Krönika: James Bond – med rätt att döda och utvecklas
Karaktären James Bond måste utvecklas för att överleva.
Det står nu klart att vi kommer att se Daniel Craig spela James Bond en gång till. Det har spekulerats en hel del om den brittiske superagentens framtid. Under Craigs era utvecklades karaktären i en helt ny riktning. Vad som än händer med James Bond, efter Craig tackat för sig, är en sak säker; det finns ingen återvändo.
Sean Connery var först ut att spela den brittiske agenten. Han satte ramen för James Bond, som kan vara en kvinnotjusande charmör i ena stunden och en iskall och dedikerad underrättelse-agent i nästa.
Att sedan ge rollen till australiensiske modellen George Lazenby känns, med facit i handen, som ett misstag. Karln är en helt värdelös skådespelare, vilket gjorde att Bond blev helt färglös i I hennes majestäts hemliga tjänst.
Roger Moore omdefinierade James Bond, som nu fick en högre dos charm och humor. Den iskalla mördaren skådar vi sällan i Moores sju filmer.
Den klassiskt skolade Timothy Dalton är en personlig favorit. Den svenska titeln för hans första film, Iskallt uppdrag, summerar Daltons tolkning perfekt. Charmen och humorn lyser med sin frånvaro. Istället får vi se en iskall underrättelseagent. Tolkningen fick en extra dimension då denna kylighet ofta gick hand i hand med ilska.
Sedan kom Pierce Brosnan. Jag var elva år gammal när Brosnan gjorde sin första film. Så han var min barndoms Bond. När jag nu tittar tillbaka på hans filmer kan jag inte säga annat än att Brosnans version är medioker. Charmen, humorn och hans inställning som underrättelseagent är alla fisljumna. Han känns nästan mer som chauffören i ett action-fordon, som är drivet av teknik och explosioner.
Craig omdefinierade James Bond
"Die Another Day", Brosnans sista Bond-film, är troligtvis en av de svagaste i hela filmserien. Det kanske var därför producenterna valde att göra en slags reboot och omdefiniera Bond. I Casino Royale får vi för första gången se James Bond vara emotionellt engagerad och sårbar.
Personligen tycker jag inte att någon av de resterande filmerna med Craig kan mäta sig med "Casino Royale". Å andra sidan tycker jag inte att någon annan film serien kan göra det heller. Men de fortsatte att utveckla karaktären, till skillnad från tidigare inkarnationer, där han mer eller mindre har varit statisk – varken starkare eller svagare.
I Craigs filmer får vi se Bonds svagheter på ett sätt vi aldrig sett förut. I tidigare filmer har det skojats lite om att Bond dricker. I Craigs filmer får vi, för första gången, se att det faktiskt handlar om ett missbruk. Ett missbruk som uppstått till följd av alla de emotionella ärr han dragit på sig. Han behandlar fortfarande inte kvinnor särskilt väl alla gånger, men det finns de som han faktiskt bygger en djupare relation med. Den mest nämnvärda är, så klart, Vesper (Eva Green) i Casino Royale. Men han har även haft platoniska relationer med kvinnor, där det mer har handlat om emotionellt stöd än sex. Jag tänker då främst på Camille (Olga Kurylenko) i Quantum of Solace och Eve (Naomie Harris) i Skyfall.
Nya tänkbara inkarnationer
Den stora frågan är, så klart, hur framtiden kommer att se ut för James Bond när Craig gjort sin sista film. En sak är säker, och det är att det inte finns någon återvändo nu. Efter Craigs Bond kan vi inte återgå till en charmig skojare som Moore eller en halvtråkig chaufför som Brosnan.
Det har viskats en del om att ge rollen till en kvinna, vilket känns en smula problematiskt. Inte för att en kvinna inte kan vara en actionhjälte, utan för att en av de saker som definierar James Bond är att han är lite av ett manschauvinistiskt svin. Å andra sidan kan kvinnor också vara sexistiska och objektifierande. Därför kanske det skulle funka. Så länge de inte överkompenserar, vilket filmskapare har en tendens att göra när de sätter kvinnor i actionroller. Jag tänker då på filmer som Lara Croft: Tomb Raider, där Angelina Jolie var mer macho än Arnold Schwarzenegger i Rovdjuret.
Manliga skådespelarnamn som har kastats in i ringen är Tom Hiddleston, Tom Hardy och Idris Elba. Det finns många som klagar på att Bond inte kan vara svart. Själv ser jag inga problem med det. Elba är en karismatisk skådespelare, som dessutom har en rätt bra fysik. Däremot är han 46 år idag och Hardy är 40. Jag tycker att den som ska spela Bond, måste kunna göra det i minst tre filmer. De kan tidigast börja spela in om två år. Då kommer Elba vara 48 och Hardy 42. Det är lite för gammalt.
Daniel Craigs arv
Då tror jag att Tom Hiddleston är ett bättre val. I skrivande stund är han 37 år gammal. Visserligen har han en mer slank figur, men det är inte sagt att alla som spelar Bond måste ha Craigs imponerande fysik. Hiddleston är annars mest känd som den manipulerande halvguden Loki i Avengers-filmerna. Jag tror han skulle kunna ge oss en mer beräknande Bond, som kanske till och med spelar på folks känslor för att nå sina mål. I såna fall skulle det innebära den mörkaste tolkningen av Bond hittills.
För det är det jag tror är nyckeln till framtiden för James Bond; utveckla karaktären på ett emotionellt plan. Vare sig om Bond spelas av en man eller en kvinna, en person med europeiska rötter, afrikanska eller sydamerikanska, är det viktigt att karaktären har en stark emotionell ådra.
Craigs filmer har bjudit på väldigt välgjorda actionsekvenser och färgstarka skurkar. Det arv Craig lämnar bakom sig är dock den emotionella Bond, som både kämpar för att hålla huvudet kallt och försiktigt söker ett emotionellt stöd. Det är ett arv värt att bygga vidare på.