Marvel vs. DC – håller DC på att ta över?
Tyvärr, Marvel – DC gör just nu intressantare rullar.
Efter "Zack Snyder's Justice League" och inte minst "The Suicide Squad" börjar DC verkligen hamra ut en egen plats i superhjältesfären. Börjar Marvel kännas lite identitetslösa i jämförelse? I den här krönikan försöker jag reda ut det tilltrasslade garnnystan som är mina tankar.
En bra barndom byggs på superhjältefilmer. Så har kanske inte någon stor tänkare hittills uttalat sig, men nu passar jag på och sätter min vimpel i marken. Superhjältar är min grej. Exakt när våra vägar korsades minns jag inte, men lösa fragment om hur jag sitter kallsvettig och livrädd framför Tim Burtons Batman sipprar med jämna mellanrum upp till minnets yta.
Varje premiär har varit ett event. Med en nästintill plågsam iver har jag, ofta utklädd i något skränigt hemmabygge, avnjutit så gott som varenda superhjälte-eskapad sedan 2002. I onsdags parkerade jag rumpan i ännu en ljuvlig biofåtölj och underhölls exemplariskt av James Gunns våldsbonanza The Suicide Squad – en upplevelse några miljoner stenkast från Marvels familjevänliga dominans.
Jag älskar Marvel, men ibland vill jag bara ge upp. När samtliga hjältar har samma kvicka munläder och filmerna överlappar såväl stilistiskt som tonalt blir jag en smula uttråkad.
Missförstå mig inte, jag älskar Marvel.
Jag grät av lycka när Cap lyfte Mjölner och tuppade nästan av när Hulk drämde Chitaurin i fejan. Toppskiktet av MCU-filmerna är verkligen råtajta och otroligt underhållande. Variationen finns där – allt från Spideys high-school komedier till Captain Americas spion-thrillers.
Min poäng är det borde finnas mer. Av hittills 24 filmer är det försvinnande få som verkligen tar kreativa risker och visar egna artistiska uttryck. Variation erbjuds, men alltid inom Marvels mall.
Här ligger DC mil före och med "The Suicide Squad" ser försprånget nästan oändligt ut.
DC vågar ta risker.
Nu får jag det att låta som att The Suicide Squad är en perfekt film. Det är den verkligen inte. Gunns reboot är ganska stökig i sin struktur och en hel del skämtande och skojande landar i axelryck.
Det jag vill lyfta här är den extremt befriande kreativa risken som Gunn tillåts ta.
The Suicide Squad är ett 185 miljoner dollar dyrt lattjo lajban-avsnitt dränkt i inälvor. Om en shortsbärande vithaj delar ut knogmackor till en utomjordisk sjöstjärna så brukar det generellt betyda att kreatörens hjärna har tillåtits – och uppmuntrats – att löpa amok. Just nu hittar jag det hos DC och produktionsbolaget Warner Bros, och jag saknar det innerligt hos Marvel.
Och sen när blev Warner Bros förkämpar för artistisk integritet?
Är det inte samma kostymnissar som slaktade David Ayers Suicide Squad och la sina näsor i blöt i så gott som varenda Snyder-verse film? Jo, men någonting har bevisligen hänt.
En del i strategin har varit att avvika från loppet med Marvel och satsa på fristående superhjälterullar. Joker är och förblir ett mästerverk inom genren och Zack Snyder's Justice League var ett framgångsrikt experiment för att återvinna fansens gunst. Wonder Woman 1984 var visserligen ett fluffigt, illaluktande barnprogram, men några ägg behöver som bekant krossas för att en omelett ska kunna tillagas.
LÄS OCKSÅ: Nya bra actionfilmer 2021
En utmaning för Marvels kreatörer.
Jag avundas inte Marvels kreatörer. Det är en monumental uppgift att skapa en sammanhängande berättelse där samtliga mindre bitar ska kulminera i en avslutande firmafest.
Marvel huserar några riktiga visionärer i sitt mäktiga stall, där kanske Taika Waititi och Ryan Coogler lyser starkast. Deras röster framträder utan tvivel i deras bidrag till Marvels cinematiska universum, men alla skulle behöva hitta sin plats i Kevin Feiges mustiga mindmap.
Trubbiga kanter slätas ut och tjänar "the greater good" – detta börjar jag tröttna på.
Vad innebär detta för framtiden? Tja, jag har ingen aning. Båda läger tycks gå in i ett fullskaligt multi-verse krig där Michael Keaton återvänder som läderlappen i The Flash och Tobey Maguire ryktas dela bioduk med Tom Holland i kommande Spider-Man.
Disneys uppköp av 20th Century Fox har ju hittills inte burit någon frukt på våra superhjälteskärmar, utöver Evan Peters korta flirt i WandaVision, så kanske väntar Marvel på att explodera i kreativ mångfald?
Vem vet, om Wolverine, Punisher och inte minst Deadpool tillåts löpa amok i Musse Piggs förlovande land kanske de artistiska riskerna tillåts blomstra? Vad vet jag, men jag vet vad jag hoppas på.
Jag vill dock vara tydlig med att jag inte säger att varken DC eller Marvel är bättre än den andra. Jag vill inte spä på något toxiskt fandom-krig och ge tangentkrigarna vatten på sin kvarn. Konkurrens är bra och leder till högre kvalitet, och jag hoppas att alla lär sig av varandra – det är så en spandexdräkt ska sys.
LÄS OCKSÅ: MCU-filmerna rankade från sämst till bäst