Game of Thrones – 804 – Intrigerna tätnar

I tidigare säsonger av "Game of Thrones" tog allt väldigt lång tid. Jag menar, hur länge var Jon Snow (Kit Harington) norr om The Wall första gången? Åtminstone en säsong eller två. Sedan förra säsongen är det dock lite snabbare ryck. Ni som läste våra recensioner av förra säsongen, vet att jag tyckte det gick lite väl snabbt.

Även i åttonde säsongen går det undan i "Game of Thrones". Men nu har i alla fall jag vant mig lite vid det lite rappare tempot. Förra avsnittet var ett händelserikt sådant, då vi fick se våra hjältar i Norden göra upp med the White Walkers. Frågan är dock om säsongens fjärde avsnitt, The Last of the Starks, inte hinner med lite mer.

Segerfesten

Efter att ha sagt farväl till sina fallna vänner, har våra hjältar i Winterfell en segerfest. Till en början är det rätt dämpat i den stora salen. Sedan blir det desto mer uppsluppet. Det finns så många karaktärer i Game of Thrones att det blir lätt att glömma vissa av dem. Det var lite av en överraskning att Gendry (Joe Dempsie), en oäkting till Robert Baratheon, blir en länsherre och tilldelas Storm’s End av Daenerys (Emilia Clarke).

Det var nog ingen som trodde att Arya (Maisie Williams) skulle tacka ja när Gendry, modig av sin nya status och en hel del vin i blodet, friade till henne. Hon kommer aldrig vara en lady, precis som hon säger. Hon har ett par namn kvar på sin dödslista. Och efter att ha dödat ledaren för en odöd armé har hon faktiskt rätt att vara lite morsk. Det känns lite som cirkeln är sluten när hon slår följe med The Hound (Rory McCann), som också har en gås plockad i King’s Landing. En väldigt stor gås med ett väldigt stort svärd.

Tormund (Kristofer Hivju) blir full som bara han kan, berömmer högljutt Jon och gör en sista framstöt mot Brienne (Gwendoline Christie). Jag trodde faktiskt att det skulle bli de två. Men under åren som gått har jag glömt den ganska så speciella relationen mellan henne och Jaime (Nikolaj Coster-Waldau), som är den man hon spenderar natten med. Ett av avsnittets mest hjärtskärande ögonblick kommer när Jaime lämnar Winterfell, inte för att han inte älskar Brienne, utan för att han tycker han är lika hemsk som Cersei (Lena Headey) och måste försöka rädda henne.

Intriger

Begravningsbålen har knappt hunnit slockna innan hjältarna börjar intrigera mot varandra. Jon Snow är som den där killen jag gick i mellanstadiet med som inte kunde behålla en hemlighet. Snart har hemligheten om hans ursprung spritt sig till alla i familjen Stark och till Tyrion (Peter Dinklage) och Varys (Conleth Hill). Jag förstår att Daenerys bad Jon att hålla det hemligt; detta är de absolut sista personerna i hela världen som ska ha den här informationen. Huset Stark litar inte på Daenerys och Tyrion och Varys är de värsta intrigmakarna i de sju kungadömena.

Det tar inte Varys mer än fem minuter att föreslå att de ska ställa sig bakom Jon, trots att denne inte vill ha tronen. Alla påståenden Varys gör stämmer. Jon borde sitta på tronen just för att han inte vill, för att folk dras till honom och litar på honom och för att Daenerys aldrig skulle kunna tänka sig dela tronen med någon.

Ni som läst mina tidigare texter vet att jag inte är direkt överförtjust i Daenerys, Hon har blivit lite av en makthungrig tyrann; det spelar ingen roll att hon säger att hon menar väl när hon i nästa stund avrättar besegrade fiender med en jävla drake. Men vi har följt henne i åtta år, genom öknen, över havet och upp till Norden. Det känns ovärdigt att hon skulle bli huggen i ryggen av sina egna rådgivare. Även om det skulle vara väldigt Game of Thrones.

Den sista oförrätten

Avsnittet hinner även med att bjuda oss på en brutal konfrontation mellan Daenerys och Cerseis styrkor. Det är lätt att tro att inget kan stoppa en drake. Euron (Pilou Asbæk) jämnade sannerligen ut oddsen med de där stora ballistorna, som sköt ner en drake och förintade Daenerys flotta. Det kommer göra uppgörelsen mellan de två arméerna mer spännande.

Game of Thrones har en förmåga att få publiken att verkligen känna när karaktärer dör. Många av oss minns nog fortfarande the Red Wedding som ett av TV-historiens mest drabbande avsnitt. Även om många dog i förra avsnittet, kan det inte riktigt mäta sig med hur det känns när The Mountain (Hafþór Júlíus Björnsson) avrättar Missandei (Nathalie Emmanuel). Det är brutalt, det är drabbande, det är Game of Thrones.

I det ögonblicket kommer de gamla bekanta känslorna tillbaka; The Mountain och Cersei är ärkeskurkar som måste besegras. Släng med Qyburn (Anton Lesser) också, den lismande, omoraliska och oetiska lilla råttan. Dessa känslor speglas i Daenerys ögon (kanske inte det jag skrev om Qyburn; det är min åsikt) när hon ser en av sina närmaste vänner bli avrättad medan Cersei leende ser på.

Det har utlovats att nästa avsnitt kommer vara i samma klass som slaget om Winterfell. Så nu kanske vi äntligen får se när ärkeskurkarna får vad de förtjänar.