Filmtopp tippar vinnarna på Oscarsgalan 2024

The Academy of Motion Picture Arts and Sciences har belönat årets bästa prestationer inom film sedan 1929 under Oscarsgalan, som ibland även kallas The Academy Awards. Själv har jag tittat på galan varje år sedan 2001. Det senaste decenniet har jag dessutom sett alla filmer som är nominerade i kategorierna bästa film, bästa foto, bästa regi, bästa manus (både originalmanus och manus baserat på förlaga) och, så klart de fyra skådespelarkategorierna.

Ett problem som har blivit allt större, särskilt de senaste tio åren, är att akademin gärna nominerar så kallade "biopics", det vill säga filmer om en känd människas liv. Dessa filmer följer oftast en tröttsam mall och är för det mesta rätt tråkiga. Det är inte vidare många människor som ser dessa filmer. Ibland känns det som att enda anledningen till att de görs är så att kända skådespelare, som har tjänat en förmögenhet på gamla hederliga popcornfilmer, kan gå upp eller ner lite i vikt, sätta på sig lite smink och få gå hem med en gyllene statyett.

Flera sevärda biopics på årets gala

Även i år är det flera filmer som handlar om verkliga människor, men denna gången är alla sevärda utom en. Den enda film som kan beskrivas som en rätt tråkig biopic är Maestro, filmen som handlar om kompositören och dirigenten Leonard Bernstein. Bradley Cooper både regisserar och spelar huvudrollen. Jag hade en konversation med vår chefredaktör, Eric Diedrichs, om filmen. Vi är både rätt överens om att det är snygg och lite intressant, men även tråkig, film – Cooper verkar mest vilja visa hur duktig han är. Förhoppningsvis går Maestro, som är nominerad i fem kategorier, hem tomhänt.

I övrigt är det ett förvånansvärt mångfacetterat startfält i år. Det kommer bli en spännande Oscarsgala, känns det som. Oppenheimer leder startfältet med sina 13 nomineringar, tätt följd av Poor Things med 11 nomineringar, Killers of the Flower Moon med 10 nomineringar och Barbie med 8 nomineringar.

I vanlig ordning har jag sett alla filmer i ovan nämnda kategorier. I denna krönika kommer jag redovisa vilka filmer jag tror vinner och vilka jag hoppas vinner. Ibland är det samma film. I somliga kategorier kommer jag även lyfta filmer som jag inte kan låta bli att hålla tummarna för, även om de kanske inte är de värdigaste vinnarna.

I år kommer jag presentera kategorierna i intresseordning. Vi börjar nedifrån.

Bästa originalmanus

Tror: Fritt fall/Anatomy of a Fall – Justine Triet och Arthur Harari

En man dör under mystiska omständigheter. Hans fru ställs inför rätta för mord. Det enda vittnet är parets blinda son. Det är en väldigt intim granskning av en trasig relation och en trasig människa. Ibland känns det nästan som att det är offret som står inför rätta. Sandra Hüller, som är nominerad för bästa kvinnliga huvudroll, lyckas spela sin roll på ett sätt som får karaktären att kännas smått osympatisk, men samtidigt är det svårt att inte sympatisera med hennes situation. Anatomy of a Fall vann en Golden Globe för bästa manus och skulle vara en värdig vinnare även på Oscarsgalan

Hoppas: May December – Samy Burch

Filmen följer en skådespelerska, spelad av Natalie Portman, som spenderar ett antal dagar i sällskap med en kvinna, spelad av Julianne Moore, och hennes familj. Kvinnan ifråga inledde sin relation med sin nuvarande man när hon var 36 och han var 14. De blev påkomna och kvinnan satt i fängelse i flera år. De lever numera ett ganska vanligt, och ärligt talat rätt banalt, liv, men allteftersom skådespelerskan pratar med människor som var närvarande när relationen inleddes förstår vi att saker och ting är långtifrån vanliga eller banala.

Moores karaktär är naiv trots att hon utnyttjat en pojke sexuellt medan skådespelerskan är skoningslös i sitt grävande och ”förberedande” för rollen. Filmen är löst baserad på verkliga händelser och kryper in under skinnet på en. Det hade varit kul om filmen hade uppmärksammats med en Oscar.

