Krönika: Att se eller inte se en trailer, det är frågan

Jag älskar en bra trailer. Jag har sett om mina favorittrailers många gånger. Faktum är att jag till och med tycker om att se på trailers skapade av YouTubers. En favorit är Chigawa, som skapat många moderna trailers för gamla Bond-filmer. Trailern för Mannen med den gyllene pistolen är gjord med trailern till Quantum of Solace som mall. Den har jag sett väldigt många gånger.

Att göra en bra trailer är en konstform. Den ska skapa förväntningar utan att avslöja för mycket. Sedan är det ju lite problematiskt om filmen inte lever upp till förväntningarna. En dålig trailer är en som avslöjar för mycket av filmens handling.

Jag skulle kunna skriva i evigheter om olika sorters trailers. I denna krönika tänker jag dock fokusera på vad olika trailers gör för publikens förväntningar.

En bra trailer sätter stämningen.

Det finns något som kallas för "teaser". Detta är en typ av trailer som släpps långt innan filmen kommer ut. Dessa trailers avslöjar sällan särskilt mycket av filmens handling, utan fokuserar på att presentera filmens stämning. Detta är den bästa sortens trailer tycker jag.

"Logan" är ett bra exempel. Med den upptäckte en ny generation upptäckte Hurt med Johnny Cash. Vi får se en värld där mutanter mer eller mindre dött ut. Logan, mer känd som superhjälten Wolverine, ser gammal och trött ut. Han är mer sammanbiten och grubblande än någonsin. Professor X, som i tidigare filmer varit en stark auktoritär figur, verkar mest vara en gaggig gubbe. Med andra ord är de, precis som Johnny Cash sjunger, ”Hurt”.

Trailern avslöjar att deras lidande inte är över, att de måste kämpa en sista gång. Musiken ökar i intensitet när vi får se ett montage av actionsekvenser, bland annat där Wolverine springer genom skogen. Rysningar!

När jag recenserade "Logan" för Filmtopp gav jag den ett hyfsat betyg. Det ångrar jag idag. För jag har sett om filmen fyra gånger och nu är den en av mina favoriter i superhjältegenren (även om det kan diskuteras om den faktiskt tillhör denna genre). Det är en film som gör upp med gamla myter om superhjältar, förkastar vissa och lever upp till andra. Samtidigt målar den upp ett porträtt av en man som saknat tillhörighet, en familj, hela livet. Med andra ord lever filmen definitivt upp till trailern. Med råge.

När filmen inte håller vad trailern lovar.

Jag snubblade över en animerad film som heter "Batman: Assault on Arkham" för några år sedan. Det var mitt första möte med Suicide Squad. Föräldrar bör notera att detta INTE är en barnfilm. Det blir våldsamt värre när skurkgruppen måste samarbeta för att stoppa Jokerns senaste plan att detonera en bomb. Det är en mycket spännande och välgjord film, som rekommenderas till alla som gillar Batman.

När jag hörde att DC och Warner Bros planerade att göra en spelfilm om 2Suicide Squad2 blev jag rätt uppspelt. Och mina förväntningar byggdes upp av de trailers som släpptes. Den trailer som är mest minnesvärd är den som ackompanjeras av Bohemian Rhapsody av Queen. Vi får se en värld där skurkarna är hårda och skämtsamma och där våldsamma drabbningar avlöser varandra. Dessutom antyds det att Jokern kommer att spela en stor roll i handlingen, precis som i Assault on Arkham.

Sedan kom filmen, som rätt och slätt heter "Suicide Squad". Om Logan är som superhjältarnas De skoningslösa, en film med många lager, som ger djup insikt både i karaktärerna och genren, kan Sucide Squad jämföras med en liten hög skit med glitter på.

Filmen inleds med flera montage, som flashigt presenterar oss för karaktärerna, som sedan inte fördjupas eller utvecklas. Sedan ska skurk femtielva förstöra hela världen, vilket gruppen måste stoppa. Det är en film som bygger på konceptet att skurkar inte bara är skurkar. Tanken är att vi ska få se andra sidor av dem när de plötsligt måste kämpa för goda ändamål. Detta koncept förstörs i filmen. För i Suicide Squad är karaktärerna fortfarande endimensionella. Handlingen är samma handling som i Man of Steel och Justice League. Tröttnar DC aldrig på superskurkar som ska förstöra världen?

