Barndomsfavoriter – håller Predator idag?
"GET TO DAH CHOPPAH!"
Min barndom spenderades framför TV:n i ohälsosamma mängder. Innehöll en film något av följande: laserpuffror, kaststjärnor, prinsessor eller grissvettiga southpaws etsades min bleka barnrumpa fast framför skärmen. Det är i denna naiva barnrumpa denna artikelserie tar avstamp: Barndomsfavoriter – håller de idag?
MER LÄSNING:
Barndomsfavoriter – Håller "Commando" idag?
Barndomsfavoriter – Håller "First Blood" idag?
Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?
Idag är det återigen dags att begå oss in i djungelns snår och försöka hävda vår plats i näringskedjan: det är dags att återse sci-fi thrillern "Predator" från 1987. Givetvis är det självaste Arnold Schwarzenegger som agerar byte åt den utomjordiska toppkonsumenten. I Arnolds stenhårda trupp får vi även se Jesse Ventura, Carl Wheathers, Sonny Landham, Bill Duke och Sean Black! I registolen sitter actionkungen John McTiernan.
PSST: Du hittar hela maffiga filmserien "Predator" på Viaplay!
Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!
Muskler och puffror - actionidealet åker på däng!
Vad mina barnögon såg: som actiondyrkande yngling var Predator något av en högtid signerad actiongudarna. I frontlinjen tågade idolen Arnold Schwarzenegger, och bara det motiverade VHS-kassettens pris. Arnie delar dessutom skärm med några av de tuffaste snubbar mina ögon någonsin skådat – det var action overload för mitt yngre jag. För varje skarpladdad puffra fanns en bicep stor nog att bära och samtliga one-liners var så tuffa att min hjärtrytm närmade sig dödliga takter. Att se actiongänget slafsas sönder och samman, en efter en, var genuint coolt och läbbigt!
Vuxenblickens dom: ja. Predator är fortfarande übertuff och sprängladdad med 80-talsförädlat testosteron. Idag beskådar jag dock upplevelsen med andra glasögon. Predator är både en hyllning till biffiga macho-ideal och en nedmontering. I slutändan är det inte musklerna och puffrorna som sänker besten utan Arnolds list och förmåga att anpassa sig. Gång på gång får den buffliga manligheten, försöken att knäcka Rovdjuret med råstyrka, se sig besegrad. I slutändan är det en helt annan sorts approach som reser sig ur askan och besegrar rovdjuret.
Mästerlig monsterdesign
Vad mina barnögon såg: Rovdjuret var en skräckinjagande best som t.o.m fick Arnold att likna ynklig skolpojke. Toppkunsumenten var en bjässe. En muskulös koloss utsmyckad med rastaflätor, ett rysligt vass käft och halsband tillverkade av allehanda knotor och kroppsdelar från tidigare offer. Rovdjuret pumpade hjärtat med rädsla och inspirerade en hel del mardrömmar och sömniga målningar från min sida. Predator blev snabbt en favorit i den ack så dammiga VHS-hyllan.
Vuxenblickens dom: hela konceptet med en intergalaktisk jägare på jakt efter värdiga offer är verkligen nervkittlande coolt. Rovdjuret har besökt galaxens alla skrymslen och vrår och detta återspeglas i Stan Winstons mästerliga design. Utrustningen är rostig, sliten och balanserar vackert mellan futurism och retro. Själva varelsen är klassiskt insektsliknande i sin estetik med några droppar av mänskliga kulturer inbakat – stilig och tokigt cool design.
Den ack så skoningslösa djungeln
Vad mina barnögon såg: Djungeln var alltid en fascinerande plats för mig som ung. Skogspartiet utanför barndomshemmet fick ofta agera exotisk i lekens gränslösa värld. Att Predator utspelade sig i Centralamerikas snår var därför mycket tacksamt. Jag förställde mig paniken i att försöka urskilja en osynlig jägare, hoppandes mellan exotiska träd och svingandes i lianer, med hagelbrakaren i högsta hugg. Djungeln som skådeplats i Predator var supercool och blev snabbt en del av leken.
Vuxenblickens dom: att isolera sina karaktärer är skräck och thriller-mästarnas främsta dramaturgiska vapen. Om det så är på en arktisk bas, ett intergalaktiskt fraktfartyg eller Centralamerikas djungel. Att Predator faktiskt är inspelad "on location" i en äkta djungel skänker hela upplevelsen en autencitet som heter duga. Som åskådare känner jag svetten rinna och myggbetten klia - djungeln är mitt i mitt vardagsrum!
Domen: håller Predator idag?
MER LÄSNING:
Barndomsfavoriter – Håller "Die Hard 2" idag?
Barndomsfavoriter – Håller "Starship Troopers" idag?
"Predator" håller utan tvivel idag. Det är snarare så att hantverket förädlats med tiden och växt sig starkare och växt sig mer robust. Med mina vuxna ögon uppskattar jag plottens busiga twist från simpel actiondänga till en direkt förtryckande tät monster-thriller. Djungeln som skådeplats får svetten att lacka och det ren njutning att se pumpade manlighetsikoner gå bet mot Rovdjurets överlägsenhet. "Predator" är och förblir en klassiker!
För mer läsning --> Scrolla vidare!