Göteborg filmfestivals program är “bästa på länge“ – här är höjdpunkterna

Göteborg filmfestivals program är “bästa på länge“ – här är höjdpunkterna

Eric Diedrichs
Uppdaterad kl. 18:55 | Publicerad 09 januari 2024 kl. 15:50
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så mycket att se fram emot!

Snart är det dags för årets upplaga av filmfestivalen i Göteborg och Filmtopps Eric Diedrichs är extra sugen på att slå sig ner i biomörkret.

Känner du det? Det blåser positiva vindar. Hur kallt det än är – inte minst här på kontoret där värmeanläggningen frusit sönder – är jag alldeles varm inombords. Tidigare i dag släppte nämligen Göteborg Film Festival sitt program för årets upplaga, och det ser rent ut sagt fantastiskt ut.

Nu är variationen jag efterfrågat här

Även om nästa år markerar mitt tionde besök på Nordens största filmfestival så är man väl fortfarande någon sorts unghund i de fårade kritikernas sällskap, men "gröngölingsåren" är förbi. Många filmer har det blivit i festivalens lokaler, men sällan har jag på förhand varit lika entusiastisk som jag är i dag. Ifjol skrev jag till och med en ganska tjurig krönika där jag ställde frågan om när festivalen ska visa filmerna vi vill se.

Svaret var tydligen 2024.

Min kritik har främst legat i att festivalen har varit närmast löjligt fokuserad på att visa "festivalfilm". Även om "festivalfilm" så klart hör hemma på en filmfestival, kan väl ingen vilja spendera en vecka med att konsumera stillsamma dramer på främmande språk om arbetslöshet? Lite raljant, absolut, men du fattar vad jag menar.

May December
Natalie Portman och Julianne Moore i "May December". Foto: Scanbox Entertainment

Från gravplundrare till Ewan McGregor som hedersgäst

Redan när de första titlarna presenterades blev jag go och glad – filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists underbara zombieroman Hanteringen av odöda, Todd Haynes Ingmar Bergman-osande psykodrama May December med Natalie Portman och Julianne Moore, Alice Rohrwachers gravplundraräventyr Chimären, som Alma Pöysti tipsade mig omGabriela Pichlers nya TV-serie! Ewan McGregor som hedersgäst! Bra variation.

Mads Mikkelsen i Bastaden
Mads Mikkelsen i "Bastaden". Foto: Nordisk Film

Från Anthony Hopkins till tragikomiska satirer

När jag skummar igenom programmet hittar jag fler godbitar som får mig att skutta jämfota:

  • Röd himmel – kammardrama om narcissistisk romanförfattare (Christan Petzold, Tyskland).
  • The Stones and Brian Jones – dokumentär om en av rockhistoriens största offer för psykedeliska preparat (Nick Broomfield, Storbritannien).
  • Cobweb - i mästarens nät – sydkoreanska mästaren Song Kang-ho (Parasit, Memories of Murder) spelar pressad regissör i filmsatir av mannen bakom I Saw the Devil (Kim Jee-Woon, Sydkorea).
  • Bastarden – Danmarks Oscarsbidrag med Mads Mikkelsen som avdankad soldat i en sorts hämndlysten västernfilm (Nikolaj Arcel, Danmark).
  • Mother, Couch – Svenskregisserat psykologiskt drama med Ewan McGregor i huvudrollen (Niclas Larsson, Sverige).
  • Eternal – storslagen sci-fi på Atlantens botten där en oroväckande spricka uppenbarar sig (Ulaa Salim, Norge).
  • Tótem – prisbelönat ensembledrama om en mexikansk storfamiljs födelsedagsfirande som myllar ut i mer sorg än glädje (Lila Avilés, Mexiko).
  • Hypnosen – satir om entreprenörer där sociala normer slås ur spel med lite hypnos. Asta Kamma August spelar huvudrollen (Ernst De Geer, Sverige).
  • Madame Luna – efter floppen med Morbius är Daniel Espinosa tillbaka med något helt annat – ett drama om en människosmugglare i en maffiafilm (Daniel Espinosa, Sverige)
  • Uppropet Simon J. Berger guidar oss inte bara genom Sveriges historia och lever rövarliv i Exit, här spelar han en hänsynslös gruvföreståndare i Nordnorsk arbetarvästern (Nils Goup, Norge).
  • The Zone of Interest – Efter att ha bjudit på märklig rymdinvasion i Under the Skin och hänsynslösa gangsters i Sexy Beast dukar regissören Jonathan Glazer upp ett udda drama om en Auschwitz-kommendant som lever ett idylliskt liv präglat av trädgårdspyssel precis jämte det fruktade massavrättningslägret (Jonathan Glazer, Storbritannien).
  • Club Zero Mia Wasikowska drillar elever på ett elitinternat i en ny, obehaglig och komisk satir om ätstörningar (Jessica Housner, Österrike)
  • Ansalem – Wim Wenders har stått för min kanske värsta biovistelse någonsin, men han har också gjort några mästerverk. Nu är han aktuell med en dunderhyllad dokumentär om konstnären Anselm Kiefers. Jag är både skeptisk och hoppfull.
  • Firebrand – Alicia Vikander och Jude Law i kostymdrama om Henrik VIII (ja, han som halshögg sina fruar) (Karim Aïnouz, Storbritannien)
  • Möte i Rom – danskt med Rolf Lassgård i ett romantiskt triangeldrama som sägs vara en hyllning till gamla filmpärlor (Niclas Bendixen, Danmark)
  • En doft av kärlek - Pot au Feu – bejublad aptitretare om 1800-talskock i Frankrike. Juliette Binoche står för matlagningen (Tran Anh Hung, Frankrike)
  • One Life – ingen mindre än Sir Anthony Hopkins spelar huvudrollen, en ödmjuk aktiemäklare som räddar hundratals barn i Prag före andra världskrigets utbrott (James Hawes, Storbritannien).

Bäst av allt är att det garanterat finns en hel del fler guldkorn som jag har missat i min iver. Jag hoppas att vi ses i biomörkret.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL