Clint Eastwood – Hårdingen med fingertoppskänsla

Clint Eastwood, 88, spelar både huvudrollen och står för regin i den kommande thrillern "The Mule". Eastwood är känd som en riktigt hårdkokt skådespelare, men uppvisar också en fingertoppskänsla som regissör. Denna krönika ger en överblick över Clintans långa karriär.

Clint Eastwood (f. 1930) är en skådespelare och regissör vars popularitet sträcker sig från 50-talet fram till idag. Trots att han nu är 88 år gammal fortsätter han att göra filmer. Nu för tiden står han för det mesta bakom kameran, som regissör. Och han är en produktiv sådan. Bara under 2010-talet har han regisserat sju filmer och har upprepade gånger påstått att han vill lägga skådespelarkarriären bakom sig för att fokusera på regin. Men nu är han alltså tillbaka framför kameran, då han både regisserar och spelar huvudrollen i The Mule.

Det har blivit många filmer genom åren. Denna krönika tar upp några av höjdpunkterna i hans karriär.

Skådespelarnas hårding

Eastwood blev ett välkänt ansikte för den amerikanska TV-publiken i och med rollen som Rowdy Yates i TV-serien "Rawhide", som gick 1959 - 1965. Sitt stora genombrott fick han dock som den stoiske "Mannen utan namn" i Dollartrilogin, som är så kallade spaghettiwesterns regisserade av Sergio Leone. Min personliga favoritfilm genom tiderna är fortfarande Den gode, den onde, den fule, den sista delen i Dollartrilogin.

1971 såg vi honom för första gången spela Dirty Harry i filmen med samma namn. Harry är känd för att ha en stor revolver, en skoningslös attityd mot buset och sina många oneliners. Dessa filmer gjorde Clintan till den ultimata hårdingen bland skådespelare. Under de kommande decennierna spelade han variationer på hårdingen i filmer som Den vilda fighten, I skottlinjen och senast i Gran Torino från 2008.

Clintan har haft en mycket framgångsrik karriär trots att han inte varierat sina rolltolkningar särskilt mycket. Men jag klagar inte. Jag råkar tycka om den sammanbitna gubben han spelat i 50 år.

Regissör med fingertoppskänsla

"It's a hell of a thing, killing a man. Take away all he's got and all he's ever gonna have."

Clint Eastwood är vida känd för små egenheter som regissör. För det första säger han sällan eller aldrig ”action” eller ”cut”, eftersom han tycker detta känns för dramatiskt. Istället säger han exempelvis ”now” när han vill att skådespelarna ska börja. Ibland säger han ”that’s enough of that” när han vill bryta. Han är också känd för att göra väldigt få tagningar och att sällan eller aldrig överskrida budgeten (ovanligt för Hollywoodproduktioner).

Till en början regisserade Clintan sig själv i filmer där han spelade ovan nämnda hårding i filmer som The Gauntlet, Sudden Impact och Heartbreak Ridge. På 90-talet började han dock utveckla en riktigt fin fingertoppskänsla, som gör i stort sett alla hans senaste filmer sevärda.

Jag skulle vilja påstå att det hela började med "De skoningslösa" från 1992. Det är en film där Eastwood gör upp med de westernmyter han själv var med och skapade trettio år tidigare. Filmen både bestrider och bekräftar myter om de våldsamma revolvermännen. Det är en film som porträtterar våld på ett sådant vis att många anser att det är en antivålds-film. Det är en oerhört väl berättad och spelad film som vann fyra Oscars, bland annat för bästa regi.

3 favoriter

Eastwood har visserligen gjort halvsega biografiska rullar som "Invictus", "J. Edgar" och "American Sniper". Den sistnämnda viftar dessutom med den amerikanska flaggan så det står härliga till. Men inte ens Clintan kan ju vara på topp hela tiden. Jag är dock alltid väldigt intresserad av att se hans filmer, eftersom hans produktioner alltid håller hög kvalité. Jag tycker fortfarande De skoningslösa är den bästa filmen han regisserat. Nedan följer ytterligare tre av mina personliga favoriter.

"Mystic River" från 2003 är ett blytungt kriminaldrama, som utspelar sig i de tuffaste delarna av Boston. Filmen tar upp religion, vänskap, prästerskapets övergrepp på barn i Boston och brott och straff. I huvudrollerna ser vi Sean Penn, Kevin Bacon och Tim Robbins. Detta är duktiga skådespelare. I regi av Clintan får de verkligen skina. Det är en film som gör en djupdykning i mänsklighetens mörkaste sidor.

I "Gran Torino" från 2008 ställde sig Eastwood framför kameran för första gången på fyra år. Han spelar en riktigt gnällig änkling och krigsveteran från Korea-kriget. Det är en film som handlar om att ta tillvara på allt man har. Detta gäller allt från verktyg och bilar till vänskap och den tid vi har här på jorden. Det är en trevlig liten film. Och det är fortfarande lika kul att höra Clintan morra med ett vapen i handen.

"Hereafter" från 2010 handlar om livet, döden och livet efter döden. Det är en ensemblefilm som fick ett ljummet mottagande av både publiken och kritikerkåren. Men jag gillade den skarpt. I en av rollerna ser vi Matt Damon, som spelar en man som kan tala med de döda, vilket också gjort honom till en mycket ensam man. Det är ett finstämt drama, som alltså berörde mig (men långtifrån alla andra som såg filmen).

100-åringen som regisserade filmer och fortsatte?

Clint Eastwood är en riktig krutgubbe. Om något år fyller han 90 och han arbetar fortfarande minst lika flitigt som andra regissörer i Hollywood. Det skulle inte förvåna mig om han fortsätter jobba tills han är 100 och sedan passar på att göra en amerikansk version av 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Min far, som bor i USA, var och kollade "The Mule" på bio häromveckan. Han tyckte om den. Precis som jag, har han alltid tyckt om Clintan. Förhoppningsvis kommer jag hålla med honom.

The Mule handlar om en nittioårig man som, för att tjäna pengar, smugglar en stor mängd knark över gränsen åt en kartell. Filmen är baserad på en verklig historia. Jag tror det kan vara en film som är både spännande och rolig.

Men det återstår att se.