Övriga nominerade:
The Holdovers – David Hemingson
Maestro – Bradley Cooper och Josh Singer
Past Lives – Celine Song

Bästa manus efter förlaga

Tror: American Fiction – Cord Jefforson

En afroamerikansk författare som har publicerat ett antal böcker, men som aldrig har uppnått någon popularitet, skriver en bok som använder, vad han anser, de stereotyper som vita läsare förknippar med ”svarta” författare. Han gör det på skämt, men snart är boken en av årets mest populära böcker. Det är en historia som mest är lite smårolig, men mycket mer än så är det inte. American Fiction vann en BAFTA (brittiska motsvarigheten till en Oscar) i denna kategori, vilket gör den till lite av en favorit.

Hoppas: The Zone of Interest – Jonathan Glazer

Den här filmen utspelar sig i ett fint familjehus som ligger precis utanför muren till dödslägret i Auschwitz i början av 40-talet. Huset ifråga tillhör kommendanten Rudolf Höss, som översåg utrotningen i dödslägret. Jag googlade och cirka 3 miljoner människor mördades i det dödslägret. Filmen skildrar idyllen i familjehuset. Under filmens gång ser vi rökmolnen från dödslägrets masugnar i bakgrunden. Vi hör folk skrika. Då och då får vi se de fångar som används som slavar. Under en scen diskuterar Höss hur ”processen” i dödslägret ska effektiviseras med ett par ingenjörer, som besöker honom i hans hemmakontor.

Jag kommer inte ihåg vilken recensent som sa det eller skrev det, men hen sa det bäst: ”Ondskan har aldrig varit mer banal.” Vår egen recensent, Oskar Petterson, skrev ”Obegriplig ondska” om karaktärerna i filmen. The Zone of Interest är sannerligen en av årets bästa filmer och förtjänar att vinna något för att uppmärksammas.

Övriga nominerade:
Barbie – Greta Gerwig och Noah Baumbach
Oppenheimer – Christopher Nolan
Poor Things – Tony McNamara

Bästa foto

Tror/Hoppas: Oppenheimer – Hoyte van Hoytema

Hoyte van Hoytema föddes i Schweiz och har holländska föräldrar, men bodde i många år i Sverige och har själv beskrivit det som att han känner sig ”adopterad” av Sverige. Han är vårt största Oscarshopp i år. Och jag tror han kommer knipa den där Oscarn med lätthet.

Oppenheimer handlar alltså om Robert Oppenheimer, som ledde arbetet med att ta fram atombomben. Somliga tycker att filmen är för lång och en smula tråkig. Jag kan hålla med om att filmen hade mått bra att av att klippas ner lite, men det går inte att bortse från det faktum att det är årets snyggaste film. Sekvensen när atombomben detoneras är ren och skär filmmagi, signerad van Hoytema. I min bok är han årets mest självklara vinnare.

Övriga nominerade:
El Conde – Edward Lachman
Killers of the Flower Moon – Rodrigo Prieto
Maestro – Matthew Libatique
Poor Things – Robbie Ryan

Bästa kvinnlig biroll

Tror: The Holdovers – Da’Vine Joy Randolph

Randolph spelar en kokerska på 70-talet i denna film, som utspelar sig under jullovet på ett internat. Randolphs karaktär reflekterar nog tidsperioden bäst, då hennes son nyligen dött i Vietnam. Randolph porträtterar sorg på ett väldigt realistiskt sätt. För det mesta är hon melankolisk och verkar nästan lite disträ. Sorgen slår till när hon minst anar det. Alla som någonsin förlorat någon de älskar kan relatera till detta. The Holdovers är en väldigt bra film, och det hade varit kul om den fick i alla fall en statyett.

Hoppas: Purpurfärgen/The Color Purple - Danielle Brooks

Steven Spielberg gjorde Purpurfärgen 1985. Filmen handlar om afroamerikanska kvinnor i början av 1900-talet i den amerikanska södern och de svårigheter de utsätts för. Filmen gjordes senare om till en Broadwaymusikal och den film som nu är nominerad är alltså filmatiseringen av musikalen. Filmmusikaler kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och The Color Purple är en oerhört välgjord musikal med rent ut sagt skitbra sång- och dansnummer. Det är fy skam att filmen inte har fler nomineringar. Brooks spelar i alla fall den tuffaste av alla kvinnorna. Den där tuffheten är bra för det mesta, men gör även att hon råkar ut för en del. Brooks spelade samma roll i Broadway-uppsättningen och skiner verkligen i sina scener.

