Det är okej att förlora – därför är Little Miss Sunshine den bästa feel good-filmen

Det är okej att förlora – därför är Little Miss Sunshine min favoritfilm

26 mars 2023 kl. 17:00
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

“En riktig förlorare är någon som är så rädd för att inte vinna att man inte ens försöker”

“Little Miss Sunshine”, indiefilmen från 2006 regisserad av Jonathan Dayton och Valerie Faris, tar oss med på en resa av vinnare och förlorare. En riktig feel-good med ett uppfriskande perspektiv på en ytlig värld.

Redan från öppningsscenen dras vi in – musiken, sjuåriga Olives blick och skönhetstävlingen på tv:n som speglas i hennes glasögon. Hon kollar på vinnaren som tar emot sin krona och kammar hem titeln Miss America. Hon spolar tillbaka bandet och spelar upp det igen. Olive lägger ifrån sig tv-kontrollen och härmar vinnaren när hon sätter händerna mot kinderna och ler. I den stunden är Olive skönhetsdrottningen, i alla fall i fantasin.

En dysfunktionell familj

Vi presenteras för resten av Olives familj; Pappa Richard som säljer in ett 9-stegsprogram för “hur du blir en vinnare” men när vi ser hans publik möts vi av en lika halvhjärtad applåd som halvtom publik. Vi ser hennes tysta storebror Dwayne som tränar inför att få ansöka till flygskolan, i bakgrunden ser vi hans gobeläng av idolen Nietzsche. Därefter får vi en inblick i Olives farfars drogmissbruk där han i hemlighet snortar kokain i familjens badrum. Slutligen presenteras vi för mamma Cheryl som stressröker i bilen på väg till sjukhuset för att hämta sin bror Frank som har överlevt sitt självmordsförsök. 

Här är den dysfunktionella familjen Hoover och det här är Little Miss Sunshine – min bästa feel good-film.

Viaplay bästa filmerna
Foto: Searchlight Pictures

I vår värld där stor vikt läggs på att vara framgångsrik och en vinnare, väljer Little Miss Sunshine att visa oss ett annat sätt att se på livet. Richard Hoover med sitt 9-stegsprogram är på sätt och vis filmens antagonist med sin “vinnare eller förlorare”-attityd. Under filmens gång får han lära sig den hårda vägen att man ibland siktar högt och landar helt fel. När Olive stiger in i världen av skönhetstävlingar blir kontrasterna tydliga. Hon är inte en konventionell skönhet och passar inte in i mallen. Men det är okej. Det är okej för att vinna handlar inte alltid om att ta guldmedaljen eller hamna högst upp på prispallen, ibland vinner man för att man vågade satsa på något nytt. Ibland vinner man genom att vara sig själv i en värld som inte uppmuntrar individualitet. 

En riktig förlorare är någon som inte försöker

Little Miss Sunshine har inte det typiska slutet som man förväntar sig av en feel-good film. Hur det går för familjen får du se i filmen, men vad jag kan säga redan nu är att de alla får en ny syn på sin tillvaro. I scenen där Olive berättar för farfar att hon är rädd att vara en förlorare, eftersom Richard hatar förlorare, sätter han huvudet på spiken.

– Vet du vad en förlorare är? En riktig förlorare är någon som är så rädd för att inte vinna att de inte ens försöker. Och du försöker väl? Då är du inte en förlorare.

Foto: Searchlight Pictures

Vinnarmentaliteten 

För att citera Dwayne, “livet är bara en skönhetstävling efter en annan” och visst känns det så. Jag tror att mycket av det som håller liv i vinnarmentaliteten är rädslan för att ses som en förlorare. Någon som inte är vacker nog, framgångsrik nog, duktig nog eller rik nog. Men om vi bara vågade oss upp på den där scenen som Olive i Little Miss Sunshine-tävlingen och var oss själva fullt ut så hade det varit en käftsmäll riktad rätt mot normernas ansikte. Det är inte skamligt att hamna på andra plats, tredje plats eller sist för den delen. Du vågade, du försökte och livet fortsätter ändå.

Jag har sett Little Miss Sunshine många gånger och varje gång lämnar den kvar en så trygg och bekräftande känsla av att jag duger, trots mina svagheter och brister. Därför är Little Miss Sunshine min go-to när jag känner mig som en förlorare.

Här kan du streama Little Miss Sunshine och njuta av tidernas kanske bästa feelgood-film.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL