Game of Thrones – 802 – Sista natten med krigarna

Den åttonde och sista säsongen av Game of Thrones fick inte direkt en rivstart med förra veckans avsnitt, som i mångt och mycket gick ut på att få alla hjältarna samlade i Winterfell. Denna veckas avsnitt fortsätter i samma lugna tempo. Men det finns ändå stora skillnader mellan avsnitten. Detta är helt klart det bättre av de två.

Den onde riddaren som blev en hjälte

Förra avsnittet avslutades med ankomsten av Jaime Lannister (Nikolaj Coster-Waldau). Detta är mannen som mördade Daenerys (Emilia Clarke) far och har varit en svuren fiende till hela huset Stark. För att inte tala om att han knuffade ut Bran (Isaac Hempstead Wright) från ett fönster. Jaime har haft en väldigt intressant karaktärsutveckling. Trots alla synder och onda dåd, både personligen utförda och de utförda av hans hus, har han utvecklats från en ond riddare till en hjälte.

Daenerys är på sitt vanliga hänsynslösa humör och vill avrätta honom. Sansa (Sophie Turner) är två steg bakom henne. Tyrion (Peter Dinklage) är den första att stå upp för sin bror. Han vet, precis som vi, att Jaime alltid drivits av lojalitet och kärlek. Det tog honom bara ett tag att inse att Cersei (Lena Headey) inte förtjänar hans lojalitet och kärlek. Brienne (Gwendoline Christie) står även hon upp för Jaime, som tillåts ansluta sig till våra hjältar i Winterfell. Detta tycker jag är helt på sin plats. För i mina ögon är Jaime en av hjältarna.

Ormens huvud vs. Världens minne

När Tormund (Kristofer Hivju), Dolorous Edd (Ben Crompton) och Beric Dondarrion (Richard Dormer) anländer till Winterfell får vi veta att de dödas armé bara är en dagsmarsch bakom dem. Våra hjältar är nu en dag från den största sammandrabbningen någon av dem någonsin varit med om.

Det konstateras på en gång att de levande inte kan besegra de döda i ett regelrätt slag. Jon (Kit Harington) har en teori om att nyckeln till seger är att döda deras befälhavare The Night King – att hugga huvudet av ormen helt enkelt. Bran är ju numera The Three-eyed raven, världens minne med andra ord. För att förinta världen, behöver The Night King döda dess minne. Planen är således att använda Bran som lockbete. Det är en bra plan, men jag misstänker att det inte kommer vara riktigt så enkelt som våra hjältar hoppas.

Detta är "Game of Thrones". Det är aldrig så enkelt som det verkar. Det är som att spela schack och motståndaren plötsligt drar fram två extra drottningar och placerar dem lite var hen vill på schackbrädet. Drottningarna kan i det här fallet vara drakar, en slug strategi eller någon annan form av ess i rockärmen.

Sista natten med krigarna

Att även detta avsnitt hade ett så pass lugnt tempo oroade mig lite. För den sista säsongen av Game of Thrones har bara sex avsnitt. Det gäller ju att få upp tempot lite om våra hjältar ska hinna besegra både de dödas armé och Cersei, reda ut vem som ska få regera var och möjligen ge oss ett lyckligt slut för i alla fall några av karaktärerna (inte något jag tror vi kan räkna med att alla får).

Men i och med att alla nu vet att detta är sista natten innan den största och kanske sista striden, blir det en rätt speciell natt. Lite som Sista natten med gänget. Somliga passar på att älska en sista gång medan andra dricker ett sista glas. Många passar på att hedra sina vänner och släktingar.

Jaime och Tyrion återförenas och pratar om de viktiga sakerna, som deras far, Jaimes lojalitet och kärlek till Cersei och det faktum att de båda längtar tillbaka till den tid då de egentligen var väldigt trasiga människor.

Snart ansluter sig flera andra till de två bröderna, som sitter vid en brasa. Två av dessa är Brienne och hennes väpnare, Podrick (Daniel Portman). Podrick sjunger en visa och Brienne dubbas till riddare av Jaime. Att kvinnor inte ”ska” dubbas till riddare är det ingen som bryr sig det minsta om. För om någon någonsin har förtjänat att bli dubbad till riddare är det Brienne, som förkroppsligar vad ridderlighet innebär.

Min personliga favoritdel av hela avsnittet är när Tormund förklarar hur han fick smeknamnet ”Giantsbane”. Historien involverar en tioårig Tormund som dödar en jätte och sedan dias av jättens fru i tre månader, vilket är anledningen till att Tormund är så stor. Det är i alla fall vad han påstår. Han avslutar sin berättelse med att halsa mjöd ur ett stort horn. Mjödet rinner nerför hans haka och ner i hans skägg.

Strax därefter ljuder hornen som markerar de dödas ankomst. Väntan är över. I nästa avsnitt äger slaget mellan de levande och de döda rum.

Tror ni de levande kommer segra? Vilka tror ni inte kommer överleva slaget?