Får originalidéer tillräckligt med plats?
När nostalgin tar över får det nya betala priset
Få av oss filmälskare har nog missat att det är väldigt mycket ”baserat på…” eller ”inspirerat av…” på biodukarna. I en tid då det produceras mer filmer än någon hinner se, blir originalidéerna färre.
Disney är aktuella med en live-action-version av Skönheten och Odjuret, och har tidigare i år släppt live-action-versioner av Tarzan, Djungelboken, Askungen och Alice i Underlandet. Snart lär vi även kunna se Lejonkungen, Mulan och Aladdin i nytappning. Även Marvel och DC Comics släpper filmer om deras serietidningshjältar, som Deadpool, Guardians of the Galaxy och Suicide Squad. Vi har även återigen tagit steget in i J.K. Rowlings magiska väg med Fantastiska vindunder och vart man hittar dem och nästa år kommer en ny uppföljare till Pirates of the Carribean och Apornas planet.
Hollywood är inte vad det varit och pressen på att leverera är stor. Det säger sig självt att ifall du måste bringa in en viss summa pengar, väljer du då att göra en film skriven av någon som ingen vet om, om något som du inte vet fungerar, eller väljer du en idé som folk känner igen och som har en publik innan manuset ens är skrivet? Filmen behöver inte vara speciellt bra, bara den har en publik, som med Suicide Squad. Många var besvikna, men pengarna kom in ändå.
LÄS OCKSÅ: Är Hollywood passé?
Det finns en viss magi med att återbesöka karaktärer på nya äventyr. Skönheten och Odjuret var en favoritfilm som barn, och live-action-trailern ger mig gåshud när den välbekanta musiken kommer igång. Det är nostalgi på hög nivå, men samtidigt finns oron att Disneys underbara version blir befläckad ifall den nya inte lever upp till förväntningarna.
2016 har originalidéer som "Central Intelligence", "Sausage Party" och "Bad Moms" fått uppmärksamhet, men känslan är att det beror mer på skådespelarna än kvaliteten. Sen finns det undantag som Disneys Vaiana som fått fin kritik och som av vissa redan räknas som klassiker.
Det är inget fel att ge en bra idé en andra chans, även om det kan gå rent åt skogen också (tänk Grease 2, Dirty Dancing 2 eller Disneys uppföljare till den animerade Tarzan). Men jag undrar ifall tempot på att göra film gått så långt att det handlar mer om kvantitet, snarare än kvalitet? Nya Ghostbusters var inte dålig, men kunde ha finslipats några gånger till.
LÄS OCKSÅ: Är independentfilmer framtiden?
En av mina nyare favoritfilmer är "En oväntad vänskap" från 2011 (visserligen baserad på en sann historia) och redan görs det en amerikansk version. Även svenska I rymden finns inga känslor får en amerikansk version. Det är kul att dessa filmer får större spridning, men måste alla bra berättelser ha en amerikansk version?