Batwoman – våra första tankar!
Ett Gotham i ruiner behöver en ny hjälte.
I dagarna har serien om "Batwoman" premiär – för första gången får vi se Batmans kusin Kate Kane på egen hand svepa in sig i den svarta manteln, tackla skurkar och försöka få Gotham på fötter igen. Vi har sett första avsnittet – kan Kate Kane stå sig mot en oändlig ström av superhjälteserier?
Avsnittet tar vid i ett Gotham i nästintill ruiner. Batman har inte synts vid på tre år och staden kryllar av kriminella gäng, som utnyttjar den förvirrade och ängsliga situationen. Kate Kane (Ruby Rose) återvänder från årtal av hård militärträning och möter en Gotham som hon inte alls känner igen.
I Batmans frånvaro leder i sin tur Kanes pappa Jacob en sorts hemmabyggd militärstyrka, som gör allt för att hålla staden i schack. Kane kämpar med ett hitta vad det är som hon kan bidra med, för hon är både arg och besviken. Som sin kusin Bruce Wayne bär hon på smärta. Likt han förlorade sina föräldrar, har hon förlorat sin mamma och älskade syster. Precis som den terroriserande superskurken Alice trillar Kane strax ner i sitt eget fladdermushål, och upptäcker att hennes kusin Bruce Wayne har en hemlig identitet som hon själv kan dra nytta av…
Ruby Rose är trovärdig i rollen.
Ruby Rose är mest känd som Stella i Orange Is the New Black (2013-2019) och som en bad-ass allround-konstnär som sjunger, skådespelar, dj:ar och modellar. Hennes Batwoman är miltals ifrån Melissa Benoists blonda lockar i Supergirl (2015-). Istället föredrar hon skinnjacka, motorcyklar och konkreta handlingar framför snicksnack. Det upplevs trovärdigt och det känns som att Roses riktiga personlighet inte är långt ifrån den karaktär som hon spelar.
Balansen mellan färgglad serietidning och allvarsam thrillerfilm är svår och det är något som många serietidningsadaptioner har bråkat med. Å ena sidan vill man hålla sig till originalberättelserna för att förnöja de mest inbitna serienördarna, men i efterdyningarna av Christopher Nolans The Dark Night-trilogi kan det tyckas mer intressant att gå det mörka, dystra hållet. Hittills ger Batwoman ett blandat resultat.
Skurken Alice, som inspireras av Alice i Underlandet, känns aningen tramsig i sammanhanget. Jag är själv ett stort fan av Lewis Carrolls psykedeliska barnbok och såg fram emot en gotisk tolkning av en så pass oskyldig karaktär. Intressanta citat från boken/filmen såsom ”Why is the raven like a writing desk?”, slänger hon ur sig mitt i en slagsmålsscen och det känns mest märkligt och dåligt kopplat till vad som egentligen sker. Jag förstår att det är så karaktären är uppbyggd i serietidningen, men här hade det kunnat vävas in snyggare utan att förlora hennes vrickade identitet.
Batwoman kan bli en underdog bland alla thriller-serier.
Kopplingen till kusinen Bruce Wayne är lite svajande och känns stundtals lite forcerad. Det verkar ligga lite nervositet bakom det hela – klassiska Batman är ju själva lockbetet för att nå ut till tittarna. När Kane av en slump upptäcker Waynes grotta är det som en lättnad för skaparna, för mig och för Kane själv. Nu kan hon släppas lös och bli den maskerade superhjältinnan hon alltid haft potential till att bli.
Att Ruby Roses Batwoman är öppet lesbisk, är en intressant spinn på en gammal gruffig, heteronormativ värld. Kanes sexualitet behandlas varken som ett passivt drivmedel för den manliga blicken eller används för politisk korrekthet; vi får istället se en finstämd kärlekshistoria, som är en fullt förståelig anledning till Kane frustration över tillvaron. Det lyfts allvarliga ämnen som LGBT-exkludering inom typiskt grabbiga institutioner. Något som är lika aktuellt i den glossiga serietidningsvärlden som i vårt skarpa dagsljus.