”The Handmaid's Tale” tar farväl – när serien känns verkligare än någonsin
”The Handmaid’s Tale” säsong 6 är här och Gilead känns närmare än vi vill erkänna
I dag har den sjätte och sista säsongen av The Handmaid’s Tale premiär. Nu när serien når sitt slut, är frågan mer relevant än någonsin: Kan vi fortfarande kalla det en dystopi? Ju mer vi ser på världen omkring oss, desto mer känns Gilead som en spegling av vår samtid.
När ”The Handmaid's Tale” släpptes 2017 var serien en varning om hur snabbt ett samhälle kan förlora sin mänsklighet. Gilead, med sitt patriarkala styre där kvinnor reduceras till reproduktiva verktyg, var både skrämmande och tankeväckande. Men när serien nu tackar för sig med sin sjätte och sista säsong känns det inte längre som en avlägsen framtid, utan något som ligger farligt nära.
Dystopi eller verklighet?
”The Handmaid’s Tale” släpptes som en dystopi – en skrämmande vision av ett samhälle där friheten berövades människor på ett sätt som vi knappt kunde föreställa oss. Men allt eftersom vi sett serien utvecklas har verkligheten, på olika sätt, hunnit ikapp oss. Och under de senaste åren, där vi har sett kvinnors rättigheter utmanas, känns Gilead inte längre som en fiktion, utan som en påminnelse om att inget samhälle är immunt mot att backa bakåt i utvecklingen.
Ta till exempel 2022, när USA:s högsta domstol beslöt att ta bort Roe v. Wade, en grundläggande rättighet som garanterade kvinnors rätt till abort. Det var en chock. Och de som demonstrerade på gatorna, iklädda röda mantlar och vita hättor, kändes inte längre som karaktärer från en fiktiv berättelse. Det kändes som en varning om vad som var på väg.
Vi har även sett i Ungern och Polen att rättigheter tagits ifrån kvinnor. I Ungern tvingas kvinnan lyssna på fostrets hjärtljud innan abort, medan polska kvinnor riskerar att stämplas som brottslingar för att söka aborter.
Kan vi verkligen fortsätta kalla Gilead för en fantasivärld, eller står vi nu inför ett samhälle där vi gradvis förlorar våra rättigheter?
Kontroll över kroppar och tankar
”The Handmaid’s Tale” är skrämmande inte bara för att kvinnor fråntas rätten till sina kroppar – utan också för att hela samhället tvingas tänka, tala och tro på ett visst sätt. I Gilead är det inte bara kroppar som kontrolleras, utan även idéer och information. De som styr bestämmer vilken version av verkligheten som får spridas, och vad som anses vara rätt eller fel.
Samma mönster går att se i vår egen värld. Ett tydligt exempel är hur vissa delstater i USA har börjat förbjuda böcker i skolor som handlar om rasism, hbtq-personers rättigheter eller historiska orättvisor. Det handlar inte bara om vad barn får läsa – det handlar om att kontrollera vilka perspektiv som får höras och vilka som ska tystas. När makten börjar styra informationen på det sättet, blir det lätt att normalisera förtryck. Och precis på samma sätt som Gilead kunde bildas, sker det ofta steg för steg, tills man knappt inser hur mycket som gått förlorat.
LÄS OCKSÅ: The Last of Us (säsong 2) – ”En ännu bättre säsong”
June – en symbol för motstånd
June, som spelas av Elisabeth Moss, tvingas många gånger under seriens gång välja mellan att överleva och att behålla sin mänsklighet. Hennes val innebär ofta att tumma på sina principer för att skydda sig själv och andra. I takt med att hon blir en symbol för motstånd växer också insatserna – och hon går ibland för långt.
I Gilead finns inga enkla eller rätta beslut. Junes personliga kamp, som att återförenas med sin dotter, ställs ofta mot det större målet att krossa systemet. Och oavsett vad hon väljer, kostar det någon något. Det är just denna komplexitet som gör The Handmaid’s Tale så stark. Det påminner oss om hur smutsig kampen blir ju längre det går och hur svårt det är att själv agera humant när ens egna mänskliga rättigheter redan tagits ifrån en.
Är Gilead en varning – eller en föraning?
När ”The Handmaid’s Tale” når sitt slut, kommer vi att kunna andas ut, för ett ögonblick. Men samtidigt kommer vi tvingas ställa oss själva en fråga som inte bara handlar om serien – utan om oss själva: Om vi inte fortsätter att kämpa för våra rättigheter, för våra kroppar, för vår frihet – när kan det vara för sent?
Den sista säsongen av The Handmaid’s Tale är inte bara en varning om vad som kan hända om vi slutar vara vaksamma. Det är också en reflektion av hur långt vi kan vara på väg innan vi ens märker det. Så kanske är inte Gilead en dystopi trots allt. Kanske är det snarare en spegel in i framtiden. Oavsett är serien definitivt en varning som säger: ”Det här är vad som händer när vi inte agerar.”
Efter åtta långa år är det få som invänder mot att ”The Handmaid's Tale” avrundas med sin sjätte säsong. Samtidigt är det svårt att blunda för att handlingen känns mer aktuell än någonsin tidigare.
De tre första avsnitten av ”The Handmaid's Tale” säsong 6 finns nu att streama på Max.
LÄS OCKSÅ: Miljöombyte väntar i ”The White Lotus” säsong 4 – här ska den spelas in