Därför är Cancel Culture problematiskt
Att lyncha eller att inte lyncha, that's the question.
Det blåser stormiga vindar inom den svenska kulturvärlden just nu. Heta diskussioner om huruvida man ska skilja på verk och konstnär eller inte. Men hur är det egentligen? Kan man fortfarande titta på sin favoritfilm trots skådespelarens dåliga – eller förmodade dåliga – handlingar på sidan om?
I Pixars film "Insidan Ut" är det en scen där karaktären Glädje råkar välta ut två lådor ombord på Tankarnas Tåg. Den ena lådan innehåller faktabrickor och den andra åsiktsbrickor, men brickorna ser nästan likadana ut och är svåra att urskilja, så Glädje slänger ner dem i samma låda med argumentet att ”äsch, folk blandar ändå bara ihop dem!”.
Jag håller med Glädje. Det är svårt att gå in i en diskussion eller debatt utan att blanda ihop sina fakta- och åsiktsbrickor. Men det kan rent av vara farligt att lägga ut sina åsiktsbrickor innan det ens finns några riktiga faktabrickor. När det endast finns spekulationer kring vad som har hänt, och därför kan en sådan sak som Cancel Culture vara närmast livsfarlig om en person lynchas enbart på grund av andras åsiktsbrickor.
Ifrågasätts vi själva när våra idoler ifrågasätts?
Skådespelare, regissörer och producenter har ju en tendens att bli någonting större än de vanliga människor som de egentligen är. Vi som publik identifierar oss helt enkelt så pass starkt med vad dessa individer har skapat att vi skapar en personlig relation till dem.
Så när våra största idoler ifrågasätts – ifrågasätts inte vi själva då också?
Egentligen inte. I alla fall inte om man resonerar som min litteraturprofessor på universitetet. Hon menade att man alltid ska skilja på författare och text, när boken är klar har författaren lämnat och texten bör således inte tolkas utifrån författaren.
Så kan man inte resonera likadant med film – eller musik för den delen?
Kanske är det så att det blir för personligt när vi faktiskt ser personen framför oss på teven eller hör dess röst ur högtalarna, till skillnad från att läsa några ord på ett papper. Men det borde egentligen vara samma sak.
"En fin linje som enkelt krossas av Cancel Culture"
Det är en fin linje mellan skaparen och verket som enkelt krossas av Cancel Culture, trots att den borde gå att överskrida utan att man för den delen sympatiserar med skaparens dumheter. Missförstå mig rätt här - människor ska definitivt få stå för sina handlingar - men borde vi inte kunna njuta av kulturen och samtidigt utesluta dåligt uppförande?
Giganter som Woody Allen och Roman Polanski fortsätter att göra filmer, visas på bio och streamas på Netflix - trots allt som sagts om dem. Blir det inte därför lite missvisande om vi endast tillåter vissa tvivelaktiga människors verk att fortsätta existera men inte andras?
MER LÄSNING: Harry Potter – mer än J.K. Rowling