Filmerna som aldrig blev: Tim Burtons ”Batman 3”

Det är inte utan anledning som Hollywood kallas "drömfabriken". Här har individer rest sig ur misärens träsk och förkroppsligat den amerikanska drömmen, kreatörers passioner brunnit likt skållheta supernovor och formulerat det kulturella språk hela världen talar flytande. Dock rymmer den beryktade drömfabriken minst lika många mardrömmar. Undertecknad gillar elände, så i den här artikelserien drar jag på mig skidorna och dundrar ner för backen byggd av krossade drömmar. Jag ska undersöka filmprojekten som aldrig blev och ställa mig frågan vad vi gick miste om.

Filmen som får äran att lansera denna nya artikelserie blir ingen mindre än Tim Burtons tredje Batman-film, som av flera anledningar fastnade i läderlappens mörka grotta och stöptes om till Joel Schumachers Batman: Forever.

Batman: Continues?

Men först lite bakgrund. 1989 skakade Tim Burton om Hollywoods grundbultar med sin filmatisering av Batman. Visst, Donners Superman var kanske först på bollen, men läderlappens gula emblem liksom etsade sig fast på filmvärldens kollektiva näthinna. Produktionsbolaget Warner Bros ville givetvis håva in ytterligare deg och Burtons uppföljare, Batman Returns, såg dagens ljus redan 1992.

Dock tog herr Burton i lite väl med sin mörka sinnesvärld och publiken, kanske främst de läderlappsfebriga barnen, tog avstånd från hans BDSM-katter och tjär-gurglande pingviner. Burtons tänkta tredje film, Batman: Continues, lades plötsligt ner till förmån för en barnvänligare appoach via Joel Schumacher. Men, vad gick vi egentligen miste om? Tänk om Burton givits chansen att slutföra sin trilogi? Jag har grävt i internets mest obskyra hörn för att ge dig svaren. Värt att förvarna för är att källorna ibland är motstridiga, motsägelsefulla och svåra att granska så ta inte mina påståenden som obestridlig fakta. 

"Ni vill inte att jag ska göra en film till va?"

Dock ska uppbrottet mellan partnerna, Warner Bros och Burton, varit ganska odramatiskt. Så här beskriver Burton själv sin pitch för film nummer tre i en artikel av THR: Halvvägs genom mitt möte med Warner Bros.

– Halvvägs genom mitt möte med Warner Bros insåg jag att de inte ville att jag skulle göra filmen. Jag fick ständigt frågan om jag inte ville gå tillbaka och ta mig an ett litet mindre projekt, som t.ex Edward Scissorhands. Då insåg jag att de inte ville att jag skulle göra en tredje film.

Parterna ska sedan ha gått skilda vägar utan något större agg. Burton var genuint ointresserad av en mer barnvänlig brottsbekämpare och tyckte tonen var helt fel för honom själv och huvudkaraktären. Några år senare kunde han dock inte låta bli att jäklas lite med WB, när han intervjuades för filmsajten Empire: 

–Vänta lite nu. Ni klagar på mig för att jag är för mörk och för konstig, men sen sätter ni bröstvårtor på dräkten? Dra åt helvete.

Burton ska även ha avskytt titeln Batman: Forever.

– Namnet låter som något en drogpåverkad skulle kunna tatuera in eller något som står skrivet i en unges årsbok.

Så, det verkar som att Burton tog rätt beslut i att hoppa över Batman nr 3.

Marlon Wayans som sidekickarnas sidekick?

Batman odödliga sidekick Robin dyker som bekant upp i ”Forever” i all sin prakt, men faktum är att karaktären redan var tilltänkt att debutera i del två och dessutom castad (!). Ingen mindre än Marlon Wayans (White Chicks, Little Man) skrev, enligt skådespelaren själv, kontrakt för rollen. Exakt hur Wayans hade passat in Burtons emo-gotiska Gotham är en fråga för större hjärnor än undertecknad, men nog känns det som en tonal klinch av guds nåde?

En regelrätt uppföljare...

”Batman: Forever” är idag att betrakta som en soft reboot. Huvudkaraktären är i stort sett intakt men världen runt vederbörande är helt annorlunda. Det råder dessutom tvivel kring huruvida händelserna i 89 och Returns faktiskt ägt rum eftersom historien aldrig snuddar vid den kontinuiteten. Burtons tredje Batman-film hade varit en regelrätt uppföljare med Michael Keaton tillbaka innanför masken. Exakta detaljer kring filmens plot är okända men rykten viskar om att Läderlappen hade behövt kämpa mot såväl Billy Dee Williams Two-face, Scarecrow och Riddler samt behövt förstärkning av såväl Robin och en återvändande Catwoman.

Donken tycker till

Warner Bros. kände att ”Returns” underpresterade på Box Office och att filmen framförallt alienerade den kanske mest inkomstbringande målgrupp av alla: kidzen. Detta skadade även intäkterna av merchandise och leksaker, som i blockbuster-världen kan röra sig om bra mycket mer stålar än filmen spelar in. Rykten gör gällande att självaste McDonalds ska ha satt ner foten och klagat över att Returns inte lämpade sig som leksaker i ungarnas happy meals. Donken kände helt enkelt inte för att gjuta leksaksversioner av vrålkåta katkvinnor och tjär-kräkande pinginer, vem hade kunnat ana. 

Keaton lägger dräkten på hyllan

Keaton iklädde sig läderlappens svarta gummidräkt i Burtons två filmer, och hade dessutom arbetat med regissören i Beetlejuice, så naturligtvis fanns där en stark lojalitet och en kreativ samklang. När det uppdagades att Burton lämnade Bat-grottan så blev Keaton givetvis skeptisk. Spiken i kistan ska ha varit när den nysignade regissören, Joel Schumacher, stöpte om karaktären i en betydligt muntrare form. Kreatörernas visioner låg helt enkelt för långt ifrån varandra och Keaton reflekterar kring sin exit i en intervju med Playlist:

– Det handlade alltid om Bruce Wayne, inte om Batman, det insåg jag tidigt. Han (Schumacher) frågade mig varför allt var tvunget att vara så mörkt och deprimerande och jag undrade om hans ens kände till hur han blev Batman, det är rätt simpelt.

Gick vi miste om något?

Detta var mina punkter som jag luskat fram och varför Burtons ”Batman: Continues” mötte sitt bistra öde. Men, det löste sig ändå, Burton gick vidare till att regissera Edward Scissorhands och Batman: Forever sprängde rekord världen över. Dock så sörjer jag ändå. Forever må inte nå samma botten som ökända uppföljaren, Batman & Robin, men undertecknad älskar Returns djupt. En tredje film hade kunnat ge oss det avslut som Burtons mörka fantasy-värld förtjänade. Och nej, The Flash räknas inte som Keatons farväl, bara så du vet.

Här hittar du alla texter av Fredrik Edström på Filmtopp