Krönika: Därför är Elf tidernas bästa julfilm
Jon Favreaus klassiska julfilm har allt.
Utbudet av julfilmer har aldrig varit större och växer dagligen, mycket tack vare Netflix. Men vilken film är egentligen den bästa? Svaret är enkelt.
Ordet julfilm väcker många reaktioner och har gjort sedan första julfilmen kom någon gång för ett ex antal årtionden av julfiranden sedan. Vissa tycker att julfilmer är det mest avskyvärda som finns, medan andra tycker att kategorin är det mysigaste och bästa som finns. Själv ligger jag någonstans där i mitten. Men det är inte det som denna text kommer att handla om.
När det kommer till julfilmer finns det många som klassas som sämre och några som klassas som odödliga klassiker. Utbudet växer konstant och det kan vara svårt att hitta rätt i djungeln. Men i djungeln av julfilmer finns det en film som står ut från mängden. En film som är bättre än alla andra och som verkligen fångar det som julen handlar om.
Är det Love Actually? Nej. Är det Polarexpressen? Nej. Är det Livet är underbart? Nej, det är Elf. Ett konstaterande som jag misstänker växer en del frågor och funderingar. Låt mig förklara varför.
Barnen i fokus
Som alla vet, eller åtminstone fått höra, så är julen framförallt barnens högtid. Vad är då bättre än att ha en julfilm där barnen får vara i centrum. Även om det inte är ett barn i huvudrollen – även om Will Ferrell kanske beter sig som ett barn ibland – så är det barnens syn på julen som är i fokus.
Som barn var tomten och magin bakom den tjocke julklappsutdelaren det största och viktigaste när det kom till julen för mig. Att tomten fick hjälp av massa tomtenissar på Nordpolen som arbetade året runt var länge en grej som gjorde julen magisk och speciell. Därför är det extra fint att filmen handlar om just detta.
Att sedan ta en tomtenisse till den ”verkliga världen” och kulturkrocken som då uppstår är ett helt briljant koncept i mina ögon. När jag på äldre dagar har blivit vuxen och tyvärr slutat tro på tomten känns det bra att genom Elf få tillbaka den barnsliga synen på julen och tomten som en verklig person.
Mycket glädje och skratt
”När julen kommer ska varenda unge vara glad” är en rad som sjungs runt julgranar i hela landet under julen. Att julen är en tid då man ska vara glad är en självklarhet. Därför tycker jag att det är märkligt att det görs så många filmer som istället för att göra en glad istället gör en lite ledsen och smått deprimerad.
Nu säger jag inte att alla julfilmer måste vara skrattfester, utan det kan vara fint och viktigt med lite dystra filmer också. Men för att en julfilm ska vara riktigt bra så ser jag helst att filmen bjuder på glädje och skratt. Gärna för barnen, som jag nämnde innan.
Och är det någon julfilm som bjuder på skratt och glädje så är det Elf. Oavsett hur många gånger jag sett filmen så sitter jag fortfarande och skrattar åt samma skämt och scener. Dessutom är det svårt att inte bli glad och varm av filmen. Jon Favreau har verkligen fångat julens glädje.
MER LÄSNING: 10 mysiga julfilmer för hela familjen
Julkänsla i överflöd
Något som också är viktigt i en julfilm är givetvis julkänslan. Jag kommer ihåg ramaskriet som kom när julkalendern om Allram Eest kom. Nu är det förvisso ingen julfilm, men en anledning till att folk blev upprörda av julkalendern var att den inte hade snö eller julkänsla. Något som i mina ögon är mycket viktigt och självklart för en julfilm.
Från första till sista bildruta i Elf är det julkänsla för hela slanten. Det är snö, jultomtar, julsånger och allt annat som hör julen till. Skulle inte det vara nog har vi en huvudperson som är uppvuxen på Nordpolen och som går runt i tomtenissekläder. Hur mycket mer jul än så kan det bli? Dessutom är tomten med på ett hörn. En mycket viktig ingrediens när det kommer till jul och julfilmer.
För oss som är lite äldre och kanske har tappat tron på tomten och julkänslan så får även vi en karaktär i filmen. Pappan Walter som kan liknas vid en nutidens Ebenezer Scrooge är en bitter man som tappat all julkänsla och fokus på vad som är viktigt. I filmen får han en ny blick över livet och får inte bara tillbaka julkänslan utan upptäcker vad som verkligen betyder någon. Något som filmen får mig att se varje gång.
Jag hade kunnat hålla på och prata ännu mer om varför "Elf" är den bästa julfilmen, men väljer att avsluta här. "Elf" är kort och gott en julfilm som innehåller allt som en julfilm ska innehålla.