Jag ser dock om trailern med jämna mellanrum och undrar hur filmen hade kunnat se ut om de faktiskt försökt hålla sig till konceptet.

När trailern avslöjar för mycket.

Tanken med en trailer är att den ska ge ett smakprov på en film. Detta smakprov ska göra en sugen på att se mer, alltså gå och se filmen på bio eller köpa/hyra/streama den. Ibland undrar jag vad fan som hände när trailern till vissa filmer skulle göras. Var det väldigt bråttom med att klippa ihop trailern? Var klipparen full under arbetsprocessen? Var den ordinarie klipparen sjuk och skickade sin bror till jobbet?

Idén till denna krönika kom ett par dagar innan jag skulle gå och se på pressvisningen till "Ready or Not". Jag började kolla trailern på YouTube men var  tvungen att klicka förbi efter en minut. Dessvärre var det för sent, eftersom den redan hade avslöjat tillräckligt mycket för att jag skulle kunna räkna ut vad som skulle hända i stort sett från början till slut. Detta reflekterar kanske att filmen, som jag visserligen fann en hel del nöje i, inte är vidare originell. Men det är verkligen ingen ursäkt för en dåligt gjord trailer.

Det sämsta exemplet jag sett på detta är trailern till "The Double" (klicka bara på länken om du inte tänkt se filmen) med Richard Gere och Topher Grace. Filmen handlar om hur CIA och FBI tar upp jakten på en mystisk lönnmördare vars identitet ingen känner till. Lönnmördarens identitet avslöjas i trailern. Någon borde fått sparken för det, tycker jag.

Att se eller inte se en trailer, det är frågan.

En trailer är ett sätt för studiorna att marknadsföra sina filmer. Även om filmen ifråga kanske inte är jättebra, är det viktigt att marknadsföra filmen som om den vore det. Därför kan jag respektera när de får en kass eller medioker film att verka riktigt intressant med hjälp av en skickligt gjord trailer.

Det är däremot inte okej när hela filmens handling avslöjas. De gör inte bara sig själva en björntjänst, eftersom det gör många mindre benägna att gå och se filmen, de förstör ju också för folk som kanske sett fram mot en film.

Jag känner många som väljer att undvika trailers just på grund av detta. Om ni råkat se en trailer som avslöjat för mycket om en film ni sett fram emot, är ett tips att bara undvika allt vad trailers heter. Det är nog en tanke som slår många efter att ha råkat ut för en dålig trailer. Men sådant glömmer man lätt.

Då kan ni se denna krönika som en vänlig påminnelse.

Smak och tycke.

Själv kommer jag fortsätta kolla trailers. För jag uppskattar det som en konstform i sig. Precis som med film, är även trailers en smakfråga.

Det blev rätt mycket ståhej kring "Once Upon a Time… in Hollywood" när trailern kom ut. Själv blev jag så trött på Quentin Tarantino att jag skrev en krönika där jag gnällde på en av mina favoritregissörer. De farhågor som baserades på trailern besannades också när jag såg filmen. Men detta är ju bara mina åsikter. Rasmus Torstensson anser till exempel att Once Upon a Time… in Hollywood är en av Tarantinos bättre filmer.

Det är tråkigt när filmen inte lever upp till trailern. Det kan däremot vara väldigt roligt när filmen överträffar trailern. För i slutändan är det ju filmen som är det viktigaste. Jag tycker till exempel att Inception är ett mästerverk i spänning och berättande, en film som kan mäta sig med Hitchcocks bästa.

I trailern hör vi de, för filmen utmärkande, blåsinstrumenten, vilket har gett upphov till trailers med samma ljud och struktur. Det finns till och med ett begrepp för detta: ”Inception Horns”. Men jag tycker faktiskt inte trailern är bra, mest för att diffus dialog om drömmar korsklipps med bilder av filmens mer skruvade sekvenser; det säger mig inte så mycket. Sedan är ju en av tjusningarna med en filmskapare som Christopher Nolan att han kan berätta så pass komplexa historier att de inte lämpar sig för en trailer. Jag blev, minst sagt, glatt överraskad när filmen kom.

Brukar ni kolla trailers?

Eller skyr ni dem som pesten?

Har ni några favorit-trailers ni kan tipsa om?