Joel Schumacher (1939-2020) – En mångsidig regissör har gått ur tiden

Regissören Joel Schumacher (1939-2020) dog måndagen den 22 juni efter en tids kamp mot cancer. Han blev 80 år gammal. Han var yrkesverksam som regissör i över trettio år. Han var ingen direkt auteur; han hade ingen speciell stil eller genre som han fokuserade på. Hans meritlista är, minst sagt, brokig. Han gjorde vampyr-filmer, thrillers, superhjältefilmer och hann även med ett regelrätt mästerverk under sin långa karriär.

Dessvärre finns det viss risk för att han kommer bli ihågkommen som mannen som gjorde "Batman & Robin", en av 90-talets största kalkoner. Den här krönikan är menad som en hyllning till Schumachers bidrag till filmhistorien. Därför kommer till och med Batman & Robin hyllas här (ja, det går utan att vara alltför ironisk).

Joel Schumacher och thrillers

Något Schumacher kunde vara riktigt duktig på var thrillers. Han gjorde ett antal populära thrillers, bland annat Klienten och Juryn – A Time to Kill, som båda baserades på böcker av John Grisham. Efter Firman var Grisham glödhet på 90-talet. Alla tre filmerna var snåriga och välspelade och blev därför, med all rätt, väldigt populära filmer.

Min personliga favorit är nog "Juryn" från 1996. Den tar upp teman som hämnd och ras när Carl Lee Hailey (Samuel L. Jackson) står anklagad för att mördat männen som våldtog hans dotter. Det är ingen whodunnit; det råder inget tvivel om att Carl Lee sköt de två männen. Den stora frågan blir om han verkligen förtjänar att straffas för det. Matthew McConaughey gör en tidig roll som Carl Lees unge försvarsadvokat.

2002 slog Schumacher till med "Phone Booth". I denna film ”fångas” den sliskiga PR-agenten Stu (Colin Farrell) i en telefonkiosk när en sadistisk krypskytt ställer in siktet på honom, både bokstavligt och bildligt talat. Det hela utmynnar i åttio intensiva minuter i realtid. Schumacher åstadkommer väldigt mycket med Colin Farrell i den där telefonkiosken.  

Lite homoerotik är aldrig fel.

När jag läste filmvetenskap läste vi en delkurs om så kallad ”Queer-film”, vilket är filmer av, för och om HBTQ-personer. Joel Schumacher var homosexuell, men gjorde inte Queer-filmer, han gjorde mainstreamfilmer. Däremot införde han homoerotiska element i flera av sina filmer. Mängden homoerotik varierade, men tillförde alltid intressanta nyanser.

"The Lost Boys" från 1987 kan vara hans mest kända film. Det är i alla fall den film som har högst kultstatus. Filmen handlar om tonåringen Michael (Jason Patric), som flyttar till Kalifornien med sin familj och förförs av ett gäng tonårsvampyrer ledda av den karismatiske David (Kiefer Sutherland). Michael har en romans med Star (Jami Gertz), som är tjej, men det är David som verkligen förför Michael. Sedan har vi den inoljade muskulösa saxofonspelaren i början av filmen. Han var mindre subtil.

"Batman & Robin" är en av tidernas mest sågade filmer, som de flesta av de medverkande har bett om ursäkt för, inklusive Schumacher. Saken är den att Batman & Robin tydligen har blivit lite av en kultfilm för gay-publiken. Latexrumpor, bröstvårtor på kroppspansar och två män som bor tillsammans på ett gods och käbblar konstant. Här pratar vi om homoerotiska övertoner snarare än undertoner.  

Personligen tycker jag att Batman och Robin är ett rätt gulligt par. Men det är ju bara jag.

Mästerverket

1993 kom "Falling Down". Det är en film som inte liknar något annat Schumacher har gjort. Filmen handlar om Bill Foster (Michael Douglas), som får ett sammanbrott och mer eller mindre förklarar krig mot samhället medan han är ”på väg hem”.

Det är många som tycker om att se denne vresige man ”ta hämnd” för alla oförskämdheter han råkar ut för. Det är allt från en snabbköpsägare som vägrar ge honom växel till gängmedlemmar och temperamentsfulla golfare som råkar ut för denne mans vrede.

Jag läste en bok som gjorde en lite djupare analys av "Falling Down". Den belyste det faktum att filmen handlar om den vite mannens oförmåga att kommunicera. Som så många filmvetenskapliga böcker, snöade boken in alldeles för mycket på en aspekt, i det här fallet ras. Men den hade en väldigt bra poäng i att det är Bill Fosters oförmåga att kommunicera som ställer till det för honom. Vart han än vänder sig bemöts han av oförståelse. Hans oförmåga att kommunicera gör att han inte kan göra sig hörd. Så istället blir han utåtagerande.

Jag tror att de flesta kan relatera till hans bekymmer. Vi har nog alla hamnat i situationer där vi känner att vi antingen inte förstår vad någon försöker säga till oss eller där vi inte kan göra oss förstådda.

Detta gör "Falling Down" till en film som nästan alla kan relatera till.

Vila i frid, Joel.

Även om Joel Schumacher inte hade en säregen stil, något vi gärna vill att våra favoritregissörer ska ha, tillförde han så mycket till filmlandskapet. Hans thrillers var enkelt och effektivt berättade. De homoerotiska elementen i vissa av hans filmer tillförde ett par intressanta nyanser. Särskilt i Batman & Robin där de homoerotiska elementen kan sägas vara filmens enda behållning. Och han slog till med ett mästerverk i form av Falling Down, som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Vila i frid, Joel. Du kommer att saknas, men aldrig glömmas.

Scrolla vidare för mer läsning! -->