Förhoppningar och farhågor: Glass (2019)
Kommer Shyamalan lyckas knyta ihop sin trilogi?
Regissören som i sin karriärs startgropar lovordades som "den nya Spielberg" är återigen tillbaka. Efter braksuccén "Sjätte sinnet" spåddes M. Night Shyamalan en karriär välsignad filmgudarna – tills allt brakade ihop.
En handfull brakfloppar senare blev istället namnet Shyamalan synonymt med fiasko, ända tills thrillern Split återigen pumpade liv i regissörens varumärke. Tre år har gått och nu ämnar Night bevisa att formtoppen är ihållande med uppföljaren Glass. Idag kan du läsa om våra förväntningar och farhågor inför filmen.
"Glass" har svensk biopremiär 18:e januari.
Förhoppningar
Behåll genre-mixen
"Unbreakable" var något så unikt som en återhållsam, existentiell superhjälte-rulle. Ett intressant grepp som gav den mer gemensamt med dramats filmiska språk än den bombastiska superhjälte-genren.
Med uppföljaren Split bevisade Shyamalan återigen att han bemästrar spänningens ädla konst. James McAvoy gavs licens att stjäla showen och det gjorde han utan några som helst problem och lyckades sprida en hel del kalla kårar i biosalongen. Jag hoppas innerligt att Shyamalan behåller detta kluster av genres och gör något eget av del tre och på så vis undviker superhjälterullarnas idag lite träiga retorik.
Pigga skådespelarprestationer
Jag hoppas innerligt att "Glass" vågar skaka liv i sina huvudrollsinnehavare. James McAvoy är jag inte speciellt orolig för – utan det är vid Samuel L. Jackson och Bruce Willis som skon klämmer för min del. Willis magnetiska karisma från 90- och 00-talet är en alltmer sällsynt syn på biodukarna numera och även L. Jackson går ofta på autopilot.
Om Shyamalan lyckas skaka liv i sina titaner i huvudrollerna kan Glass bli precis hur dynamisk och underhållande som helst. Jag ber till filmgudarna att så är fallet.
Farhågor
Identitetslös superhjältefilm
Att kalla superhjältegenren för etablerad i Hollywood idag vore en grov underdrift och det är synd av mig att klaga. Jag älskar superhjältefilmer, men marknaden börjar sannerligen fyllas till bredden.
Min oro är att Glass inte hittar sin egna identitet i myllret av trikåer, mutanter och gudar. Hur kan sammandrabbningen mellan The Beast, David Dunne och Mr Glass kännas fräsch och pigg i en övergödd genre? Jag hoppas att Shyamalan sitter inne på svaret!
Mr Shyamalan...
Att sparka in öppna dörrar är ingen konst, jag vet. Men mitt största orosmoln inför Glass är just regissörens minst sagt sporadiska hopp i kvalitet. I dagsläget ligger sannolikheten för att Glass blir ett bottennapp på ca 50 procent baserat på regissörens cv. Inga förtroendegivande siffror
Undertecknad gillade Split, men var inte stormförtjust. Dock håller jag samtliga tummar och tår för att Glass blir en ypperlig trilogiavslutning.