Övriga nominerade:
Oppenheimer – Emily Blunt
Barbie - America Ferrera
Nyad – Jodie Foster

Bästa manlig biroll

Tror/Hoppas: Oppenheimer – Robert Downey Jr.

Robert Downey Jr. har verkligen rensat upp under den så kallade ”Awards season”; han har vunnit pris efter pris för sin prestation som Lewis Strauss, som var en nyckelmedlem i den kommission som ledde arbetet med atombomben. Downey är mest känd för att ha spelat Iron Man, så det är lätt att glömma att han kan göra mer än bara spela smart, snygg och rolig.

Karaktären Strauss i Oppenheimer är en av de främsta anledningarna (tillsammans med fotot) att jag gav filmen en fyra när jag recenserade den. Det spel Strauss spelar bakom gallerierna, som vecklas ut långsamt för oss och som inte avslöjas helt förrän i slutet av filmen, är en uppvisning av Christopher Nolans förmåga som berättare. Downey spelar rollen nedtonat för det mesta. När han äntligen släpper sin ”mask” mot slutet av filmen fick jag gåshud. Ge den här mannen en statyett!

Håller tummarna: Poor Things – Mark Ruffalo

Samtidigt kan jag inte låta bli att hålla tummarna lite för Mark Ruffalo. Han är annars mest känd som en av Hollywoods trevligaste och mysigaste skådespelare, men i Poor Things spelar han en sol-och-vårare som förför Emma Stones huvudkaraktär. Det går inte alls som planerat för honom. Ruffalo ger uttryck för fåfänga, avundsjuka och barnslig ilska på ett sätt som är så jävla underhållande – och helt olikt honom – att han har gett mig några av årets bästa skratt. Jag kan liksom inte låta bli att heja lite på Ruffalo i år.

Övriga nominerade:
American Fiction – Sterling K. Brown
Killers of the Flower Moon – Robert De Niro
Barbie – Ryan Gosling

Bästa kvinnlig huvudroll

Tror/Hoppas: Emma Stone – Poor Things

Emma Stone spelar en sorts "Frankenstein-kvinna" i knasbollen Yorgos Lanthimos senaste film. I början undrade jag om Akademin hade tappat vettet som nominerade Stone för att spela en infantil vuxen, men det är en karaktär som går från att vara som ett barn till att vara en stark feminist under filmens gång. Och Lanthimos har, i vanlig ordning, tagit en jävligt underlig väg för att komma dit, en väg som bara han kan hitta. Stones karaktär tappar aldrig riktigt sin oskuldsfullhet, medan hennes intellekt och integritet utvecklas. De av oss som intresserar oss för karaktärsutveckling kan inte annat än älska henne. De som bara tycker om knasigheter och komiska infall älskar henne nog minst lika mycket. I min bok är Stone den värdigaste vinnaren i denna kategori i år.

Nej, nej, för fan: Killers of the Flower Moon – Lily Gladstone

Jag har svårt för Martin Scorsese. Killers of the Flowers Moon är inget undantag. Filmen skildrar hur vita män gifter sig med rika kvinnor från urbefolkningen i Oklahoma och sedan mördar alla andra arvingar. Gladstone spelar en av dessa kvinnor. Jag tycker hennes karaktär mest är tråkig. Hon vann en SAG (skådespelarnas fackförbund i USA) för sin prestation, vilket jag tycker är helt obegripligt. Jag kommer be alla mina vänner hålla tummarna för Stone, så att Gladstone inte vinner. Ni vet, för säkerhets skull.

Bästa manliga huvudroll

Tror: Oppenheimer – Cillian Murphy

Jag tycker Cillian Muprhy är en mycket bra skådespelare, men jag är, ärligt talat, inte imponerad av hans prestation i Oppenheimer. De främsta anledningarna till att jag tycker att Oppenheimer är en bra film är regin, fotot och Downeys prestation. Murphy har dock vunnit de flesta andra priser för sin prestation, så det är troligt att även vinner en Oscar. Akademin är ju dessutom svaga för biopics, även när det inte handlar om en sångare som knarkar och sedan finner Gud eller något annat tjafs.

Hoppas: Rustin – Colman Domingo

Domingo kommer inte vinna. Så är det bara. Men jag kommer ändå hålla tummarna för honom. Rustin handlar om Bayard Rustin, som anordnade en stor marsch för lika rättigheter under 1963. Det låter inte vidare spännande kanske, men det är ett väldigt bra porträtt av en man som inte bara behövde kämpa för lika rättigheter för afroamerikaner, utan även behövde överkomma intolerans på grund av sin homosexualitet. Domingo, som själv är homosexuell, ger en oerhört stark och komplex prestation som känns som att den kommer från hjärtat.

