Barndomsfavoriter: Håller “Rocky 2“ idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Rocky, den ultimata underdog-storyn och den amerikanska drömmen personifierad. Det finns ingen filmserie som format denna ängsliga 35-åring mer. I den här textserien, barndomsfavoriter, har jag hittills betat av del tre och fyra av Rocky-dängorna och idag passar det utmärkt att ta sig an film nummer två. Rocky 2 såg dagens ljus 1979 och markerar huvudpersonens andra försök att jonglera arbetet som regissör, författare och skådespelare i en och samma film. Filmen mötte hyfsat gensvar från kritiker och blev en dundersuccé hos publiken.

Min relation till "Rocky 2" 

Jag vill minnas att mina och den italienska hingstens vägar korsades under ett sommarlov när TV3 körde någon sorts maraton-sändning av Rocky-rullarna. Jag lär ha varit 12-13, perfekt ålder för de lite mer bombastiska uppföljarna. Givetvis tyckte jag att Rocky 2 var en avsevärd uppgradering från första filmens sölighet - i synnerhet den avslutande fighten fick mig att skrika, rulla och göra hysteriska uppercuts hemma i vår arma familjesoffa. Adrenalin-chocken var ett faktum. Plötsligt kretsade hela min pre-pubertala existens kring att lyckas göra min första enarms-armhävning. Mina barnsliga synapser kunde med nöd och näppe processa Rocky 2 vilket visade sig i mängden proteinpulver som plötsligt började konsumeras.

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn vs mina åsikter nu framträder tydligast. Nu är det slutsnackat! Dags för Rocky 2 att möta vuxenblickens dom! 

"A Kentucky Fried Idiot" – Rocky Balboa upphöjd i kvadrat

Vad mina barnögon såg: första filmen må vara många saker, men speciellt subtil kan nog ingen människa på jorden påstå att den är. Huvudpersonen är en älskvärd klumpeduns och uppföljaren multiplicerar Rockys karaktärsdrag. Som barn uppskattade jag detta, det blev ännu enklare för mig att ställa mig i Rockys ringhörna och blöda, svettas och sluddra tillsammans med honom. Uppföljaren lyckas forma hingsten till en ännu mer älskvärd figur som var sorgligt utmanövrerad såväl i som utanför ringen. 

Vuxenblickens dom: regissörsbytet blir tydligt i hur Rocky skildras. Stallones fäbless för att slå på stortrumman ljuder enormt och stora mängder hjärta fortsätter att injiceras rakt in i blodflödet på hans fiktiva alter ego. Dock blir det lite mycket. Nog är det fantastiskt gulligt att se honom fria på djurparken, sätta sprätt på pengar som en packad influenser och att lära sig läsa, men porträttet blir nästan helt nyansfritt. En "Kentucky Fried Idiot" helt enkelt.

Apollo är förbannad!

Vad mina barnögon såg: Apollo Creed var förbannad i uppföljaren. En knäckt världsmästare som till varje pris ska återerövra sin heder och atletiska mojo. Den charmiga superstjärnan från första filmen är borta med vinden: Creed vill ha revansch. Jag var livrädd för Apollos blodisande blick och målsökande näve. Inför sista fighten höll hjärtat på att dunka sig ur bröstkorgen på mig.

Vuxenblickens dom: även antagonisten Creeds nyanser är nästan helt bortfilade. Weathers får här förkroppsliga en orubblig, överlägsen och nästintill osårbar motståndare. Tack och lov bjuds vi på några inblickar i hur karaktären utsatts för rena mobbningskampanjer och hur hans atletiska rykte kölhalats efter första filmens kontroversiella final. Regissör Stallone är dock mest intresserad att av att bomba oss med trubbiga, men kraftfulla karaktärer som drabbar samman.

En episk drabbning!

Vad mina barnögon såg: fighten var givetvis den stund som jag fick valuta för pengarna! Och vilken drabbning Rocky 2 bjöd på! Slow-motion smällar, sönderslagna ögon, svettiga frillor och smattrande kroppsvätskor som yrde likt en pubertal våldstornado. Jag mös, skrek mig hes och gjorde patetiska försök att parera mina egna jabbar. Inte nog med det, båda slagskämparna dimper i golvet under den sista ronden och fighten utmynnar i en primal kamp mellan kämparnas uthållighet.

Vuxenblickens dom: ur en teknisk synpunkt är tvåans fight riktigt tajt och lämnar ettans fight i en lerig regnpöl. Stallones kamera lever, blir närgången och fighten känns verkligen in i märgen. Den tekniska evolutionen från första filmen och boxningsfilmer i största allmänhet är i Rocky 2 helt enorm. Dock lämnar den helt och hållet planeten jorden och realismens lagar. Första filmens fight kan knappast beskrivas som en realistisk tolkning, men tvåan tar rent bisarra kliv in i fiktionens värld. För varje tekniskt framsteg så tar både hjärta och realism rejäla kliv bakåt.  

Domen: håller "Rocky 2" idag?

Rocky 2 är i mångt och mycket första filmen, men multiplicerad med sig själv några gånger. Rocky är ännu mer underdog, fighten är än mer bombastisk och dramat närmar sig ofta rent melodramatiska höjder. Dock ska det sägas: Rocky 2 håller än idag, den är bara några nivåer markant sämre än första filmen och en smula onödig, men Stallone är fortfarande älskvärd, Mickey hysterisk och hunden Butkus allmänt söt.