Barndomsfavoriter: Håller "The Matrix" (1999) idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

En klargrön kod rinner likt vårens friska regn över min skärm och jag ställer mig återigen frågan: är vår ängsliga existens här på jorden enbart en datorsimulerad dröm? Barndomsfavoriter är framme vid "The Matrix". Sci-fi klassikern såg dagens ljus 1999 och ensemblen som delar ut fräcka knogmackor är Keanu Reeves, Laurence Fishburne, Carrie-Ann Moss och Hugo Weaving m.fl. För regin och manus står syskonen Washowski. 

Min relation till "The Matrix"

I den här artikelserien får jag chansen att återbesöka milstoplar, barndomsfavoriterna som totalt möblerade om i min pubertala hjärna. Idag är en sådan dag. Frågan är om inte The Matrix, tillsammans med Terminator 1 och 2, är den mest formativa filmupplevelse jag haft. Och inte nog med det: den fick mig att grundligt ifrågasätta min egna futtiga existens på denna jord. Så, damma av läderrocken och putsa märkesbrillorna - det är återigen dags att laddas upp på The Matrix actionfyllda moln och ställa oss frågan: håller "The Matrix" idag?

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn kontra mina åsikter som vuxen framträder tydligast

Slängkappor, läder och solglajjor

Vad mina barnögon såg: Att Matrix slog ner som en bomb i mina formativa år vore en underdrift av episka proportioner. The Matrix hade allt, helt enkelt. Plötsligt började jag, som var helt tillfreds med att klä mig efter mina föräldrars goda smak, leta efter fräcka läderrockar i skabbiga second-handbutiker och gjorde mer eller mindre ängsliga försök att löpa längst väggar. Håret färgades ett antal nyanser mörkare och färgkoden stöptes givetvis i svart. The Matrix väckte läderfetischisten i oss alla.

Vuxenblickens dom: Nog är looken fortfarande en succé, även om jag kanske inte sveps in totalt av lädrets makt i vuxen ålder. Idag ter sig andra saker minst lika intressanta. T.ex fungerar kontrasten mellan The Matrix datorsimulerade coolhet och verklighetens apokalyptiska estetik otroligt bra. The Matrix känns verkligen som två helt separtafilmer sammansvetsade till en mustig helhet och även kostymerna förmedlar detta klockrent.

"What is The Matrix?"

Vad mina barnögon såg: The Matrix var en ögonöppnare för undertecknad. Inte enbart filmiskt utan även spirituellt och kognitivt - plötsligt började jag ifrågasätta precis allt. Ni kanske tror att jag överdriver, men jag har på fullaste allvar hittat dikter jag komponerat där jag som 13-åring bönfaller Morpheus att befria mig från simulationens artificiella bojor. Mitt intresse för filmen började sakta men säkert angränsa en psykos.

Vuxenblickens dom: The Matrix presenterar en del makalöst fascinerande idéer förpackade i ett olidligt sexigt paket. Avtäckningen av Matrix som koncept avtäcks i ett så gott som perfekt tempo där en lagom mängd nya idéer presenteras för tittaren utan att bli varken överväldigande eller klumpigt överförklarade. Åskådaren förstår vi alltid lagom mycket, varken mer eller mindre, och för varje mekanism vi begriper så presenteras något nytt. The Matrix bärande idéer känns ständigt fräscha och kontinuerligt fascinerande. 

"I know kung fu"

Vad mina barnögon såg: här gjordes inga djupare analyser om filmskapandets ädla konst, men nog tändes en gnista för hur stunts och fight-scener skulle gestaltas. Plötsligt blev jag fixerad av långa tagningar och hur klippningen i mina gamla action-favoriter faktiskt gick till. The Matrix var givetvis var detta det tuffaste mina naiva ögon någonsin skådat. En ny herre på coolhetstäppan var född och en gnista för actionfilmens hantverk hade tänts.  

Vuxenblickens dom: The Matrix är en brytpunkt i mitt cinematiska intresse, det blev otroligt tydligt under min återtitt. Actionbiten håller in i minsta lilla rundspark. Fighterna är tydligt hong-kong inspirerade där tyngdpunkt ligger på långa, svepande tagningar där det syns att det faktiskt är skådespelarna som utför koreografin och inte några rippade stuntmän. Wachowski-systrarna lyckas dessutom ingjuta en otrolig nerv i slagsmålen som ständigt håller tittaren investerad i varenda liten ninjaspark på skärmen.  

Domen: håller The Matrix idag?

Utan minsta skymt av tvivel: Ja! The Matrix är ett otroligt sexigt paketerat kollage av idéer där filosofiska tankevurpor gifter sig med hong kong-influerad action, anime-dyrkande bildspråk och några av science fictions mest stimulerande koncept någonsin. Det enda jag verkligen saknar är att karaktärerna aldrig riktigt tillåts gå utanför sina ramar. Jag utmanar vem som helst att beskriva karaktärerna i Matrix med mänskliga attribut förutom möjligtvis "cool" eller "lojal" - dock är det en bagatell i sammanhanget.

The Matrix förändrade min filmkonsumtion i grunden och denna återtitt cementerar rullen som en milstolpe i min kulturella resa och en given plats i science fiction-världens vokabulär. The Matrix är världsklass, helt enkelt.

Mer läsning:

• Så bra är nya Matrix-filmen…
• Vad gick snett? Filmserierna som spårade ur: The Matrix
• Matrix är en metafor för transpersoner