Förväntningar och farhågor – Star Wars: The Rise of Skywalker
Kommer J.J. lyckas knyta ihop trådarna i sagans storartade final?
Äntligen är det dags för våra intergalaktiska bundisar att slutföra sina rymdäventyr. Den 18 december knyter Disney ihop sin något spretiga trilogi-påse på biografer runt om vårt avlånga land. Gör dig redo för ett mustigt crescendo där hesa antagonister, kulörta ljussablar och mysigt diplomatiska robotar översvämmar samtliga bildrutor.
En hel filmvärld håller andan och slutresultatet kommer onekligen att forma den populärkulturella terrängen i åratal framöver. Förväntningarna och farhågorna har trängt in i vår atmosfär och det är omöjligt att inte råka andas in en gnutta för varje dag vi kommer närmare premiärdatumet. Därför ska vi på Filmtopp nu bena ut dessa ordentligt. Detta är förväntningar och farhågor inför "Star Wars: The Rise of Skywalker".
Förhoppningar
Knyt ihop alla nio filmer.
Detta hoppas jag, och tror, kommer ändras i och med Rise of Skywalker. Den ursprungliga hexalogin är som bekant historien om Anakin Skywalkers uppgång och fall och än så länge har jag svårt att se var Disneys nya trilogi platsar in i det pusslet. Jag hoppas att del nio rätar ut frågetecknen med mer tyngd än självaste Jabba The Hutts matchvikt.
Avsluta sagan definitivt – inga hintar om uppföljare, spin offs eller prequels.
En sak är säker: somliga Star Wars-fans är mer än en smula överbeskyddande gentemot sitt älskade sci-fi epos. Hatets maskineri har spunnits till leda och sociala medier har alltjämt börjat likna en ilsk pöbel med högafflar och automatvapen i högsta hugg. Publikens röst har varit tydlig: vattna inte ur Star Wars.
Dessvärre tillhör även undertecknad en av dessa röster trots min tillsynes harmoniska uppsyn. Därför hoppas jag innerligt att Disney håller sitt löfte och chillar lite med gaspedalen efter Episod 9. Bespara mig därför minsta hint om framtiden, det förgångna eller alternativa tidslinjer i del 9. Avsluta sagan med värdighet och låt rökridån blåsa förbi innan planer för framtiden presenteras.
Farhågor…
Fortsatt ”witty”.
Kalla mig lastgammal surpuppa men håll rappa kommentarer och festliga tillrop på ett minimum i min rymd-opera. Star Wars har alltid varit roliga men humorn har härstammat från karaktärerna på ett eller annat sätt, så som C3PO:s nojande eller Han Solos kaxighet. Episod sju och åtta var ofta svindlade nära nedgradera karaktärerna till tillspetsade skämtmaskiner – något som helt missar poängen.
Originalfilmerna hade, trots björndräkter och plastiga hjälmar, alltid en viss tyngd i stegen som jag redan som barn uppskattade. Sagan om ljus vs mörker behöver inte lätta på trycket med vitsar var och varannan minut utan håll allvaret vid liv i del nio.
Kreativ spretighet.
Det smärtar mig att bre på ytterligare mögligt pålägg på den redan ganska sunkiga mackan som är ”The Last Jedi”. Rian Johnsons åttonde del var inte på något vis en usel film och har många kvalitéer jag gärna lyfter. Filmen tog många vågade och kaxiga risker – en ambition jag efterlyser i moderna blockbusters. Dock kommer jag inte ifrån att The Last Jedi introducerade mycket som skaver ur en kreativ synvinkel.
Jag vet! Originaltrilogin hade, precis som Disneys trilogi, också olika regissörer vid rodret. Dock kändes den kreativa kursen alltid intakt och det kan jag tyvärr inte säga om våra moderna alster där jag, än så länge, har svårt att hitta övergripande tematik. Frågan är om J.J. verkligen lyckas knyta samman alla spretiga trådar som slängts ut under resans gång.
Detta var våra förväntningar och farhågor inför The Rise of Skywalker. Ses vi på premiären månne?