Barndomsfavoriter: håller ”Rocky 3” idag?
Har den italienska hingsten behållit ”The Eye of the Tiger”?
Min barndom spenderades, kanske inte helt oväntat, framför tv:n i ohälsosamma mängder. Innehöll en film något av följande: laserpuffror, kaststjärnor, prinsessor eller svettiga southpaws etsades min bleka barnrumpa fast framför skärmen. Det är i denna naiva barnrumpa denna artikelserie tar avstamp: Barndomsfavoriter – håller de i dag?
Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?
Klockan är äntligen slagen för min ultimata barndomsfavorit att få sig en släng av vuxensleven. Idag har det blivit dags för den DVD som kanske snurrat mest i mina läsare genom tiderna: Rocky 3! Sluggerns tredje rulle landade 1982 och precis som i föregående film agerar Sylvester Stallone regissör, skådespelare och manusskrivare. I övriga roller återvänder Talia Shire, Burt Young, Carl Weathers och i rollen som mohawk-prydd antagonist får vi skåda nykomlingen Mr T.
Min relation till "Rocky 3"
Min barndomsrelation till Stallones tredje äventyr med sitt mumliga alter-ego var ruskigt stabil. Det är garanterat den film ur serien jag sett flest gånger, mycket tack vare att så gott som halva filmen är krutladdad med fighter, träning och homoerotiska kramar vid stranden. Äntligen slapp jag alla trötta transportsträckor mellan slagsmålen och Stallone var mer älskvärd än någonsin som sluggern vars gnista lämnat honom. Dessutom hatade jag Mr T med en frenesi jag sällan upplevt gentemot en fiktiv karaktär.
Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!
1: Mer slagsmål åt folket!
Vad mina barnögon såg: Rocky 3 var, med hård konkurrens från fyran, favoriten av den italienska hingstens alla bataljer. Varför? Tredje filmen hade, med brutal marginal, skänkt fighterna mest speltid. Äntligen slapp jag alla tradiga, babbliga scener signerad en sluddrig italienare. Nu fick jag det jag ville: hyllningar till den manliga anatomin och knogar som pulveriserar näsben. Rocky 3 var en parad av fighter och träningsmontage, audiovisuella bestar som försedde mitt tonåriga psyke sitt bränsle.
Vuxenblickens dom: originalfilmen Rocky är min favoritfilm genom alla tider, alla kategorier. Varför? För att det är en dos Hollywood-sentimentalitet som faktiskt känns hundra procent uppriktig. Boxningen nyttjas som metaforiskt grepp där människan går 15 ronder för att återerövra sin värdighet, inte som tuffa brutaliteter. Originalet älskar sina karaktärers resor, men Rocky 3 älskar sin action. Jag kallar det action eftersom boxningen i trean är en svulstig pubertetsdröm där fighters varken blockerar motståndarens slag eller dör av 15 000 uppercuts i solar plexus. Det är skoj och adrenalinpumpande men samtidigt rent och skärt trams.
2: The Eye of the Tiger
Vad mina barnögon såg: mängden skakiga armhävningar jag utfört på pojkrummets golv till titelspåret "The Eye of The Tiger" går knappast att räkna. Soundtracket var ett startskott för undertecknad att snöa in på rock samt att finna magin i att låta sig frossa i proteinshakes. Musiken i Rocky 3 kapslade in filmen på ett ypperligt vis och fick testosteronnivån att öka ytterligare några snäpp.
Vuxenblickens dom: Stallone lyckas med ett ganska unikt grepp genom att väva in soundtracket i filmens tematiska hjärta. Är det övertydligt och lite pajigt? Ja, kanske, men Rocky-rullarna har aldrig varit kända för sin subtilitet. I trean fungerar låten utmärkt som dramatisk motor och ja, dängan får mig fortfarande att vilja springa barbringad till gymmet insmord i babyolja. Det måste väl ändå räknas som en bedrift?
3: En underdogs väg tillbaka – från hybris till kämpe
Vad mina barnögon såg: Rocky 3 var en välsvarvad comeback-rulle och anledningen var att den italienska hingsten fick total råsmisk av den brutala motståndaren Clubber Lang (Mr T). Visst var man van vid att sluggern mottog en astronomisk mängd käftsmällar varje fight men i trean fick han smaka på det ultimata professionella tillika personliga nederlaget och därför blev vägen tillbaka extra smaskig.
Vuxenblickens dom: Stallones ingjuter detta tredje äventyr med del tematiskt intressanta hjärtslag. Huvudkaraktären agerar åter spegling av skådespelarens egna dilemman och nu är det kampen att återfå sin kämpaglöd efter att fått smak för livets goda. Den sluddriga sluggern är i filmens inledning en vässad affärsman och karaktären har tappat nästan alla sina älskvärda underdog-attribut. Resan tillbaka är dramaturgiskt infantil och den dramatiska vikten bärs av slagsmål, montage och melodrama men det är rätt effektivt.
Domen: håller Rocky 3 idag?
Med Rocky 3 vässar Stallone sina artistiska vapen till napalmfyllda missiler; en skarpladdad pickadoll med pansarbrytande patroner i samtliga magasin. Därför ligger denna upplevelse avsevärt närmare Michael Bays högexplosiva filmografi än Rockys hjärtliga och nästan lite försynta första steg i Phillys ruggiga slum. Dramat och mjukheten är förpassat till bakgrunden till förmån för en pojkaktig pubertetsdröm där slagsmål, muskler och ljudeffekter får dra på sig den dramatiska kostymen.
"Rocky 3" är skrattretande jubeldum, men det är ett genomgående underhållande och effektivt filmskapande som, tyvärr, ignorerar sitt dramatiska ursprung. Håller "Rocky 3" idag? Jodå, den är skoj och innehåller trofasta prestationer från veteranerna Carl Weathers och Burgess Meredith, men markerar samtidigt ett tragiskt vägskäl för både karaktären och filmserien från drama till action.