Övriga nominerade:
Maestro – Bradley Cooper
The Holdovers – Paul Giamatti
American Fiction – Jeffrey Wright

Bästa regi

Tror: Oppenheimer – Christopher Nolan

Christopher Nolan är en av vår tids mest respekterade och älskade regissörer. Han har tidigare gjort filmer som Inception, The Dark Knight och Interstellar. Hans fingertoppskänsla som berättare är svåröverträffad när den är som bäst. Är Oppenheimer en av hans bästa filmer? Nej, men Nolan är bättre än de flesta även när han inte är i toppform. Som jag nämnde ovan, är spelet bakom gallerierna med Lewis Strauss oerhört bra. Sedan vill jag att Nolan ska vinna, så att han kan gå tillbaka till att göra filmer som The Prestige och Inception igen utan att behöva tänka på priser.

Hoppas: Poor Things – Yorgos Lanthimos

Yorgos Lanthimos är en av vår tids största knasbollar när det kommer till film. Jag har nu sett fyra av hans filmer och jag kan inte minnas att han någonsin har haft en karaktär som är någorlunda representativ för en verklig människa. Men det är ju också därför vi gillar hans filmer. Poor Things är ett kalas av färger, underliga vinklar, knasiga karaktärer och oväntade händelseutvecklingar, som alltid engagerar mig. Jag vill att han ska få en Oscar för att han tar oss med in i sin enastående fantasi och visar att det går att kombinera pastellfärger, sex och knasiga karaktärer med ett feministiskt budskap som inte skriver någon på näsan.

Övriga nominerade:
Anatomy of a Fall – Justine Triet
Killers of the Flower Moon – Martin Scorsese
The Zone of Interest – Jonathan Glazer

Bästa film

Tror: Oppenheimer

Det känns som att "Oppenheimer" kommer knipa även filmens tyngsta pris. Jag kan inte direkt motsätta mig detta, då fotot och Downeys prestation kombinerat med Nolans fingertoppskänsla gör filmen till en stark kandidat.

Hoppas: Poor Things

Jag håller nog dock tummarna för att "Poor Things" vinner. Det var den sista av de nominerade filmerna jag såg, och det finns inte mycket från i år som slår denna film som helhet. Den berättar en intressant historia under vilken vi får följa en människa gå från att vara som ett barn till att vara en individ som vet precis hur stort värde hon har. Skådespelarprestationerna är vassa och det är dessutom en oerhört snygg film. The Zone of Interest slår allt motstånd när det kommer till budskap, men i övrigt är Poor Things årets bästa film.

Övriga nominerade:
American Fiction
Anatomy of a Fall
Barbie
The Holdovers
Killers of the Flower Moon
Maestro
Past Lives
The Zone of Interest

Martin och Greta, då?

Nu är det kanske en och annan av er som har lagt märke till att jag inte skrivit vidare mycket om varken "Killers of the Flower Moon" (10 nomineringar) eller "Barbie" (8 nomineringar). Förklaringen är enkel; jag tycker inte att de förtjänar att vinna några av ovanstående kategorier. De kan tävla om bästa scenografi eller kostym eller något.

Killers of the Flowers Moon är en snygg film, men jag har väldigt svårt för många av Martin Scorseses filmer. Trots att han är så hyllad som regissör, tycker jag att hans filmer oftast har nihilistiska undertoner; han skildrar istället för att berätta och ofta känns sluten rätt poänglösa. Killers of the Flower Moon är ett praktexempel.

"Barbie" är en väldigt snygg och bitvis rätt underhållande film. Jag tycker dock att Greta Gerwig skjuter sig själv i foten mot slutet av filmen, då dialogen blir oerhört pretentiös och det feministiska budskapet smulas sönder när patriarkatets brister ”bevisas” genom att återställa matriarkatet i Barbieworld.

Den här krönikan läggs upp på Facebook. Om ni vill klaga, kan ni slänga iväg en kommentar där. Använd vårdat språk, annars kommer våra fina redaktörer ta bort era kommentarer. Och det hade varit synd, för då skulle jag gå miste om min möjlighet att förklara för er varför ni har ”fel” om ni tycker att Martin Scorseses eller Greta Gerwigs film ska ha en massa Oscars.