Alla grattade Hudgens för att hon är gravid. Den enda höjdpunkten på röda mattan var när Michelle Yeoh dök upp oväntat under en intervju med Ariana Grande. Det kändes lite spontant och kul.

Jimmy Kimmel var ett säkert val av värd för Oscarsgalan. Det är fjärde gången han gör det. I vanlig ordning var han lite lagom mellanmjölkig. Det enda som var lite kul var när de skämtade om när en man sprang naken över scenen under galan 1974 och John Cena sedan presenterade priset för bästa kostym i bara mässingen.

I den svenska studion stod Pär Lernström och Emma Molin. Lernström har varit värd flera gånger tidigare. Han brukar vara en bra programledare. Han är inte direkt en filmexpert, men detta har han tidigare vänt till en fördel genom att vara charmigt nyfiken. Istället har det då varit Parisa Amiri som har stått för expertkunskaperna. De var ett bra programledarpar. Detsamma kan inte sägas om Lernström och Molin. Kvällen började med att de skulle prata om äkta par som arbetar tillsammans i filmindustrin (exempelvis regissören Christopher Nolan och producenten Emma Thomas). Molin har tydligen också arbetat med sin make, vilket Lernström tog upp. Den glättiga diskussionen i studion tog en lagom obekväm vändning när Emma syrligt kommenterade att hon nu är separerad. Programledarduon kom aldrig tillbaka från detta. De var allmänt osynkade hela natten.

7 Statyetter till Oppenheimer

Favorittippade "Oppenheimer" drog hem sju statyetter, bland annat för bästa manliga biroll, bästa manliga huvudroll och bästa film. Christopher Nolan, som är en av vår tids mest hyllade regissörer, med filmer som Inception, Interstellar och, inte minst, The Dark Knight, på meritlistan vann en Oscar för bästa regi. Oppenheimer är kanske inte hans bästa film, men han förtjänade att vinna för filmens komplexa berättande. Vi fick även två ”svenska” statyetter genom Oppenheimer, då Ludwig Göransson vann för bästa musik och Hoyte van Hoytema, som har bott och arbetat i Sverige i många år, vann för bästa foto.

"Poor Things" vann fyra statyetter. Kostym, smink och scenografi kanske inte är mångas favoritkategorier, men det är ganska talande för hur snygg filmen är. Emma Stone vann sin andra Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Rollen hon spelade kan liknas vid en modern version av Frankensteins monster. Det var en komplex roll, som utvecklades på ett oförutsägbart vis. Stone är fullkomligt briljant i filmen, vilket gjorde henne till en av kvällens mest självklara vinnare i min bok.

"Killers of the Flower Moon", Martins Scorseses narcissistiskt långa film, blev nollad. Maestro, Bradley Coopers pretentiösa film om en kompositör, blev också nollad. Jag kommer inte fälla några tårar för detta. Barbie hade åtta nomineringar och vann en kategori, för bästa låt. Låten var skriven av Billie Eilish och hennes bror, Finneas. Då hon är 22 år gammal och han är 26, är de de yngsta människorna att ha vunnit två Oscars. Jag är ingen musikexpert, så jag vet inte om Eilish-syskonen förtjänade att vinna. Jag är bara glad att slippa höra mer om America Ferreras extremt överskattade monolog, som det tjatades om både på röda mattan och under galan.

Jag tycker också att det är värt att nämna att "Godzilla Minus One" vann en Oscar för bästa visuella effekter. I en tid när amerikanerna gör filmer med budgetar som överstiger 200 miljoner dollar är det kul att en japansk film med en budget på 10-12 miljoner dollar vinner en kategori som oftast vinns av den produktion som har mest pengar. Jag har inte sett filmen, men nu blev jag sugen.

Fina tal och en showande Ryan Gosling

Kvällen inleddes med att Da’Vine Joy Randolph vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin insats i "The Holdovers". Hon höll ett av kvällens bästa tal. Det kom fram att hon länge kämpade med sin självkänsla, men fick stöd av både föräldrar och lärare. Tydligen hade de nominerade fått instruktioner om att inte tacka sina publicister, men Randolph gjorde det ändå. Det var väldigt fint.

Robert Downey Jr. var en av få vinnare som lyckades behålla fattningen helt och hållet under sitt tal. Han började med att, halvt sarkastiskt, uttrycka tacksamhet för sin fruktansvärda barndom. Han tackade sedan sin fru på ett oerhört fint sätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om att han, helt sarkastiskt, tackade sin stylist, ett skämt som refererade till att Randolph tackade sin publicist. Jag väljer att tro att han gäckade akademin, inte Randolph.

Ukraina vann sin första Oscar någonsin när "20 Days in Mariupol" vann för bästa dokumentär (långfilm). Filmens regissör, Mstyslav Chernov höll nattens mest politiska tal när han fördömde Rysslands invasion av Ukraina. I vanliga fall tycker jag att folk inte ska dra in sin politik i sina tacktal (i sitt tacktal för Oscarn för bästa manliga huvudroll i Joker pratade Joaquin Phoenix om hur synd det är om kossor). Det är ju dock en helt annan sak om ditt land invaderas och folk dör på gatorna, vilket också är vad filmen, till stor del, skildrar. Det var nog kvällens bästa tacktal.

Jag vill avsluta årets Oscarskrönika med att lyfta nattens mest underhållande moment. Ryan Gosling framförde I’m Just Ken, filmårets kanske mest populära låt. Jävlar, vilken show det var! Gosling var nominerad för bästa manliga biroll, en kategori som Downey alltså vann, men jag misstänker att Goslings framträdande av låten om och av en docka kommer bli det folk minns mest från årets Oscarsgala.

Ja, Goslings framträdande finns redan på YouTube.