DC Studios – varför Gunns nystart kommer bli succé!

Antalet superhjälte-relaterade texter undertecknad har författat för er, kära Filmtopp-läsare, börjar närma sig en märkvärdig mängd.

Min passion för genren slogs till liv genom Tim Burtons gotiska Batman-rullar under mer eller mindre skräckslagna sommarlovskvällar, för att sedan cementeras i mitt innersta väsen via Sam Raimis Spider-man. Efter det har undertecknad behandlat så gott som varenda hjälte-relaterad biopremiär som ett event – njutit och plågats när mutanter, fåordiga träd och ett och annat psykfall härjat loss på vita duken. Jag vill påstå att min heroiska kroppsstrumpa är ganska välfylld.

Därför är det nu extra spännande tider när James Gunn, mannen bakom Guardians of the Galaxy, The Suicide Squad och Peacemaker, placerats bakom rodret för DC:s filmiska framtid. Tillsammans med producenten Peter Safran bildas nu DC Studios hos moderbolaget Warner Bros. Duon ska samstämt ansvara för DC:s spelfilmer, tv-produktioner, gaming och animerade alster. Ett monumentalt projekt, såklart. Gunn tog nyligen bladet från munnen och presenterade studions första kapitel kallat "Gods and Monsters" vars filmiska råmaterial du kan skåda här nedan i Gunns utannonsering: 

Mumsigt, eller hur? Men visst presenterar detta en hel del huvudbry och krånglig hjärngympa? DC:s filmiska universum kan än så länge kallas spretigt och då är jag ganska snäll i mitt ordval. Zack Snyders Man of Steel rullade igång hela balunsen och försökte sparka igång motorerna till ett sammansvetsat universum, men efter såväl kritiska kölhalningar, blandad respons från sin publik och en och annan skandal har projektet gång på gång tvingats omkull. Gunn och Safran står nu mitt i vraket, med en bisarr mängd tidslinjer, karaktärer och bitska viljor puttandes åt olika håll samtidigt. Nej, speciellt avundsjuk är jag då inte, men likt förbannat ganska optimistisk. Låt mig förklara:

James Gunn ser det här systemet inifrån. Han är serie och filmskapare, såväl vid pennan som bakom kameran, och lär se sitt universum genom kreativa filter. Detta borde rimligtvis gynna de kreatörer som DC värvar till sina projekt. Vägen framåt är att låta regissörer och manusförfattare ta ut svängarna och här har Gunn en möjlighet att greppa tag om de som tappat tålamodet med Marvels stiltje. Ett filmiskt universum mår bäst av tonal mångfald och här ligger DC redan före konkurrenten. Jag är övertygad om att Gunn och Safran greppat detta och tar vara på möjligheten. Bomba på med ett filmiskt universum som vågar doppa manteln i obskyra sub-genres, toner och attrahera den publik som aldrig för sitt liv skulle parkera röven framför Dr Strange, men som i samma andetag oproblematiskt hyllar The Dark Knight som den bästa film som någonsin gjorts. Tro mig, dessa snubbar finns.

Jag ska ärligt säga att projekten som utannonserats i DC studios första kapitel är flertalet nivåer över min egen nördighet. Creature Commandos har jag aldrig hört talas om och inte heller The Authority, men å andra sidan var min kunskap om såväl Guardians of The Galaxy som Suicide Squad ytterst sparsmakad också. Sanningen är att okända karaktärer kan bli en riktig guldgruva för DC, eftersom man från kreatörers håll får tillfälle att definiera hjältar publiken hittills inte känner konservativ äganderätt över.

Givetvis bjöds vi på lite mer kända ansikten också. Den kontroversdränkta The Flash ges nu äntligen 100% grönt ljus, Gunn hyllar filmen som mästerlig och tydligen ska blixten själv starta om hårddisken för hela DC:s universum. Spännande, men hur slutresultatet för en så pass strulig produktion kan som bekant bli precis hur som helst. Superman: Legacy skrivs av Gunn själv och här blir det riktigt intressant. Gunns signum är som bekant pubertalt övervåld och excentrisk, grov humor - knappast något som någon frisk människa kopplar till Stålmannen. Otroligt intressant.

Vidare beskrivs Lanterns som en tv-serie där True Detective blandar DNA med Gröna Lyktan, både ytterst märkligt och extremt coolt. Även läderlappen ansluter till DC Studios i spelfilmen The Brave and the Bold, Supergirl ges spelfilm och sist men inte minst får vi möta Swamp Thing där DC verkligen har chansen att snickra ihop gotisk, vidrig body-horror i förstklassig kostym. Men det är inte allt, jag har inte ens snuddat vid den del av utannonseringarna som fick mitt hjärta att dansa superhjälte-zamba: DC Elseworlds 

DC Elseworlds är den del av DC-rullar som inte tillhör universumets gemensamma kontinuitet. Dessa filmer är alltså helt fristående och behöver inte axla något ansvar i världsbygge eller agera språngbräda för kommande utvidgningar. Här kommer t.ex. Matt Reeves Batman och Todd Phillips Joker-rullar kunna erbjudas fritt spelrum. Detta gör mig spritt språngandes salig. Det är otroligt smart att värna om filmskaparnas artistiska integritet på detta vis och det visar även på tillit till sin publiks förmåga att hålla många olika bollar i huvudet samtidigt. Ännu en gång: unika tolkningar och artistisk mångfald är nyckeln till ett dynamiskt universum och i en fas där Marvel snurrat ner sig i multi-verset och dessutom åtagit sig att klämma in Fantastic Four, X-men och Blade i en och samma narrativa köttkvarn så tror jag att sidospår som DC Elseworlds är helt rätt väg att gå. 

Nu är jag kanske lamslaget positiv och obotligt naiv. Ja, kanske? Publiken kanske inte alls nappar och Gunn och Safran har, i traditionsenlig anda, stött på stormar av hat och kritik. Sparkandet av Cavills Stålman var minst sagt kontroversiellt och ryktesmaskinen om Wonder Woman, Aquaman, Black Adam och Lobo brummar på för full maskin, stöpt i en mycket frustrerad retorik. Jag tror och hoppas att DC Studios är rätt väg framåt och håller samtliga tummar och tår. Nästa del i superhjältetåget kan vi se den 17:e Mars i form av Shazam: Fury of the Gods, följt av omstartaren The Flash i Juni. Vi får ta en rulle i taget, helt enkelt.